Sista helgen i oktober, vilken ljuspunkt!

Vilken härlig helg som ligger bakom. En av mina systrar, som tillsammans med sin man flyttade ner till småländska höglandet för två år sedan, har varit på ett efterlängtat besök.
Under fredagen hjälpte mina goa döttrar mig att städa hela huset. Älsklingar!

M hade lyckats skaffa VIP-biljetter till både allsvensk fotboll och ishockey i fredagskväll och min svåger verkade inte alls vara farligt deprimerad för det. Han offrade sig och ställde tappert upp och följde med på de båda matcherna.

Innan vi släppte iväg gubbarna med långkalsonger, mössa, vantar och halsduk åt vi tacofyllda paprikor med massor av av god sallad och vitlöksyoghurt till. Enkelt, gott och vackert för ögat.

Stek köttfärs med tacokrydda, precis som vanligt, och fyll urgröpta paprikor med köttfärsröran. Strö riven ost över och in i ugnen i 225 grader. För de icke GI-aktiva blev det basmatiris till också. Den vackra paprikabilden har jag lånat här.




Från skostaden två mil söderut kom även min äldsta syster på besök på fredagkvällen. Vi plockade fram våra stickningar och tjattrade på så där som bara systrar kan göra när de inte har träffats på ett tag. Helt plötsligt var det inte lika ensamt att ligga på vardagsrumssoffan och sticka. Det var en urmysig kväll och det enda som saknades var syster Idog, boende Västmanland, som tyvärr inte kunde komma.
Inför gubbarnas återkomst efter matcherna laddades det upp med en härlig ostbricka. Jag rostade serranoskinka i ugnen, lätt som en plätt.
Lägg ut på en plåt, in i ugnen ca 175 grader och gärna med varmluften på. De är färdiga när man vänt ryggen till. Verkligen urgott snacks och betydligt nyttigare än chips som just nu (eg. alltid!) är portförbjuden vara i huset.
Massor med morots- och gurksstavar och päronklyftor skivades, ölkorv skars i bitar och så pricken över i:et en helt fantastisk god parmesancrème, ur senaste Buffé, som dipsås. Vad vore livet utan parmesan? Denna dessutom nyligen direktimporterad från Italien.

Hyvla ner 60 g parmesan i en kastrull, tillsätt 1 äggula, 2 msk vatten och 3/4 dl olivolja. Värm tillsammans med 1 krm salt på svag värme. Ta katrullen från värmen när osten har smält och se till att det inte börjar koka. Mixa till en slät crème med mixerstav.
Mumsmumsmums!
Dotter H bakade även samma GI-chokladkaka som hon gjorde till min födelsedagsfest. Denna gång med jordnötter istället för valnötter vilket blev extra gott faktiskt. Bilden och receptet på chokladkakan och har jag lånat från Tasteline.


100 gram mörk choklad
125 gram smör
0,5 dl färdigt kaffe
0,5 dl honung
2 st ägg
1 krm salt
smör till formen
2 dl krossade jordnötter, till formen

Sätt ugnen på 175 grader.Bryt chokladen i små bitar. Smält den tillsammans med smöret i vattenbad. Blanda i kaffet och honungen. Vispa äggen fluffiga med saltet i någon minut.Vänd försiktigt ner (vispa inte) chokladblandningen i äggen. Smöra en form, gärna en mindre springform, och "bröa" med jordnötskrosset. Häll smeten i formen och ställ in på ett galler i nedre delen av ugnen. Baka i 30-35 minuter.5. Ta ut formen ur ugnen och täck med kökshandduk någon minut.
Servera med en klick grädde.
I likhet med sin mor, som gärna överdimensionerar när det lagas mat, vispade dottern grädde för hela kvarteret. På söndagen fick den grädden bli till en smaskig dessert efter kycklingfiléerna. Tyvärr hade syster och svåger redan åkt då men jag lovar att bjuda på det nästa gång Ni kommer!


Chokladpudding och receptet för 4 portioner är ur Klaras goda GI-dagar.
1 3/4 gelatinblad, 3 dl vispgrädde, 4 msk fruktsocker OBS! jag tog endast 1 msk och det räckte. 100g mörk choklad, 70%.
Lägg gelatinbladen i blöt i vatten. Hacka den mörka chokladen. Koka upp grädden tillsammans med sockret. Dra kastrullen av plattan så fort det börjar närma sig att koka. Tillsätt chokladen och rör om tills den smält. Krama ur gelatinbladen och lägg dem i kastrullen och rör tills gelatinet har löst sig ordenligt. Fördela i 4 skålar eller glas och låt stå i kylskåpet i minst 2 timmar.
Till det improviserade jag och tog en liten skvätt, ca 1/2 dl, vaniljyoghurt och vispade tillsammans med ca 1 - 1 1/2 dl grekisk yoghurt. Innan serveringen fördelade jag det över de små chokladpuddingarna. På med lite frysta blåbär riven riven mörk choklad.
Och till det en kopp av Kahls kaffe. Mums igen!




Redan i torsdags ställde jag en liten surdeg till ett knäckebröd som jag hade planerat att baka i fredags, men där var jag och kroppen inte riktigt överrens och det blev kex från ICA istället.
Efter alla glada skratt, konsertbesök och goa samtal under helgen fick jag energi att baka ut degen på söndag eftermiddag istället. Och som sagt, det där med att ta till i överkant........jag hade kunde tagit halva receptet. Jag trodde a l d r i g degen skulle ta slut när jag kavlade och kavlade........

........men så gott det blev. Perfekta nyttiga mellanmålskex! Receptet är från Ica-kuriren på nätet.

Dag 1: rågsurdeg på yoghurt
5 dl yoghurt naturell
2 1/2 dl (ekologiskt) rågmjöl

Dag 2: 25 g jäst
5 dl filmjölk
1 kg (16 1/2 dl) grahamsmjöl
ca 150 g (2 1/2 dl) vetemjöl OBS! Jag tog dinkelmjöl istället, bättre GI! 500 g rågsurdeg, se ovan 1/2 dl honung 1 msk salt
Fröblandning till strössel: 1/2 dl linfrö
1/2 dl sesamfrö
1 1/2 dl solroskärnor
1 1/2 dl pumpakärnor
1/2 dl flingsalt
Gör surdegen dagen före knäcke­brödsbaket. Yoghurtens syrningsbakterier utvecklar degens syrakultur snabbare än om sur­degen görs på vatten (en rågsurdeg på vatten och rågmjöl tar cirka en vecka att göra). Vispa samman yoghurt och rågmjöl till en tjock smet. Lägg en assiett över bunken och låt den stå framme ett dygn. Surdegen tål att stå både ett och två dygn längre om bakningen förskjuts. Knäckebrödet: Smula ner jästen i bunken (köksmaskin med degkrok) Häll i filmjölk och låt maskinen gå tills jästen löst sig. Arbeta i grahamsmjöl, vetemjöl, rågsurdeg och honung. Låt maskinen gå på halvfart 5 minuter. Tillsätt salt och låt maskinen gå ytterligare 3–4 minuter till en smidig deg. Stjälp upp degen på mjölat bakbord, knåda ihop och lägg degen i bunken att jäsa minst 1 timme. Blanda samman ingredienserna till fröblandningen i en bunke. Ta upp degen på bakbordet, men knåda inte. Dela den i fyra lika stora bitar. Kavla ut varje till en rektangel så tunt det bara går, cirka 40 x 70 centimeter. Nagga. Duscha med kallt vatten, använd blomsprejflaska, strö på frön och kavla lite så att de fastnar. Dela plattan i kakor om cirka 10 x 20 centimeter. Lägg på plåtar, låt jäsa cirka 10 minuter. Grädda mitt i ugnen i 250 grader 4–5 minuter tills kakorna fått fin färg. Behöver bröden eftertorka görs det i 75 graders ugnsvärme (gärna varmluft) med luckan på glänt, 15–30 minuter tills de är spröda.
Jag kan tillägga att eftertorkningen tog betydligt längre tid än vad det står i receptet men det kan bero på att jag inte kavlade tillräckligt tunt. Precis som med pepparkakor!

Kexen ligger nu i två av mina finaste kakburkar........

........där de väntar på att bli uppätna.


Och här står min nya rågdegssurdeg, som jag matar och framför allt pratar lite med (blommor och surdegar bör pratas med) varje dag.



Den mognar i väntan på att bli till ett nyttigt och gott bröd.

Under tiden ligger jag och stickar och njuter jag av tanken på min underbara familj, mina goa systrar och svågrar, mina "bonusbarn-syskon" och alla mysiga vänner.

Hela mitt inre ler samtidigt som jag lyssnar jag på Melody Gardot och tänker lite extra på en helt underbar helg med mycket skratt tillsammans med två mycket generösa smålänningar.

Nya planer för nytt liv

I väntan på lilla Ella för snart 2 år sedan stickade jag en liten praktisk åkpåse i mjukt och fint alpacagarn. Bilden från Drops garnstudio är inte så stor men om du klickar här hittar du mönstret och ser en större bild.

I väntan på, vad vi då visste, en liten flicka valde hon som bar runt på den enorma magen att den skulle stickas i mörkgrått och gammelrosa. Det visade sig att denna lilla åkpåsen var otroligt praktisk, populär och vida omtalad och mormor sträckte extra mycket på nacken.

Ella var tydligen, så sent som förra veckan, väldigt besviken på att hon inte kunde komma i den längre. Och det vet vi ju alla hur retligt det känns när kläderna har krympt....

På den här bilden är hon dock bara någon vecka gammal och det är fortfarande tämligen gott om plats i den varma och sköna åkpåsen.

Nu ska jag sticka en ny!
Även denna gång till en enorm mage som var och hälsade på mig i måndags tillsammans med sin mor och far. Nej, jag ska inte bli mormor igen.
Jag ska bli gammelfaster och är så otroligt glad för just detta lilla barn!
Åkpåsen kommer att bli grå med några riktigt fina knappar på.

Apropå kläder som blir för små. Jag har upptäckt att mina kläder inte krymper längre trots att jag äter en massa smaskig mat. Om du undrar varför klickar du här.

Det värsta är att M leder........

Färgsprakande promenad

Nu börjar jag återigen lite sakteliga ta mig tillbaka igen efter sista bakslaget. Jag håller alla två tummarna jag har att det nu ska bära. Förra veckans små korta promenader i slowmotion-tempo blev lite längre för varje dag som gick. Vädret var ju helt makalöst vackert och jag njöt i fulla drag.
Här kommer ett litet axplock av det man kanske bara upptäcker när man inte kan ha bråttom.

Aroniabusken vid staketet är numera helt orange och de goda bären väntar i frysen på att bli till något gott och nyttigt.

I lekparken har rosbuskarna fått röda fina bär som bildar en vacker fondvägg till den stora sandlådan och fina rutschkanan där områdets små barn gärna leker.

Längst ner i lekparken står denna fina lönn och brinner.

Ett vackert gathörn........

........med ljuvligt vackra björkar som bär lite annorlunda björklöv. Tunna, smala och sirliga och jag kan inte namnet på sorten.

Jag har alltid varit fascinerad av träd. Grenarna som sträcker sig mot solen för att få kraft och energi för att senare bära frukt.



Utan att be någon om lov sprider grenarna kraftfullt ut sig........

........och deras lövverk ger, under sommarmånaderna, skugga när solen bränner som hetast........



........och de är fast förankrade och rotade i jordens mylla.

Precis bredvid nästa närliggande lekpark har någon placerat ett fågelbord till vinterhungriga småfåglar.



Ännu en liten bit bort pockade detta vackra träd ogenerat på att få min uppmärksamhet........

........och väl framme vid trädet blickade jag uppåt och blev tårögd av naturens under. Jag kunde knappt gå därifrån och förbipasserande undrar säkert fortfarande vem den rörda saktfärdiga kvinnan var.

I ett buskage finns något jag aldrig lagt märke till förut, en stege.......

........vart leder den?

Jag lovar........

även om frestelsen var stor och leklusten alltid finns........

jag klättrade inte upp!

Det vore att äventyra omständigheterna för mycket.

Stillsamhetens liv blir till stillsamhetens lov och en gåva........

när det inte gör för ont.

Från lågtryck till högtryck

Tänk vad livet snabbt kan vända. Natten till förra onsdagen vaknade jag med fruktansvärda smärtor igen. Jag som hade börjat känna doften av att kunna få börja undervisa igen.

Onsdagen blev hemsk, torsdagen ännu värre.

Att fylla år två dagar senare skulle jag klara av, men att ta emot släkt och vänner fanns inte på kartan.

Bakslaget som kom från ingenstans tog totalt musten ur mig och vips var "Låg" på besök och denna gång orkade jag inte mota ut monstret. Lågtrycket var ett faktum! Kroppsbarometern slog i botten, jag grät och grät och grät. Läkarkonsultation och längre sjukskrivning men det värsta av allt, smärtan. Värken och jag har med åren nästan blivit kompisar, men bara nästan. Men den svåra smärtan som ibland slår till går knappt att uthärda.

När fredagen kom visste jag att jag var tvungen att bestämma mig för att boka av kalaset eller inte. Fram på eftermiddagen kände jag att lusten och glädjen att få träffa folk inte skulle få tas ifrån mig. Ett av mina stora problem är att behöva kapitulera och be andra om hjälp och att vara till besvär men jag lyckades t o m trotsa denna onödiga åkomma.

Det blev catering från Rosalis Deli. Inte som hemlagat men OK. Underbara syster Idog levererade en ljuvlig äppelkaka.

Mina döttrar fixade till sin mor som ville ge "Låg" en riktig käftsmäll genom att, dagen till ära, måla sina naglar vackert mörkröda.

Lilldottern, hm 19 år, E fixade tårna........



........och stordottern H fixade fingrarna.

Lilla Ella ville givetvis också ha bomull mellan tårna och få röda naglar som mormor. Hon hade under dagen fullt upp med att provsmaka smeten till chokladkakorna, (OBS ingen kokos som i receptet för fars skull + en GI-tårta till mig och M) som hennes mamma bakade........

.......och smeten smakade utmärkt. Vilket även det färdiga resultatet gjorde. Tänk att bagerskan bara en halv vecka tidigare plockat bort både gallblåsan och 110-120 stenar! Välkommen till familjen där det mesta händer!

Stackars M fick springa med tallrikar och glas, duka, hämta mat, handla, dammsuga, torka golv mm. Vilken underbar familj man har men usch vad det är jobbigt att bara kunna titta på.

Förutom en underbar bukett med mörkröda rosor (den buketten vill jag ha för mig själv) fick jag en liten kul leksak till datorn av M. Nu ni! Här ska läras, fotas, redigeras och lekas!!

Mmmm chokladpraliner och lakritstryffel från mitt favoritställe Kaffe och Pralin. Mina döttrar känner sin mor!

Givetvis stod boken om Surdegsbröd, skriven av en av mina favoritbloggare, högt på önskelistan och fanns i morgonpaketen.

Och mina vänner känner mig också väl. En bok full med goda recept på Biscotti.

Man blir extra rörd när man vet att bakkorgen är inköpt 3 mil från stan. En efterlängtad bakkorg från Englas skafferi. Vilka vänner! Vilken tur att jag även fick nya vispskålar av M.

Hela kvällen slet mina systrar och M i köket för att jag skulle kunna fira min dag.

Och så många fina blommor jag fick, det var ju förra året den stora födelsedagen var!!!

En härlig höstbukett från en kär syster som dessutom syr helt fantastiskt snygga förkläden. Jag är givetvis lycklig ägare av ett och ni andra kan köpa egna på julmarknad i Täby så småningom. Jag återkommer om det senare i höst.

Från en "bonusdotter-lillasyster" L, fick jag denna fina orkidé. Extra utvald till mig, hör bara på detta. Det är en Zygopetalum.

Hm, på vanlig svenska heter den pajasorkidé och den är köpt enkom för att hålla "Låg" borta! Visst är det underbart?!?

Från lågtryck till högtyck på bara några timmar!

Syster Idog trodde inte att det räckte med att baka äppelkakor och hade även med sig denna vackra orkidé. Behöver jag säga att jag älskar orkidéer?

Och se så vackra blommor från fler av mina goda vänner. Blommorna kommer från en av, i mitt tycke, Örebros finaste blomsterhandel.

Från den tredje av mina goa systrar levererades det en stor och magnifik höstblomgrupp, kramen fick vi ta på telefon. Den systern bestämde sig nämligen för att bli smålänning för några år sedan.........och jag saknar att ha henne på närmre håll.

Som om inte det räckte så kom även min andra "bonusdotter-lillasyster" på söndagen med god choklad och chokladté.

Och vad gjorde jag då mer än låg på sofflocket och öppnade paket?

Jo jag njöt i fulla drag. Inte bara för att jag var lite på pikalurven av alla konstiga piller och för att jag fick så många fina presenter, utan för att kände jag mig så oerhört tacksam och rik. Vad vore livet utan familjen och alla fina vänner? Ingenting!

För alla Er, eller snarare Tack var alla Er klarar jag av lite mer av växlande molnighet och även om det är tungt ibland så lovar att jag i alla fall ska göra så gott jag kan.........

Om nu lågtrycken blir allt för tunga och långvariga kan jag ju numera ta min tillflykt till min pajasorkidé!

Livet är fantastiskt!

En vanlig dag i oktober

Aaah, nu är mormor på gång med kameran, då gäller det att vara med........

........det roliga är att hon tror hon kan ta kort på mig, jag tror jag skrattar på mig........

........snabbt upp och så ladda rakt fram i full fräs........

........ha, där hann hon inte med, för nära och suddigt, hihihihi........

........den du mormor, den var du inte med på........

........förresten så lovade du mig att du skulle läsa en saga för mig........

........hm, om jag sätter mig ner lite lugnt och låter mormor få en liten bild så läser och sjunger vi nog tillsammans snart igen........

Och det gjorde vi!

Livet är helt enkelt bara för underbart vissa dagar.

Praktisk levnadskonstspoesi i oktober

Ute är det mörkt och kallt,

och jag får inte äta allt.........

men spännande är det i alla fall(t).

Rotad i tillvaron på hedersuppdrag

Mitt i livet med en mängd livserfarenhet av både det som är livsbejakande och njutbart men även av det sköra, det som gör verkligt ont att både möta och hantera känner jag mig djupt rotad och trygg. Kanske är det något som tillhör livet i den gyllene medelåldern att ha kommit en bra bit på väg men ändå, förhoppningsvis, ha mycket av livet att se fram emot.

Idag har jag återigen fått utföra ett hedersuppdrag. I den kyrka där jag och M i mycket unga år gifte oss har jag sjungit på en begravning. Det är verkligen ett uppdrag jag alltid tar på fullaste allvar oavsett om jag känner de sörjande eller inte. Jag har själv så många gånger suttit som sörjande och vet hur otroligt viktig sorgestunden och avskedet är. Ibland/ofta tänker jag att jag i framtiden kommer att arbeta inom begravningsbranchen och då i syfte att arbeta mer på själva utformandet av en begravningsakt. Det finns så oändligt mycket mer att göra av avskedet än vad många tror sig våga och jag kan bara säga att ingenting är omöjligt.
Efter begravningsgudstjänsten gick jag till mamma och pappas grav och hälsade på en liten stund. På vägen därifrån var det en fantastiskt färgkaskad av höstfärger som alltid är lika svår att fånga på bild.


Till det härliga och livsbejakande i livet hör att det den första oktober fortfarande är så livfullt i trädgården. Vissa konsverk sitter, för den ryggsvage, i behaglig höjd. Rudbeckian!

På yttertrappan har jag höstplanterat lite nytt. Även det på en hyfsad nivå. Jag kunde inte annat än låta de vinröda lejongapen få vara kvar bredvid cyklamen även om frosten snart tar dem.

På betydligt lägre nivå mitt ett prydnadsgräs hittade jag dessa vackra motiv.

Det är märkligt hur löven har kunnat hittat och snirklat sig ner bland alla blågröna strån, men vackert är det!

Och inomhus stickas det fortfarande för fullt. Jag kände mig an aning sugen på lite variation och varvade med ett par randiga sockor........

.......som sitter alldeles perfekt!

Rotad i tillvaron och dessutom varm om fötterna. Vad mer kan man önska?