onsdag, juli 13, 2016

Tillräckligt frisk för att vara sjuk

Jag är helt överväldigad av alla fina kommentarer, all värme, kärlek och uppmuntran via Facebook, Messenger och sms efter mitt förra inlägg. 

När man skriver ur sig ett elände av det slaget räknar man inte med att någon ens ska orka läsa det. 

Ett stort innerligt TACK! 
Ni anar inte vad det värmt mitt hjärta! 

Nu, en vecka senare har jag kommit ur akutläget och jag kan andas igen. 
Tack och lov för sjuksköterskan, på min vårdcentral, som förstod läget och någon dag senare kunde hjälpa mig. Receptet jag behövde skrevs ut och tre piller senare vände det. De resterande tjugotvå pillerna är gömda för att användas vid högtidliga tillfällen. 
Och dessutom återgick jag till mina vanliga mediciner. 

Det är en fantastisk vårdcentral som jag alltid annars är innerligt lycklig och tacksam över. 
Det brukar jag ofta framföra till dom. Tror nog att jag är en av deras mest tacksamma patient. 
Men, när min ordinarie läkare var på semester så blev det heltokigt. 

Tyvärr är det tristare för mig när det gäller de smärtblockader jag genom åren fått på USÖ. Nu är de ett minne blott. 
Igår fick jag höra samma trista röst igen. Rösten, som i förra veckan sa att hon "skulle lägga en lapp på ett skrivbord", ringde till mig och berättade att några smärtblockader blir det inte mer. Det ges endast till patienter som har diskbråck. 
Min smärtproblematik kommer ur en helt annan diagnos inkl en steloperation. 
Att jag i nitton år varit hjälpt av smärtblockader är nu helt borta. Givetvis är det inte hennes fel. Hon förmedlade bara ett beslut från en läkare jag aldrig träffat. 
På min fråga om vart jag då ska vända mig hänvisade hon mig att söka fritt ut i landet.........

Nu njuter jag av att jag kan andas normalt igen. Att smärttoppen är hävd för den här gången. 

Jag tar små promenader i trädgården igen och njuter av blommor, färska smultron, krusbär och röda och vita vinbär.  
Igår plockade jag t o m de första mogna tomaterna på min lilla tomatplanta. 

Eftersom jag inte kan sitta mer än korta stunder ligger jag i min badenbadenstol. 
Jag läser böcker, stickar och  lyssnar på podcast. 

Och så googlar jag på nätet. 
Jag letar efter var det kan finnas någon själ som kan bistå med sakral epiduralinjektioner. 

Kram till Er alla och envar / Lillan



tisdag, juli 05, 2016

Inte tillräckligt frisk för att vara sjuk

Man måste vara frisk nog för att orka vara sjuk. Ibland blir de orden påtagligt och obarmhärtigt sanna.

Min rygg har totalhavererat och den smärtlindring jag har hemma, i alla tänkbara kombinationer, tar sig inte genom smärtan. 

Ringde till vårdcentralen igår och rådgjorde via telefon då jag inte ens kan ta mig dit.
Min ordinarie läkare har semester och jag märkte snabbt i samtalet hur det uppstår en prestigekamp i sättet att se på min lista på medicin. 
Läkaren jag pratade med förefaller väldigt kompetent utifrån när jag beskrev min diagnos och uppkommet smärttillstånd. 
Men när man är riktigt illa däran mår man inte direkt bättre av att höra;
"Den kombinationen är inte bra...hm....otrevliga ev biverkningar...hm......varför äter du det...hm....den där kan du ju däremot äta tre ggr nuvarande dos......hm?"

I ett utsatt läge går jag med på att byta mediciner, trots att de nuvarande är utprovade via smärtklinik, ortoped och bygger på över många år av egen upplevd erfarenhet av svår smärta.
Och det lilla lilla pillret som jag vet ger kroppen ro att bättre ta upp 
smärtlindringen - det lärde en erfaren sjuksköterska mig på ortopeden mig för exakt 25 år sedan - den får jag inte utskriven på recept i nuläget. 
Den är för beroendeframkallande! 
Jahaja. 
Undrar varför den fortfarande finns kvar då på min lista som alternativ efter tre genomgångna smärtutredningar. 
Att ingen tänkt på det tidigare?
Det som står om biverkningen på medicinen jag kan tredubbla lämnar jag därhän. Jag är ju dock bara en lekman. 

Och de där läskiga morfinplåstren som ju faktiskt hjälpte mig, men som min hud tyvärr inte tålde?
Undrar om de andra läkarna visste att de också var beroendeframkallande? 

Nu mår jag jätteilla av de nya kombinationerna och känner fram för allt att de inte alls ger hjälp i det akuta läget just nu. 

Ringde även igår till ortopedmottagningen där jag i över 20 år haft en underbar läkare. Vid svår akut smärta har denne läkare gett mig smärtblockader för att häva tillståndet. Jag har bara hört av mig i krisläge. Det är när jag själv känner att det uppstått ett läge av inflammation och smärta som inte kan brytas på annat sätt. 

Tyvärr har det kommit till min kännedom att denne min läkare själv drabbats av mycket allvarligt sjuktillstånd. Annars hade jag redan varit där. 

Min fråga till sköterskan på ortopedmottagningen var om någon annan läkare utför samma smärtblockader. 
I ett snorkigt svar får jag reda på att det finns en ortoped till som gör det, men citat;
 "Han finns inte här den här veckan. Jag kan lägga en lapp på hans skrivbord men det är inte säkert han kan ta in dig eftersom han inte känner till dig".

Ledsen och utslagen av smärta orkar jag i det läget inte ens säga det jag tänker.....men visst finns det journaler på mig....visst har jag duktigt fortsatt betalat min skatt sedan de förra smärtblockaderna ....visst finns möjligheten till fungerande smärtlindring trots att den som alltid funnits, och i nästan 20 år, utfört det inte är den som i nuläget kan göra det? 

Snällt och beskedligt tackar jag för att det läggs en lapp på ett skrivbord. 
Snällt och beskedligt sväljer jag bort det snorkiga bemötandet. 
Snällt och beskedligt äter jag ombytet av medicin, som jag redan för över 20 år kom fram till inte tar på min smärta. 
Snällt och beskedligt längtar jag efter att min ordinarie läkare på vårdcentralen är tillbaka från sin semester. 

Och på frågan om varför jag inte åker in till akuten svarar jag. 

Jag orkar inte möta nya läkare som utifrån mina symtom med tillhörande smärta ber mig gå på tå och hälar, kollar alla reflexer och ber mig göra böjningar åt alla tänkbara håll.  
Efter alla år kan jag göra undersökningen på mig själv.
Jag är tyvärr en skräck för en ung AT-läkare när jag hela tiden förekommer med vad som ska göras och undersökas. 
Och ja, jag har känsel upp i anus, ingen behöver kolla det i nuläget.
Jag känner det själv! 

Det enda jag vill är att stillsamt be om hjälp till smärtlindring. 

Men
det jag vill orkar jag inte ens idag.....
Jag är helt enkelt inte frisk nog för att vara sjuk.


                         

lördag, juli 02, 2016

Träning i acceptans

När du håller dig
lite i bakgrunden,
dovt malande 
men inte alltför påträngande

då kan jag faktiskt stå ut med dig
Jag har lärt mig det

Men när du fullständigt vill ta över
och inifrån äta upp 
och mala sönder 
varje uns av livsenergi

då är du 
näst intill 
outhärdlig 
att stå ut med

Det räcker nu 

för den här gången