Förbipasserande

Det blir inte alltid som man tänkt sig

...

...

ibland blir det överraskande bättre.

Kram från Lillan 

Förväntansfull...

...ser jag fram emot det nya året och lämnar det gamla bakom mig.

Innan jag helt lämnar det bakom mig vill jag bara lyfta fram några solglimtar,
sådana som förgyllde livet lite extra för mig under året som gick.

Det blev ett år med flera härliga möten med människor som jag inte träffat IRL (in real life) på flera år.

Några av mina systerdöttrar, boende på annat håll, valde att förlägga delar av sin semestertid hos mig. Vilken ynnest att som moster och faster få ha så mysiga syskonbarn som vill komma och fördriva tiden "med de gamla".

Eftersom jag är sladdbarn - en Lillan -  i min egen familj är mina syskonbarn i ålder nästan mer som syskon för mig och det är så roligt att "hänga med dom".

Ett annat roligt och uppplyftande besök
 var en kär klasskamrat från min studietid på Musikhögskolan,
någon gång i forntiden.
Carina,
som för tillfället bor i London,
kom och hälsade på tillsammans med sin trevliga livskamrat.
Och tänk med vissa vänner forsätter man bara där man var sist,
även om det var det var tag sedan sist.
Om inte allt för lång tid hoppas jag att vi är på plats i London och får träffas igen.
Då ska vi gå på pub och sjunga allsång. :)
(och köpa garn)

 

I höstas var det tänkt att jag skulle följa med min M till New York en vecka då han åkte dit i jobbet.

Nu blev det inte så p g a kända anledningar.

Men istället för att bli ensam i  huset kom en av  mina systrar, boende i Småland, på överraskningsbesök.

En helmysig vecka med mycket sticka, prat, fnitter och gott att äta.

Det finns flera nära vänner som fått betyda extra mycket då de ställt upp i vardagen och hjälpt mig,
eller framför allt bara funnits till när jag behövt dem.

Ingen nämnd och ingen glömd, Ni är fantastiska vänner!

"Riktiga vänner är just de som står ut att vara tillsammans med en fast de känner en väl."

Så sant!

Det allra bästa har jag sparat till sist.

Att vara mojmoj är helt fantastiskt.

Jag har ju skrivit en hel del om vår goa lilla Ella som fyller 5 år om en dryg vecka.

Och den 25 juli var det dags för hennes lillasyster,
lilla Alma,
att komma till världen.

På årets varmaste dag,

ja en av de få varma och soliga dagarna under förra året,

fick jag vara med om det helt otroliga;

 att få vara med när ett nytt liv kommer till världen.

Att få vara med och hjälpa sin dotter när hon ska föda barn,

(jag är en rackare på att sköta syrgasen),

är få förunnat i vår kultur

och jag är en av dem som fått äran att få vara det.

Jag är så rik och tacksam!

Inför det nya året känner jag en nyfiken förväntan.

Även om jag har en bra bit till att ta mig framåt så känner jag mig i alla fall lugn och trygg nu

och jag har en tro...

för att det kommer att lösa sig på sikt.

Inte när och hur

men att.....

Till Dig som läser min blogg;

Gott Nytt År

och 

planera lagom för tillvaron.

Kram från Lillan 

Livstecken

Sökande.....

i 
kropp 
och 
i 
själ.

                                               Kram / Lillan

Ärlighet varar längst

Igår skrev jag ett långt inlägg som senare på kvällen visade sig ha försvunnit helt upp i tomma intet. 

Inte roligt när man äntligen kommer till skott.

Men skam den som ger sig, det blev till att skriva om allt ur minnet.......det lilla man nu har.....

       

Ärlighet varar längst.....

och om sanningen ska fram beror mitt långa blogguppehåll på att jag har drabbats av prestationsångest.

Jag som på dagarna undervisar om att vara kreativ, att våga,  att satsa och ta fart och se hur högt vingarna bär har drabbats av handlingsförlamning. 

En förlamning framkommen ur att känna att jag inte gör tillräckligt bra ifrån mig............

I huvudet har jag skrivit många inlägg men eftersom jag både tagit för lite kort och inte redigerat något i Photoshop har inte heller tankarna inte kommit ner i skrift.

Eftersom de bitvis har varit lite dystra kanske det har varit lika bra att de stannat kvar i huvudet.

Min vardag skulle kunna sammanfattas med ordet otillräcklighet. 

Jag är medveten om att många med mig känner likadant och jag tror att de flesta av oss har sina egna strategier för hur man tar sig genom sin stress. 

Trots att jag med åren har blivit bättre på att säga nej lär jag mig aldrig att helt sätta tydliga gränser för var min arbetstid tar slut. Den där förmågan som faktiskt innebär att man måste lägga vissa saker åt sidan. Det går inte att hinna allt.

Jag tränar för fullt på just det där sista men....

......det är svårt, mycket svårt och jag hoppas att ingen vill komma och titta på vad jag har i just den högen........

Men ibland blir det bara för mycket!

Jag har flera vänner och bekanta som t o m har tagit helt eller delvis tjänstledigt från sina arbeten för att återhämta sig och hitta tillbaka till livet. Och flera pratar om det.

Det har jag aldrig varit med om förut  i den utsträckningen.

Vad händer?

Det är lite otäckt, men på samma gång sunt. 

Just det där med att några faktiskt är modiga och tydligt visar att NEJ det här går inte längre.

Vad jag själv bär på av den sortens tankar vet bara jag och min Skapare.....

Själv har jag precis varit ledig en vecka i form av ett sportlov. Sportandet utgjordes av några varv i gymmet och lite Pilatesträning.
Kan väl också lägga till ett antal långa promenader under veckan, varav en heldag i Göteborg där det bars många kassar efter en lyckad shopping tillsammans med yngsta dottern.

Får också erkänna att mycket tid ägnades åt att sova, vila, andas och bara lata sig och det jobbet utförde jag mycket bra!

En kväll passade jag även på att gå på bio med en kär brorsdotter.
Vi såg på George Clooney´s sista film  Descendants som var oerhört bra och kan rekommenderas.

Vi, L och jag, var dock rörande överens om att vi nästa gång måste se en rolig film där vi får skratta mycket.
Inte en film där mamman, eller någon över huvudtaget, dör på slutet.
Inom familjen har vi redan färdigt filmmanus som ligger för produktion när det gäller just det ämnet......

Sportlovet var en oerhört väl investerad vecka i ren återhämtning för mig.

Efter den intensiva höstterminen var det inte direkt en höjdare att ramla sista veckan på jobbet innan jul.

Min sköra rygg fick sig en rejäl smäll och hela jullovet var en riktig djupdykning i min Värkstad. Inget som har med ledighet att göra.

När vårterminen startade hade jag en mycket hög stressnivå i kroppen. Ryggen var i kaos men jobbet var tvungen att gå före.

Några veckor in på terminen fick jag besök av Kristallsjukan. Som omväxling till ett tidigare besök, våren -08, satt det denna gång i höger öra.

Ombyte förnöjer.... 

Allt detta sammantaget har gjort att jag inte haft energi över till annat än att försöka hålla huvudet över vattenytan.

Men så i förrgår kväll satte jag mig en stund vid datorn.

Inte för att skriva omdömen, rapporter, åtgärdsplaner, protokoll, jobba med lärplattform, tjänsteanteckningar, lära sig nya dataprogram, läsa mail mail mail, svara på mail mail mail, planera lektioner (om det finns tid över), utarbeta arbetsmaterial, kolla kalendarium........

nej, och inte ens Wordfeud!

Jag satte mig och lekte med bilder i Photoshop.

Åh,  vad roligt det var och vad jag har längtat efter det!

När jag väl satt där insåg jag hur mycket jag längtar efter att fotografera mer, att redigera och skapa i Photoshop.

Nu känner jag mig tillfreds en stund.

Och för er som följt min blogg länge kan jag berätta att jag givetvis har en stickning på gång.

Jag försöker ta in de kloka orden som en kvinna, med många fler års livserfarenhet än lilla jag, skrev till mig;

att försöka 

känna glädje och tacksamhet 

över 

det jag har åstadkommit

och 

låta den känslan bli så mycket större

än 

tankarna 

på allt det jag inte har gjort.

Allt gott till Er alla!

Jag lovar att återkomma
men
inte riktigt när.....

Lillan

Lågtryck och marmelad

Ligger och summerar en dag med mycket tårar.

Tårar sprungna ur en smärtsam värklighet i min värkstad, 

tårar av frustation, 

tårar av otillräcklighet

tårar av trötthet
tårar av uppgivenhet

och

tårar av stor tacksamhet

till alla

som genom
sina tankar

sin omsorg

sin yrkeskicklighet

sin närhet

uppmuntrar

stöttar

och

ger mig ork och lust att fortsätta lite till........

....och njuta av lite ost med nykokt körsbärsmarmelad smaksatt med mörk choklad och konjak.
Receptet hittar du om du klickar här.
För visst är det tillåtet att få vara en livsnjutare mitt i skiten.......

kram till Er alla

I värkstan

....känner jag mig efter en veckas riktig tuff match med ryggen

nu andas jag frisk luft samtidigt som jag i sakta mak tar jag mig framåt med en aning av....





På återseende.

Njut av livet

och

var rädd om det självklara som inte kostar dig något.

Vårnjutning

Efter en mysig tjejkväll för mogna kvinnor fick jag lite lust att leka lite med photoshop. Ett efterlängtat påsklov har befriat mig från allt vad kurser och betyg heter och jag andas frisk vårluft.

Underbart!

Igår tog jag en, för mig, riktigt lång promenad i fågelskådarnas paradis Oset tillsammans med M. Tillsammans utgör vi det ökända paret bredstjärtad snatterand och bukstinnad sprätthök. HÄR kan du läsa mer om det paret.

Jag älskar trädstammar. Det är som om att de alltid har något att berätta för mig.

                                      

                                  

Det spelar ingen roll om de står eller liggger eller växande trasslar in sig i varandra.

En liten knopp på väg att snart få spricka ut förmedlar en sagolik känsla av hopp och förtröstan.

En vattenspegel framför en varm skogskant som håller på att vakna till liv efter en lång och kalla vinter.

Jag andas,

andas

och

andas igen.

Återhämtning

Efter en intensiv första halva av höstterminen var de två lovdagarna innan allhelgonahelgen extra efterlängtade i år. Jag är så tacksam att jag kan arbeta igen efter förra årets uppförsbacke men får väl erkänna att det blir lite för tufft ibland.

Liten sångtant vill alldeles för mycket och i sällskap med inspirerande elever är det svårt att hålla igen.
Det har inneburit att det har varit en trött liten människa (M:s benämning på mig) som kommit hem på dagarna och inte orkat just något mer.

Därutöver, med den lilla resterande orken, har jag förkovrat mig i datakunskaper och håller på med den, för lärare, berömda PIM-utbildningen via Skolverket. Förutom nya välbehövda kunskaper lockar en laptop från arbetsgivaren som är utlovad när man tagit sig upp till en viss nivå. Pimkursen har gjort att jag inte haft tid att skriva lika frekvent på bloggen som vanligt vilket jag har saknat. Men nya kunskaper om databurken kommer väl till pass och jag tycker det är roligt att förkovra sig. Och det är bäst att passa på när Örebro kommun öppnar plånboken.  Man vet inte när det händer härnäst.

Allhelgonahelgen är en av mina favoríthelger. Det är rofullt och vackert att få besöka kyrkogården och tända ljus och helgen är i total avsaknad av alla måsten som finns runt andra helger.

Själv känner jag ett stort behov av att stanna upp just runt de här dagarna. Jag måste låta minnen, tankar och saknad efter alltför många närstående få ge perspektiv till livet och nuet som finns just i samma ögonblick som jag låter mina lungor fyllas av den friska höstluften.

Det finns bara ett ord som kan sammanfatta nuet just i detta ögonblick och det är ordet ödmjukhet.

Vi brukar ibland resa bort runt den här helgen och i många år har jag sjungit i någon kyrka. Detta år valde jag att tacka nej och vi beslutade oss för att stanna hemma och bara vara. En långdragen förkylning behövde få tid att läka, en trött rygg behövde ta det lugnt och vi har bara låtit dagarna få komma oss till mötes.

I det vackra vädret har vi njutit av den friska höstluften, god matsäck och underbara vyer av olika slag.

Stilla promenader i Rynningeviken och Kilsbergen har fått mig att släppa in livslust och energi och jag känner mig påfylld av en stor dos livskvalité.

Varje liten ny glänta är som ett nytt konstverk och förmågan att bara låta naturens under skölja över mig har gett mig en ny inre ro och styrka att ta några steg till i livet.

Vi har bilat runt på småvägar och upptäckt nya inspirerande vyer i vår vackra och närliggande omgivning.

En närakoupplevelse som var ytterst trivsam. Dessa vackert svarta kor hade en helt underbar djup klang och resonans i sitt råmande. Kanske var det den kyliga och tysta lantluften som bjöd på extra fin akustik.

Att åka på okända småvägar är alltid lika roligt och spännande. Man vet aldrig riktigt vad som döljer sig bakom nästa krök. Det påminner mig om bilutflykterna när jag var barn. Som livsmedelsaffärsinnehavare räckte vare sig tid eller pengar för pappa till någon semester. Däremot var det fest när vi satte oss bilen med matsäckskorg och åkte på utflykt som nästan varje gång slutade på någons ladugårdsuppfart. Pappa skrattade och mamma skruvade på sig.

Igår tittade vi på  Kjell Engmans glasutställning 2010. Vi har inte missat en enda av hans utställningar sedan vi var på hans utställning på Örebro slott för många år sedan.

Det är en fröjd att gå och njuta av hans glaskonst och samtidigt fångas av rummet, ljussättning och det multimediala som jag är så totalt såld på. Årets utställning var som vanligt helt galet fantastisk och förlagd till en gammal godsterminal.

Hela lördagkvällen satt jag som klistrad framför SVT:s temakväll Dans. Underbara föreställningar! Om du missade det kan jag verkligen rekommendera att titta på SVtplay. Public service när den är som bäst!

Vilka helt, helt underbara dagar!

Jag känner stor tacksamhet, ödmjukhet och vördnad inför alla som jag fått tänka extra på denna helg och som jag så djupt saknar.

Saknaden
vibrerar
i
varje fiber av mig,
ger mig styrka
och kraft
att tillåta livet
att bära mig
vidare....

Allt gott önskar jag Er alla där ute i cyberrymden!

Spegelblankt

En förtrollad kväll,

 mitt i

 skapelsens

  

skönhet

 och

 naturens  egen

 dramatik,

föder skaparlust.

Livet

är

mitt

alldeles egna

och

jag njuter.

  

Ett dagsverke

I morse chockade jag både M och mig själv när jag svarade ett klart och tydligt;

Ja!

Inspirerad av helgens fantastiska kärleksbudskap och värme som strömmade ut från TV fanns inget annat svar på hans fråga...

 om jag skulle med på en morgonpromenad.

Eftersom jag inte somnade förrän sent fram på småtimmarna, och det efter att jag till slut bjudit mig själv på en mugg varm mjölk vid köksbordet mitt i natten, var det en mycket sömndrucken, men trofast maka, som gärna följde sin livskamrat på en tur innan frukost.

Väl hemma serverade vi oss en smaskig frukost i morgonsolen på vår altan.

Vi har fantastisk morgon- och kvällssol på altanen.

Gissa vilket vädersträck!

Svårt att sova är en fritidssysselsättning jag ägnat mig åt i många år och det gäller att hitta på något att fördriva tiden med.

M är inte helt nöjd med mitt soudokande. Påstår att han inte heller kan sova om jag har lampan tänd och pennan raspar och delar av suddgummi sprider trivsel i sänghalmen. På det kontrar jag att jag tycker han snarkar väl mycket för att ligga vaken...

Ett annat nattsudd (obs ordvits!) jag har är att lyssna på podradio. Jag prenumererar på en rad intellektuella program och diverse dåligheter från Sveriges Radio som har en förmåga att sända  program på de mest besynnerliga tider på dygnet när jag inte är inställd på att lyssna eller kan.

Som tur är (?!) har jag massor av tid på nätterna att åtgärda det. 

Vill bara kort här berätta att varje morgon är jag fullständigt helbrägda från mina sömnsvårigheter och kan inte förstå varför man måste gå upp när det är som skönast och man dessutom ganska nyss har somnat.

Nattens radiolyssnande visade sig få förödande konsekvenser för hela denna dag.

Jag lyssnade på ett antal Odla med P1 som jag har sparat ihop.

Mitt i natten fick jag kunskaper om varför min rabarber inte är lika frodig som förr, att jag klippt bort förfrysta buskage försent på säsongen, aj då, hur man lyckas bättre med sina lökodlingar, att man ska gödsla senast innan midsommar....gödsla...och jag som inte gjort det, inte klarat av det, HJÄLP!

Vilken tur att min nuvarande make, sedan 30 år tillbaka, visade sig vara ovanligt välvilligt inställd på att köra bort trädgårdsavfall efter den goda frukosten. Och detta på hans första semesterdag!

Tänk vad ett prinsessbröllop kan göra!

(Hans egen prinesessa hade i lördags rymt från köket och var heller inte talbar förrän efter 01.00, då prinsen själv sov. Måhända var han rädd att prinsessan skulle titta på svt play uti fall någon detal jmissades under lördagens otaliga repriser.)

Allt det där buskskräpet som jag klippte bort från mina stackars förfrysta paradisbuskar förra veckan, som jag borde klippt bort för 1 1/2 månad sedan, erbjöd han sig att köra bort.

Kärlek!

Hyr man en bilkärra måste man utnyttja den till fullo = vad kan mer klippas ner, slängas, grävas upp mm mm?

Jag for runt som en jojo i trädgården för att hinna få ihop så mycket jag bara kunde. Kanske går världen under och detta är sista gången vi kan hyra en bilkära. (Vem bryr sig om mitt trädgårdsavfall om världen gått under?)

En överfull bilkärra drogs iväg till trädgårdsavfall. Därefter ytterligare en kärra till soptippen med lite annat smått och gott som vi inte behöver mer.

Och gissa vad jag min lilla filur kom på, apropå den ev världsundergången?

Har man hyrt en bilkärra passar det utmärkt att köpa jord och täckbark också!

Vilken tur att jag i samma ögonblick kunde leverera besked om att lunchen var så gott som färdig.

Resten av dagen har jag rensat, gödslat, vattnat, lagt ut en mängd täckbark och jord. Jag har gjort det mesta som jag enligt ryggregelboken inte alls ska eller definitivt inte bör göra.

Som kommunalarbetare (sångtant på världens bästa skola) borde man ju vara inställd på ett antal raster och pauser under arbetsutövandet.

Men på de egna domänerna är den annars så oerhört livsavgörande kunskapen som bortblåst.

Om jag säger att jag är ganska slut nu är det en klar underdrift.

Efter kvällsmiddag och lite vila fick jag lust att leka lite i Photoshop och passade då på att lära mig nya saker, därav samma bilder i lite olika skiftningar. Har för tillfället en bra lärare i min yngsta, till sinnet mycket tålmodiga, dotter som bor hemma över sommaren.

Nu ska jag lägga mig och sova........hoppas jag.

Somnar jag inte efter denna dag kommer jag aldrig att somna.

Ett vet jag med säkerhet, jag tänker inte lyssna på Odla med P1 i alla fall!