Lillan på språng

Idag är livet en härlig smällkaramell! Njuter av vår vackra huvudstad tillsammans med världens bästa M.

Hosianna

Första adventsgudstjänsten närmade sig sitt slut och den sista psalmversen inleddes med en kraftfull tonartshöjning. Den största av mina mentorer inom musik lyckades som vanligt att få orgeln att jubla av glädje. Jag tog ett djupt andetag för att följa med ända till slutet i psalm 108:

Han kommer till sörjande hjärtan, och livet får annan gestalt.........Var glad, var glad........

........det gick bara inte, jag fick inte fram en ton ur strupen. Tårarna började rinna och jag blinkade febrilt för att inte mascaran skulle följa med.
Glädjeruset från orgeln berörde mig djupt i hjärtat och blev en enda stor mastodontkrock till de tårar av uppgivenhet, som tidigare under natten hade fallit ner på min kudde.

En varm glädje och lycka landade inom mig........jag vara med! 

En fantastisk helg som gått i familjens tecken med god mat, sagor, mys, alfapet, musik, kramar, sång, och väldigt mycket

moojmooj och mooffaj.

Vilken gåva att vara så tacksam för! Vilken gåva att leva för!

I väntan på advent

Fredagskvällsmys och jag njuter av lite adventskänsla i hemmet. En tur till Tant Grön igår, tillsammans med en mycket kär vän, resulterade i tre kassar! Ooops!

Vita små julstjärnor på den gamla silverbrickan i matrummet........

........vit miniamaryllis i hallen.......

.........röda rosettjulstjärnor i köksfönstret

........och den gamla tomten från M:s barndom på plats i vardagsrumfönstret.

Nu är det bara pysslet med hyacinter och lite saffransdoft kvar.

Just det, en lampa i den nyinköpta vita advenststjärnan också.

Och på söndag sjunger jag!!

Livet är härligt!

Acceptans

Hur får du tiden att gå? Det är en av de frågor som jag flera gånger fått under tider av lång sjukskrivning. Alla som känner mig vet att jag kan vara både mycket intensiv, fartfylld, kreativ och att jag fullständigt kan jobba ihjäl mig för saker som jag tror på och vill utföra. Frågan kanske är befogad, jag vet inte……..

Livet har lärt mig att tiden går, vare sig man vill eller inte, dessutom oftast mycket snabbare än man har tänkt sig, och att själv få tiden att gå är verkligen inget jag har reflekterat över denna höst. Jag har helt enkelt inte hunnit! Annat har tagit min energi, ork och tid.

På något vis har jag kanske genom åren fått en viss en viss rutin på att aldrig ta någonting för givet. Det enda man är garanterad är minnena och nuet. Minnen kan vara både bleka, starka, roliga, sorgliga, livfulla, stillsamma, livbejakande, ångestfyllda……..

Det gäller att sortera in sina minnen i rätt låda och att kunna ta fram dem och titta på dem vid behov och därefter sortera tillbaks dem där de hör hemma.

Men att bara leva på sina minnen driver inte livet framåt. Därför är det viktigt att leva i nuet. Fånga dagen, Carpe Diem, som det så vackert heter. I stunder av oro, smärta, ensamhet, besvikenhet, separation eller vad det än må vara kan dock de vackra orden vara som ett hårt slag i ansiktet.

Att fånga dagen kanske i stunden innebär att få ge upp, att skrika, att gråta, att våga förstå, att bejaka, att säga nej.

Eftersom morgondagen inte är utlovad för någon av oss tror i alla fall jag att man förbereder sig bäst för den genom att se verkligheten som den är och att acceptera den. De gånger jag vågar - jag upprepar vågar - landa i acceptans, och det är verkligen bland det svåraste jag har förmåga till, har jag funnit ett lugn.

I acceptansen får jag den ro jag behöver för att kunna slappna av och låta både min kropp och själ återhämta sig och få den kraft som behövs för att kunna gå vidare.

För Er som vill gå djupare i dessa tankar kan jag rekommendera en bok av Anna Kåver;

Att leva ett liv - inte vinna ett krig.

Det är så jag försöker att göra, att leva mitt liv trots att kroppen ibland skriker av smärta och jag själv bara  vill skrika allt jag orkar att jag hatar, hatar, hatar smärtan........

........och kanske är det därför det blir så mycket stickade sockor och virkade blommor........

Änglabesök

Vissa människor kan man få riktiga abstinensbesvär efter. Idag knackade det på ytterdören och där stod hon, min goa, barnlediga, kollega och så innerliga vän. En av dem som får ta del av mina djupaste tankar. En riktig pärla bland vänner och kollegor! Hon kom i sällskap med två av sin härliga barn bara för att ge mig denna vackra ängel. I skrivandets stund finner jag inte de rätta orden för vilken glädje och kärlek som jag känner mig överväldigad av.

Den vackra ängeln har skapats av hennes syster.

Änglavingarna sträcker sig hoppfullt uppåt.......

........samtidigt som hon/han står stadigt på jorden.

Hela mitt hjärta säger bara TACK!

Du som bor i närheten av Örebro kan hitta fler skapelser av SAKA-form hos helmysiga Floristen Mia.

Första advent finns hon även på Stallbacken!

Själv har jag ordnat så att mina virkade blommor fått sina pärlor på plats.......

........

........och efter en kväll i filmsoffan finns det ett antal nya blommor som nu väntar på sin pärla.........

Vad sägs om ett pärlande skratt så här på måndagskvällen!

Blommig domsöndag

En av mina döttrar ville ha små blommor på sitt pannband som jag nyligen stickade till henne. Det var så kul att virka så jag kunde inte sluta.......

........och några timmar senare har jag en liten samling som jag........

.........ska köpa sötvattenspärlor till och sätta i mitten på varje blomma.

Bra avslut på en mysig helg!

Fredag igen

Mina orkidéer börjar nu blomma om igen, en efter en. Det här exemplaret är en trogen vän sedan 11 år tillbaka och i mitten av november varje år slår den ut för att sedan blomma länge.

Trots att jag är hemma går veckorna med en rackarns fart. I onsdags fick jag besök av en syster och vi hade riktigt stickmys hela eftermiddagen. Hon hade med en söt liten azalea och jag ska verkligen försöka att inte vattna ihjäl den som jag lyckades göra med den förra jag fick. (sorry kära svägerska!)

Om nån tycker att jag stickar mycket är det bara en bråkdel av vad min äldsta syster åstadkommer med stickor, virknål och bakom sin symaskin. På söndag säljer hon av sina alster på en jul- och hantverksmarknad i Täbygården strax söder om Örebro. För den som bor i närheten och inte hittar dit så lär det vara skyltat från Mariebergs centrum. Jag försökte fota ett förkläde som jag fått av henne men bilden blev långt ifrån bra. Om du klickar på bilden ser du förhoppningsvis lite bättre, de är verkligen jättefina i verkligheten.

På lördag rekommenderar jag alla i närheten av Örebro, och som har möjlighet, att gå på årets SkRiKa-konsert i konserthuset. Ett, sedan 3 år tillbaka, trevligt samarbete mellan Svenska Kammarorkestern i Örebro, Risbergska och Karolinska skolan. Jag har tjuvlyssnat lite på en skolkonsert idag och kan utlova en häftig musikupplevelelse där stans musikesteter i årsk 3 på gymnasiet får den stora chansen att samarbeta med en orkester av världklass.  Det var maffigt att höra inledningskören Deliver Us to The Promised Land ur The Prince of Egypt........

........med all dessa unga och växande röster, för att inte tala om Hallelujakören ur Händels Messias i både original- och gospelversion. Helt underbart och jag kan säga att jag längtar galet tillbaka till min sångundervisning och alla goa elever.

Om Du vill lyssna lite bakom kulisserna där några elever berättar om det årliga projektet klickar du här.

Viss partisk i sammanhagnet (en av döttrarna finns med)  länkar jag till ett suddigt klipp på youtube från SkRiKa-konserten för två år sedan. Visserligen inte med orkester men snygg á capellasång, Hide and Seek.

Om inte min rygg hade satt käppar i hjulet denna höst skulle jag själv fått förmånen att sjunga med samma orkester om två veckor tillsammans med Örebro Kammarkör, en av mina favoritsysselsättningar och friskvårdsprojekt.

Ryggen har dock blivit markant bättre denna vecka och jag njuter av att kunna göra små utflykter igen.

I helgen ska jag se till att min nya halsduk blir färdig!

Trevlig helg önskar jag Er alla

Fredagen den 13:e, en dag med tur!

Jag som aldrig vinner har vunnit!
För 10 år sedan när jag började arbeta på världens bästa skola hade jag förmånen att, som sånglärare, få följa en fantastisk tjej. Nejra Besic. Det är med stor glädje och värme i hjärtat som jag följt hennes skapande på avstånd och framför allt hennes styrka att stå för den hon är och det hon vill förmedla. Nu har hon precis släppt en CD, In Hindsight,  och var på TV4:s nyhetsmorgon, en söndag för några veckor sedan, där Tilde höjde henne till skyarna. Inte konstigt alls!
Här kan du höra Nejra sjunga Words Of Gold.

Att höra hennes historia om hur hon flydde från kriget i Bosnien gör det extra starkt och jag var så imponerad av hennes styrka redan för 10 år sedan. Nu är hon utbildad musiklärare och har precis dessutom doktorerat i psykologi.

På TV4:s hemsida kunde man vara med i en utlottning av hennes CD vilket fick sångtanten att genast skicka iväg ett mail om varför hon tyckte sig behöva den.
Igår, fredagen den 13:e !, fick jag ett mail från TV4 att jag har vunnit hennes CD och att den snart kommer på posten. Så glad jag blev!
Lyssna här där Nejra sjunger Dancing under samma direktsändning från TV4.
Jag älskar hennes röst, sound, musik och texter och hoppas att Du också upptäcker henne.
Mer med och om Nejra finner du om du klickar på följande länkar

• Tvärsnytt
• Expressen
• Örebro Universitet
• ETC
• Ny Teknik

ha en fortsatt trevlig helg önskar Lillan

Nystickat

Äntligen klarar jag av att en kort stund sitta på min specialstol vid datorn igen. Jag har längtat efter att få visa upp det senaste ur min stickade kollektion. Tack alla som uppmuntrar mig med kommenterar här, hälsningar via kort, sms och på Facebook och alla goa telefonsamtal och besök. Ni ska veta att det betyder så ofantligt mycket för mig. Det blir ganska ensamt annars på sofflocket. I slutet av förra veckan kom min rektor på besök med en urvacker stor blombukett, chokladpraliner OCH Damernas Värld. Vad sägs om det! Samma kväll ramlar bonusdotterlillasyster  (hon med pajasorkidéen) C in med chokladmuffins. Jag känner mig både priviligerad och utvald men framför allt tacksam.
Nu till andra gobitar i  livet just nu. Äldsta dottern H beställde tidigt i höstas en tubhalsduk. Jag hittade inget mönster som någon av oss riktigt tyckte att vi var nöjda med så fantasin fick flöda.
Så här ser den ut uppfälld........(visst är min dotter vacker?!?)

........och så här ser den ut nedfälld. Jag gjorde den extra lång för att den ska kunna vikas i flera lager.

Till det behövdes det också vantar. Och efter letande efter mönster blev det fantasin igen som styrde och jag använde mig av idéer från mina vita sockor som du ser i kanten till höger.

H ville att de skulle vara ganska långa upp på armen och med den fina virkade kanten på, som både sockor och tubhalsduken har. Längden på vantarna är faktiskt jätteskönt och praktiskt.

      

Min andra dotter beställde ett pannband och här använde jag mig av ett färdigt mönster från Drops garnstudio. Klicka här så har du ett gratismönster.

För några veckor sedan skrev jag om att jag skulle börja sticka en åkpåse. Nu är den färdig!

Precis när jag började närma mig slutet på den och skulle börja sticka luvan, i söndags eftermiddag, fick jag ett sms att en liten ny människa fötts in i släkten. En flicka! Så underbart. Och jag vet att  någonstans uppe, från ett liv på andra sidan, spanar min bror och svägerska lyckligt ner på sitt nya lilla barnbarn.

Eftersom tofsen ännu inte var gjord la jag in lite gammelrosa i den. Det rosa restgarnet  räckte även till ett par vantar till de små händerna som väntar på att få upptäcka världen.

Apropå vantar. Någon ropar mooomoooooo, jag behöver också vantar!

Och moomoo ska nu snickra ihop ett par vantar till världens goaste Ella!

Trötta tankar

Ljuset i den mörka tunneln var ett mötande tåg och jag känner mig söndermosad och trasig av  smärtan.                                                                                                                                                                  

Men jag ska gör allt jag kan för att resa mig upp igen!