onsdag, september 16, 2009

Tankfull stickning

Igår kände jag mig låg.
Värk, värk, värk och jag grymtade över saker som jag har svårt att utföra trots att viljan är så oändligt stark. Kände mig helt plötsligt så avundsjuk på alla som traskar ut i skogen i det vackra vädret och plockar svamp vilket inte är att tänka på för mig just nu. De sitter liksom i fel höjd.

M blev med all rätt lite trött på mig och påminde mig om hur glad och tacksam man kan vara över att faktiskt ha råd att köpa svamparna på torget. Och så rätt han har. Dessutom är han ingen gåiskogenochplockabärellersvamp-människa och jag har just inget lokalsinne så det faller sig ju ganska bra egentligen.
Med sin vanliga humor fick han mig att till slut bara skratta åt mig själv. Han tyckte bl a att jag inte skulle låta "låg" komma in i köket där vi annars har det så trevligt, kan "låg"kanske få stanna kvar ute på trappan.
Kanske skulle jag behöva besöka en "lågåped"!
Och som sångpedagog roade den ordvändningen mig ganska mycket.

Det gav mig också en tankeställare och påminnelse om att det faktiskt är jag själv som gör valet att tillåta "låg" ta över.

Allt man säger och gör föregås av ett val man själv har gjort. Ett val som man som människa själv avgör om man ska och kan tillåta eller inte. Vilka konsekvenser får t ex mitt val för mig själv och kanske ännu mer för andra. Vad är priset för mitt val av tankesätt och handling och är valet så viktigt för mig att jag kan tänka mig att ta dess konsekvenser?

Nej usch vad komplicerat det blev. Nu väljer jag i alla fall att stänga ute "låg" och känna tacksamhet över det ljuvliga och lilla enkla som livet har att erbjuda i vardagen.

Vad sägs om en vacker solig sommardag mitt i september med vackra höstfärger........



........eller att man inom loppet av några futtiga minuter kan gå ut i sin egen trädgård och plocka in en sådan här blombukett och ställa på köksbordet........



........för att inte tala om att tänka på sitt lilla barnbarn Ella som kommer på besök idag och ska få en ny liten jacka som jag stickat till henne.......

........av gosigt garn som jag fått av min svägerska? Se vilken mysig krage!

Ja, istället för att fokusera på det man inte klarar av välja att vända "låg" till att tänka på vad man faktiskt kan få till, om och när man tillåter lusten att ta över.

Förutom att baka surdegsbröd och goda pajer i "snedstegstempo" ,så att frysen bågnar, så går det faktiskt dessutom alldeles utmärkt att sticka i liggande läge. Det är bara att träna men det går hur bra som helst.

I galen shoppingiver köpte jag i somras mängder av garner från Drops garnstudio. Det var superrea och det är ju så bra att ha på lager fick jag övertyga M om när han såg alla påsarna. Det är bara det att jag skulle nog kunna öppna egen garnförsäljning........(och M har inte sett alla påsarna).

Om du tittar till höger på min blogg så hittar du flera roliga sticksidor att besöka och lite bilder på några små ting jag fått till det senaste året. Stickning är ett stort intresse sedan tonåren och är en avkoppling som förgyller TV:tittandet eller radiolyssnandet. Dessutom påstår M att jag blir tyst och lugn. Jag förstår inte alls vad han kan mena med det!

Just nu stickar jag sockor för fullt och måste säga att jag blir ganska nöjd med resultatet.


Yngsta dottern blev urförtjust i dessa sockor och uppmanade mig att sätta på ett Odd Molly-märke på dom och sedan sälja dom för 800:-! Det låter lite drastiskt tycker jag nog själv och dessutom tror jag inte att de har stickade sockor i sitt klädsortiment. Men eftersom jag och mina döttrar inte kan ta hand om alla sjalar och sockor som jag stickar får jag nog snart börja överväga att sälja till de intressserade kollegorna som vill beställa av mig. Och lilla Ella vill nog variera sin garderob med lite annat än det mormor stickar.

En sak är i alla fall säker. Jag är så oändligt tacksam för min familj, och alla mina goa vänner och att det finns ett jobb på världens bästa skola med härliga elever som väntar på mig när jag frisknar till.

Och nej, jag tänker inte gå till någon lågåped! Däremot tänker jag gå till torget på lördag och köpa svamp!

6 kommentarer:

annika sa...

Mycket kloka och viktiga tankar du har skrivit ner. Tankarna styr mina val, mitt sätt att se på saker och ting. Ja visst är vi begränsade ibland men tänk allt man kan. Att se möjligheterna och inte hindren är en styrka. Kloka beslut du och M har fattat. Bra att ni tänker på dem som står på torget och säljer svamp.
Min bror jobbar också på samma skola. Min mail är a.klockberg@gmail.com om du vill veta vem han är.
Annika

annika sa...

Glömde kommentera den dundergulliga koftan till barnbarnet. Ursöt! Angående sockorna så vill jag gärna beställa ett par. Går det bra?
Annika

Trottinglady - Cajsas Rum sa...

Vilka jättesöta sockar du stickat. De skulle jag vilja köpa? Säljer du!
Tack för titten hos mig!
Carin

Malin sa...

Jag behöver också sockor! På kalla dragiga golv finns behov av goa stickade strumpor... Jag har ringt dig men inte lyckats nå dig. Försöker igen. Skam den som ger sig...

Tack för fantastiska äppelpajreceptet! Gjorde den igår och den är redan en favorit!

Kram Malin

smultrongården sa...

Men hej!
Ja, det var förra sommaren du var här med din urgulliga lilla tjej (tjejer-dottern också). Vad stor hon blivit nu. Förstår att hon gett ert liv en ny dimension, om man säger så!
Det du skriver är så himla viktigt. Jag är sån som verkligen tror att vi styr i princip hela våra liv. Våra tankar tar oss dit vi strävar - med små eller stora hinder på vägen. Ibland mäktar man inte med hindren och ger upp, och ja, då blir ju det också ett val.
Lyssnade på tv:n igår när jag satt o jobbade. Det var om hjärnan. Tänk vad hjärnan är fantastisk! Ojoj, vad tacksam man kan vara!!

Men du, till något HELT annat. Jag vill JÄTTE GÄRNA sälja dina helt ursöta sockor på Smultrongården.
Ingen massförsäljning så du får hicka, men nåt par.
Skulle det gå? Letade mailadr men hittade ingen till dig.
Snälla hör av dig till mig så snart du ser det här. Helst innan höstmarknaden som börjar på torsdag...
Ha det gott, vi hörs
Kram Eva

Min egna lilla vrå sa...

Du är helt suverän, jag blir så glad av att läsa din blogg. Tack för att du delar med dig!
Lovisa