Hosianna

Första adventsgudstjänsten närmade sig sitt slut och den sista psalmversen inleddes med en kraftfull tonartshöjning. Den största av mina mentorer inom musik lyckades som vanligt att få orgeln att jubla av glädje. Jag tog ett djupt andetag för att följa med ända till slutet i psalm 108:

Han kommer till sörjande hjärtan, och livet får annan gestalt.........Var glad, var glad........

........det gick bara inte, jag fick inte fram en ton ur strupen. Tårarna började rinna och jag blinkade febrilt för att inte mascaran skulle följa med.
Glädjeruset från orgeln berörde mig djupt i hjärtat och blev en enda stor mastodontkrock till de tårar av uppgivenhet, som tidigare under natten hade fallit ner på min kudde.

En varm glädje och lycka landade inom mig........jag vara med! 

En fantastisk helg som gått i familjens tecken med god mat, sagor, mys, alfapet, musik, kramar, sång, och väldigt mycket

moojmooj och mooffaj.

Vilken gåva att vara så tacksam för! Vilken gåva att leva för!