Fredag igen

Mina orkidéer börjar nu blomma om igen, en efter en. Det här exemplaret är en trogen vän sedan 11 år tillbaka och i mitten av november varje år slår den ut för att sedan blomma länge.

Trots att jag är hemma går veckorna med en rackarns fart. I onsdags fick jag besök av en syster och vi hade riktigt stickmys hela eftermiddagen. Hon hade med en söt liten azalea och jag ska verkligen försöka att inte vattna ihjäl den som jag lyckades göra med den förra jag fick. (sorry kära svägerska!)

Om nån tycker att jag stickar mycket är det bara en bråkdel av vad min äldsta syster åstadkommer med stickor, virknål och bakom sin symaskin. På söndag säljer hon av sina alster på en jul- och hantverksmarknad i Täbygården strax söder om Örebro. För den som bor i närheten och inte hittar dit så lär det vara skyltat från Mariebergs centrum. Jag försökte fota ett förkläde som jag fått av henne men bilden blev långt ifrån bra. Om du klickar på bilden ser du förhoppningsvis lite bättre, de är verkligen jättefina i verkligheten.

På lördag rekommenderar jag alla i närheten av Örebro, och som har möjlighet, att gå på årets SkRiKa-konsert i konserthuset. Ett, sedan 3 år tillbaka, trevligt samarbete mellan Svenska Kammarorkestern i Örebro, Risbergska och Karolinska skolan. Jag har tjuvlyssnat lite på en skolkonsert idag och kan utlova en häftig musikupplevelelse där stans musikesteter i årsk 3 på gymnasiet får den stora chansen att samarbeta med en orkester av världklass.  Det var maffigt att höra inledningskören Deliver Us to The Promised Land ur The Prince of Egypt........

........med all dessa unga och växande röster, för att inte tala om Hallelujakören ur Händels Messias i både original- och gospelversion. Helt underbart och jag kan säga att jag längtar galet tillbaka till min sångundervisning och alla goa elever.

Om Du vill lyssna lite bakom kulisserna där några elever berättar om det årliga projektet klickar du här.

Viss partisk i sammanhagnet (en av döttrarna finns med)  länkar jag till ett suddigt klipp på youtube från SkRiKa-konserten för två år sedan. Visserligen inte med orkester men snygg á capellasång, Hide and Seek.

Om inte min rygg hade satt käppar i hjulet denna höst skulle jag själv fått förmånen att sjunga med samma orkester om två veckor tillsammans med Örebro Kammarkör, en av mina favoritsysselsättningar och friskvårdsprojekt.

Ryggen har dock blivit markant bättre denna vecka och jag njuter av att kunna göra små utflykter igen.

I helgen ska jag se till att min nya halsduk blir färdig!

Trevlig helg önskar jag Er alla

Fredagen den 13:e, en dag med tur!

Jag som aldrig vinner har vunnit!
För 10 år sedan när jag började arbeta på världens bästa skola hade jag förmånen att, som sånglärare, få följa en fantastisk tjej. Nejra Besic. Det är med stor glädje och värme i hjärtat som jag följt hennes skapande på avstånd och framför allt hennes styrka att stå för den hon är och det hon vill förmedla. Nu har hon precis släppt en CD, In Hindsight,  och var på TV4:s nyhetsmorgon, en söndag för några veckor sedan, där Tilde höjde henne till skyarna. Inte konstigt alls!
Här kan du höra Nejra sjunga Words Of Gold.

Att höra hennes historia om hur hon flydde från kriget i Bosnien gör det extra starkt och jag var så imponerad av hennes styrka redan för 10 år sedan. Nu är hon utbildad musiklärare och har precis dessutom doktorerat i psykologi.

På TV4:s hemsida kunde man vara med i en utlottning av hennes CD vilket fick sångtanten att genast skicka iväg ett mail om varför hon tyckte sig behöva den.
Igår, fredagen den 13:e !, fick jag ett mail från TV4 att jag har vunnit hennes CD och att den snart kommer på posten. Så glad jag blev!
Lyssna här där Nejra sjunger Dancing under samma direktsändning från TV4.
Jag älskar hennes röst, sound, musik och texter och hoppas att Du också upptäcker henne.
Mer med och om Nejra finner du om du klickar på följande länkar

• Tvärsnytt
• Expressen
• Örebro Universitet
• ETC
• Ny Teknik

ha en fortsatt trevlig helg önskar Lillan

Nystickat

Äntligen klarar jag av att en kort stund sitta på min specialstol vid datorn igen. Jag har längtat efter att få visa upp det senaste ur min stickade kollektion. Tack alla som uppmuntrar mig med kommenterar här, hälsningar via kort, sms och på Facebook och alla goa telefonsamtal och besök. Ni ska veta att det betyder så ofantligt mycket för mig. Det blir ganska ensamt annars på sofflocket. I slutet av förra veckan kom min rektor på besök med en urvacker stor blombukett, chokladpraliner OCH Damernas Värld. Vad sägs om det! Samma kväll ramlar bonusdotterlillasyster  (hon med pajasorkidéen) C in med chokladmuffins. Jag känner mig både priviligerad och utvald men framför allt tacksam.
Nu till andra gobitar i  livet just nu. Äldsta dottern H beställde tidigt i höstas en tubhalsduk. Jag hittade inget mönster som någon av oss riktigt tyckte att vi var nöjda med så fantasin fick flöda.
Så här ser den ut uppfälld........(visst är min dotter vacker?!?)

........och så här ser den ut nedfälld. Jag gjorde den extra lång för att den ska kunna vikas i flera lager.

Till det behövdes det också vantar. Och efter letande efter mönster blev det fantasin igen som styrde och jag använde mig av idéer från mina vita sockor som du ser i kanten till höger.

H ville att de skulle vara ganska långa upp på armen och med den fina virkade kanten på, som både sockor och tubhalsduken har. Längden på vantarna är faktiskt jätteskönt och praktiskt.

      

Min andra dotter beställde ett pannband och här använde jag mig av ett färdigt mönster från Drops garnstudio. Klicka här så har du ett gratismönster.

För några veckor sedan skrev jag om att jag skulle börja sticka en åkpåse. Nu är den färdig!

Precis när jag började närma mig slutet på den och skulle börja sticka luvan, i söndags eftermiddag, fick jag ett sms att en liten ny människa fötts in i släkten. En flicka! Så underbart. Och jag vet att  någonstans uppe, från ett liv på andra sidan, spanar min bror och svägerska lyckligt ner på sitt nya lilla barnbarn.

Eftersom tofsen ännu inte var gjord la jag in lite gammelrosa i den. Det rosa restgarnet  räckte även till ett par vantar till de små händerna som väntar på att få upptäcka världen.

Apropå vantar. Någon ropar mooomoooooo, jag behöver också vantar!

Och moomoo ska nu snickra ihop ett par vantar till världens goaste Ella!

Trötta tankar

Ljuset i den mörka tunneln var ett mötande tåg och jag känner mig söndermosad och trasig av  smärtan.                                                                                                                                                                  

Men jag ska gör allt jag kan för att resa mig upp igen!

Vad glad jag blev

I dag fick jag min första Award från min nyvunna bloggvän Annika på Ditten och Datten.
Det värmde gott i hjärtat!
Jag vill skicka den vidare till min bästis, Signes vind, som har bloggat i flera år och varit den som inspireret och inspirerar mig till att blogga.
Dessutom tycker hon inte om just den här årstiden och behöver muntras upp.

Hon är urduktig smyckesdesigner och gör egna smycken som går att beställa på hennes hemsida. Om du inte redan hittat dit så titta in nu.






Dessutom vill jag skicka varma hälsningar till Er alla som hittar in på min sida.

Lillan

På gång vid ån

Igår när jag vaknade och såg det vackra vädret utanför fönstret bestämde jag mig för att åka ner till Svartån och promenera. Dagsformen var inte den bästa men jag längtade så vansinnigt efter att få se en vattenspegel. Jag tog massor med bilder och delar här med mig av några av de naturens konstverk som jag lyckades fånga på bild.

Det blåste lite svagt och löven singlade sakta ner som snöflingor runt mig. Det var helt magiskt vackert.

Efter den underbara promenaden med mycket reflektion över livets kringelkrokar, och dessutom ett mysigt möte med en god vän som var ute och cyklade, tog jag mig vidare till Rävgången där färgerna var lite kargare.

Änder tycks alltid ha nåt på gång........

........och svanen här traskade kaxigt upp på stranden och åt ur handen på en förbipasserande herre. Själv höll jag mig på behörigt avstånd då jag tyckte den fräste lite för mycket. Gissa M:s kommentar när jag senare berättade om svanen. "Fräste den? Jaha då var det en hona". (Det är i sådan lägen man låtsas som att man inte hört nåt.)

Vilken gåva vakna upp ännu en ny dag med samma vackra väder. Favorit i repris. Efter lunchen tog jag min lilla Mr Bean-bil (en vit nyvaxad Polo) och åkte och parkerade på samma ställe som igår och gick långsamt efter vattnet. Idag var det betydligt mer löv på marken än igår men lika vackert.

En svamp på en nerskuren död trädstam kan berätta mycket om hur livet kan gå vidare efter en katastrof.

Den här vyn har vissa likheter med en 1800-talsmålning från mitt barndomshem.

En avbruten trädstam kanske inte är så vackert men nog så talande för mig. Som en bild på min rygg när den brast........


Hemma i hallen igen möttes jag av den fina novemberkaktusen som jag fick av min syster i helgen. Den är helt översållad av aprikosfärgade blommor och knoppar. Lägg märke till att det kommer en cerisefärgad blomma i blomman!

Efter en stunds vila på soffan ringde telefonen och en mycket kär vän undrade om jag hade lust att följa med till Tant Grön, en "blomstrande butik" i Vintrosa. Klart att jag ville det! Sist vi var där var i början på maj och då blev det dyrt. Mer om det kan du läsa om här.

Efter alla mustiga och färgsprakande höstfärger som mina promenader bjudit på föll jag pladask för denna lilla ljuvt rosa krysantemum.

Ännu en dag att känna stor tacksamhet över!

Sista helgen i oktober, vilken ljuspunkt!

Vilken härlig helg som ligger bakom. En av mina systrar, som tillsammans med sin man flyttade ner till småländska höglandet för två år sedan, har varit på ett efterlängtat besök.
Under fredagen hjälpte mina goa döttrar mig att städa hela huset. Älsklingar!

M hade lyckats skaffa VIP-biljetter till både allsvensk fotboll och ishockey i fredagskväll och min svåger verkade inte alls vara farligt deprimerad för det. Han offrade sig och ställde tappert upp och följde med på de båda matcherna.

Innan vi släppte iväg gubbarna med långkalsonger, mössa, vantar och halsduk åt vi tacofyllda paprikor med massor av av god sallad och vitlöksyoghurt till. Enkelt, gott och vackert för ögat.

Stek köttfärs med tacokrydda, precis som vanligt, och fyll urgröpta paprikor med köttfärsröran. Strö riven ost över och in i ugnen i 225 grader. För de icke GI-aktiva blev det basmatiris till också. Den vackra paprikabilden har jag lånat här.




Från skostaden två mil söderut kom även min äldsta syster på besök på fredagkvällen. Vi plockade fram våra stickningar och tjattrade på så där som bara systrar kan göra när de inte har träffats på ett tag. Helt plötsligt var det inte lika ensamt att ligga på vardagsrumssoffan och sticka. Det var en urmysig kväll och det enda som saknades var syster Idog, boende Västmanland, som tyvärr inte kunde komma.
Inför gubbarnas återkomst efter matcherna laddades det upp med en härlig ostbricka. Jag rostade serranoskinka i ugnen, lätt som en plätt.
Lägg ut på en plåt, in i ugnen ca 175 grader och gärna med varmluften på. De är färdiga när man vänt ryggen till. Verkligen urgott snacks och betydligt nyttigare än chips som just nu (eg. alltid!) är portförbjuden vara i huset.
Massor med morots- och gurksstavar och päronklyftor skivades, ölkorv skars i bitar och så pricken över i:et en helt fantastisk god parmesancrème, ur senaste Buffé, som dipsås. Vad vore livet utan parmesan? Denna dessutom nyligen direktimporterad från Italien.

Hyvla ner 60 g parmesan i en kastrull, tillsätt 1 äggula, 2 msk vatten och 3/4 dl olivolja. Värm tillsammans med 1 krm salt på svag värme. Ta katrullen från värmen när osten har smält och se till att det inte börjar koka. Mixa till en slät crème med mixerstav.
Mumsmumsmums!
Dotter H bakade även samma GI-chokladkaka som hon gjorde till min födelsedagsfest. Denna gång med jordnötter istället för valnötter vilket blev extra gott faktiskt. Bilden och receptet på chokladkakan och har jag lånat från Tasteline.


100 gram mörk choklad
125 gram smör
0,5 dl färdigt kaffe
0,5 dl honung
2 st ägg
1 krm salt
smör till formen
2 dl krossade jordnötter, till formen

Sätt ugnen på 175 grader.Bryt chokladen i små bitar. Smält den tillsammans med smöret i vattenbad. Blanda i kaffet och honungen. Vispa äggen fluffiga med saltet i någon minut.Vänd försiktigt ner (vispa inte) chokladblandningen i äggen. Smöra en form, gärna en mindre springform, och "bröa" med jordnötskrosset. Häll smeten i formen och ställ in på ett galler i nedre delen av ugnen. Baka i 30-35 minuter.5. Ta ut formen ur ugnen och täck med kökshandduk någon minut.
Servera med en klick grädde.
I likhet med sin mor, som gärna överdimensionerar när det lagas mat, vispade dottern grädde för hela kvarteret. På söndagen fick den grädden bli till en smaskig dessert efter kycklingfiléerna. Tyvärr hade syster och svåger redan åkt då men jag lovar att bjuda på det nästa gång Ni kommer!


Chokladpudding och receptet för 4 portioner är ur Klaras goda GI-dagar.
1 3/4 gelatinblad, 3 dl vispgrädde, 4 msk fruktsocker OBS! jag tog endast 1 msk och det räckte. 100g mörk choklad, 70%.
Lägg gelatinbladen i blöt i vatten. Hacka den mörka chokladen. Koka upp grädden tillsammans med sockret. Dra kastrullen av plattan så fort det börjar närma sig att koka. Tillsätt chokladen och rör om tills den smält. Krama ur gelatinbladen och lägg dem i kastrullen och rör tills gelatinet har löst sig ordenligt. Fördela i 4 skålar eller glas och låt stå i kylskåpet i minst 2 timmar.
Till det improviserade jag och tog en liten skvätt, ca 1/2 dl, vaniljyoghurt och vispade tillsammans med ca 1 - 1 1/2 dl grekisk yoghurt. Innan serveringen fördelade jag det över de små chokladpuddingarna. På med lite frysta blåbär riven riven mörk choklad.
Och till det en kopp av Kahls kaffe. Mums igen!




Redan i torsdags ställde jag en liten surdeg till ett knäckebröd som jag hade planerat att baka i fredags, men där var jag och kroppen inte riktigt överrens och det blev kex från ICA istället.
Efter alla glada skratt, konsertbesök och goa samtal under helgen fick jag energi att baka ut degen på söndag eftermiddag istället. Och som sagt, det där med att ta till i överkant........jag hade kunde tagit halva receptet. Jag trodde a l d r i g degen skulle ta slut när jag kavlade och kavlade........

........men så gott det blev. Perfekta nyttiga mellanmålskex! Receptet är från Ica-kuriren på nätet.

Dag 1: rågsurdeg på yoghurt
5 dl yoghurt naturell
2 1/2 dl (ekologiskt) rågmjöl

Dag 2: 25 g jäst
5 dl filmjölk
1 kg (16 1/2 dl) grahamsmjöl
ca 150 g (2 1/2 dl) vetemjöl OBS! Jag tog dinkelmjöl istället, bättre GI! 500 g rågsurdeg, se ovan 1/2 dl honung 1 msk salt
Fröblandning till strössel: 1/2 dl linfrö
1/2 dl sesamfrö
1 1/2 dl solroskärnor
1 1/2 dl pumpakärnor
1/2 dl flingsalt
Gör surdegen dagen före knäcke­brödsbaket. Yoghurtens syrningsbakterier utvecklar degens syrakultur snabbare än om sur­degen görs på vatten (en rågsurdeg på vatten och rågmjöl tar cirka en vecka att göra). Vispa samman yoghurt och rågmjöl till en tjock smet. Lägg en assiett över bunken och låt den stå framme ett dygn. Surdegen tål att stå både ett och två dygn längre om bakningen förskjuts. Knäckebrödet: Smula ner jästen i bunken (köksmaskin med degkrok) Häll i filmjölk och låt maskinen gå tills jästen löst sig. Arbeta i grahamsmjöl, vetemjöl, rågsurdeg och honung. Låt maskinen gå på halvfart 5 minuter. Tillsätt salt och låt maskinen gå ytterligare 3–4 minuter till en smidig deg. Stjälp upp degen på mjölat bakbord, knåda ihop och lägg degen i bunken att jäsa minst 1 timme. Blanda samman ingredienserna till fröblandningen i en bunke. Ta upp degen på bakbordet, men knåda inte. Dela den i fyra lika stora bitar. Kavla ut varje till en rektangel så tunt det bara går, cirka 40 x 70 centimeter. Nagga. Duscha med kallt vatten, använd blomsprejflaska, strö på frön och kavla lite så att de fastnar. Dela plattan i kakor om cirka 10 x 20 centimeter. Lägg på plåtar, låt jäsa cirka 10 minuter. Grädda mitt i ugnen i 250 grader 4–5 minuter tills kakorna fått fin färg. Behöver bröden eftertorka görs det i 75 graders ugnsvärme (gärna varmluft) med luckan på glänt, 15–30 minuter tills de är spröda.
Jag kan tillägga att eftertorkningen tog betydligt längre tid än vad det står i receptet men det kan bero på att jag inte kavlade tillräckligt tunt. Precis som med pepparkakor!

Kexen ligger nu i två av mina finaste kakburkar........

........där de väntar på att bli uppätna.


Och här står min nya rågdegssurdeg, som jag matar och framför allt pratar lite med (blommor och surdegar bör pratas med) varje dag.



Den mognar i väntan på att bli till ett nyttigt och gott bröd.

Under tiden ligger jag och stickar och njuter jag av tanken på min underbara familj, mina goa systrar och svågrar, mina "bonusbarn-syskon" och alla mysiga vänner.

Hela mitt inre ler samtidigt som jag lyssnar jag på Melody Gardot och tänker lite extra på en helt underbar helg med mycket skratt tillsammans med två mycket generösa smålänningar.