Julfriden sänker sig över hemmet

Det är mörkt utanför husknuten. Jag filosoferar lite över den vackraste av julsånger med text av Viktor Rydberg. Den tonsattes av Alice Tegnér och vid uruppförandet sägs det att Viktor själv var på plats och blev rörd till tårar när en barnkör sjöng textbearbetningen ur hans roman Vapensmeden. Det gör mig extra glad att sångtexten har sin inspiration från Vättern där jag älskar att vara på sommaren.

Ur Vapensmedem:

Vättern var så klar och stämde så in i himmelsfärgen, att om icke en vindkåre då och då dragit silvergrått vattrade band över sjöns yta, och om icke guldstänk blänkt kring jullens årblad, kunde en åskådare å stranden tyckt, att den hade sin väg i luften. Margit sjöng i takt med årbladen och med de svala, friska suckarna framför jullens bog:   

Betlehems stjärna

Gläns över sjö och strand,

stjärna ur fjärran,

du, som i Österland,

tändes av Herran!

Barnen och herdarna

följa dig gärna,

Betlehems stjärna. 

Natt över Judaland,

natt över Sion.

Borta vid västerrand

slocknar Orion.

Herden, som sover trött

ute på fjället,

barnet, som slumrar sött

inne i tjället,

vakna vid underbar

korus av röster,

skåda en härligt klar

stjärna i öster,

gånga från lamm och hem,

sökande Eden,

stjärnan från Betlehem

visar dem leden

fram genom hindrande

jordiska fängsel

hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

Armar där sträckas dem,

läppar där viska,

viska och räckas dem

ljuva och friska:

"stjärnan från Betlehem

leder ej bort, men hem".

Barnen och herdarna

följa dig gärna,

strålande stjärna.

-----

Viktor Rydberg 1891

GOD JUL önskar jag er alla! 

Lillan