En dag av glädje

Idag har jag gått på en kort promenad utan kryckor. Passade på när solen sken och ett brev skulle levereras på nära håll. Tänk att ben som vanligtvis brukar vara skapligt raska och t o m kan få de flesta att komma på efterkälke, i synnerhet M, kan bli så vingliga och smådarriga. Muskler är verkligen färskvara och man inser hur tacksam man borde vara när det mesta fungerar. Det var helt underbart att andas in den sköna höstluften och ta en liten titt på sina vackra gladiolus.


Tre kvarter senare, kaxig värre, var jag hemma igen och orkade plocka av lite av alla de härliga aroniabären jag fått på min buske i år. En av de bästa planteringar jag har i min lilla trädgård. Visste ni att aronia, som oftast bara förknippas med hög häck, har bär som är ett av de mest nyttiga bär man kan tänka sig. Bären är otroligt rika på både C-vitaminer och antioxidanter. På bären brukar jag göra en underbart god sylt som är helt suverän till julens ost- eller saffranspannkaka. Smaken är så helt annorlunda alla andra bär och smakar lyxigt gott. Det rekommenderas att det bör till en frostnatt för att få fram den bästa smaken ur bären men det fixas ju lätt till i frysen. Funderar på att testa att göra marmelad blandad med riktigt mörk choklad. Eller varför inte ugnsgratinerad med vit choklad! Jag lovar att rapportera resultat och recept.

En stund senare får jag ett värmande sms från några av mina sångjuveler på skolan. Då blir man lycklig långt in i själen, känslan av att vara uppskattad, saknad och efterlängtad.

Ja, även en vuxen kvinna i sina bästa år erkänner sitt behov av bekräftelse.

Och så finbesök på middag (+ lån av tvättmaskin).

Efter en god tandorikyckling, tillsammans med familjen, ligger jag några timmar senare på sofflocket igen men i gott sällskap av lilla Ella. Vi läser och sjunger och sjunger och läser. Men när mormor sjunger med "burkig knasröst" och låter som Nalle Puh i målbrottet måste det till en undersökning på nära håll och helt plötsligt har jag någon som stirrar långt ner i svalget på mig. Hon stoppar också generöst sin napp i truten på mig och delar ogenerat med sig av sin förkylning och pussas och pussas och pussas.

Ella har verkligen förstått människans grundbehov nummer ett, beröring!

Kort och gott, en underbar dag!

Ett stort tack alla som hört av sig om mina sockor i förra inlägget. Jag ska ta mig en allvarlig funderare på hur jag ska göra med ev beställningar och lovar att återkomma med besked. Till dess stickar jag på mig ett lager……..

Som avslutning kan jag inte låt bli att bjuda på ett potpurri av bilder från årets sista båttur på Vättern. Hösten är fantastisk!

Glöm inte bort att njuta av det lilla i vardagen. Små, små ögonblick som aldrig kommer åter!