måndag, december 31, 2018

Ett Nytt År i sikte






I år blev det inte mycket skrivet på min blogg.
Inte heller i mina olika tankeböcker. 

Året gick helt sin egen väg och jag försökte så gott jag kunde att följa med 
över stock, sten och en och annan uppförsbacke.

Den inre sången i mig har ständigt varit psalm 269 i vår psalmbok ”Sorgen och glädjen de vandra tillsammans”. 

Lyckan över att vara igång som sång- och körpedagog igen är stor 
och det ger energi och glädje i stora mått. 
I början av året hade jag precis avslutat en 10 veckors lång kurs
 i smärthantering  på Smärtrehab vid USÖ. 

En målsättning under kursen för mig var att till våren försöka arbeta en viss procentsats och att ansöka om viss del vilande sjukersättning. 
Du som följt min blogg genom åren vet vilket trauma det var för mig 
när jag drabbades av kraftigt utmattningssyndrom,
  som i kombination med min ryggproblematik 
tog min yrkesidentitet ifrån mig.

Jag njuter av varje sekund när jag nu återigen undervisar och av att min kreativitet är tillbaka. 

Tack vare glädjen på Sångverkstan
där jag har min hemvist,
har jag hittat vägar att hantera Livstrauman under året.
Händelser jag önskat att få ha varit helt utan. 

I det förra, och årets enda, blogginlägg skrev jag om hur en av mina väninnor
fick sluta sitt Liv när cancern övertog hennes kropp. 
Hon hoppades att få ta del av den immunterapin som årets nobelpristagare i medicin forskat fram,
 men sjukdomsförloppet i hennes kropp gick för fort. 

Ny sorg blandades med minnen från gamla sorger av sjukdom och död i min egen familj där många tagits ifrån oss alldeles för tidigt. 

Att sitta vid någons dödsbädd lämnar spår i själ och hjärta, 
som lätt flyter upp till ytan när Livets Skörhet på nytt är på besök. 

Att några månader senare förlora ytterligare en vän, 
på det värsta tänkbara sätt, blev totalt chockartat. 
Någon tog sig friheten att bestämma över Livet genom att brutalt mörda en annan människa, 
den av mina vänner som jag kallat lillasyster. 


Om Livet skakade för mig är det bara en liten suck mot vad det har varit

 och är för hennes barn. 
Att hennes mördare fortfarande går fri är bortom allt tänkbart. 
Det går inte en dag utan att jag tänker på henne
och på det hon anförtrott mig.

Att skruva tillbaka tiden har aldrig varit mer önskvärd än efter det hemska mordet. 
Och inom mig är både sorgen och vreden stor. 

Under året har de sjukdomar som finns i vår kärnfamilj satt spår av olika slag, 
och det har tagit mycket på krafterna. 

Jag har inte orkat vara den vän till andra som jag skulle vilja vara, 

utan har fått ägna mycket tid åt egen reflektion och återhämtning. 

Tacksamheten är stor att jag fortfarande kan bära allt Livet innebär tillsammans med min Livskamrat. 

Mitt i decembermörkret firade vi i stillhet vår 40:e förlovningsdag. 
Gränslös kärlek och tacksamhet svämmar över när jag tänker på 
alla år vi haft tillsammans, och fortfarande har. 

Själv har jag blivit mycket sparsam till vad jag säger Ja till. 
Och mina nej står jag till hundra procent för även om jag vet att många inte förstår vilka kriterier som styr mina val. 
En lärdom och styrka som jag anammat alldeles för sent i livet.

I många samtal med en kär och nära vän har jag fått ta del av hur Livet fullständigt tilltufsat och dränerat henne på glädje och kraft. 
Vi stöttar varandra och känner trygghet i en långvarig och genomärlig vänskap. 
Vi har tillsammans konstaterat att Livet inte är rättvist. 
Orden att alla har, eller får sitt, är en sanning med stor modifikation. 
Vissa av oss får mer av det som är tungt att leva med. 
Så är det.

-----------------------------------------------

Vilken tung och ledsam läsning tänker du nu. 
Och du får tycka det. 

Det enda jag vill är att förmedla lite eftertänksamhet på en nyårsafton, 
i vårt sekulariserade tidevarv. 

Jag har som sagt njutit av att få undervisa igen. 
Det är inte ett jobb - det är då jag kopplar av från Livet. 

Och när Livet visar sig från den bästa sidan, 
då njuter jag. 

Verkligen.
Det kan vara när Alma sex år vill sova hos mig 
och 
gärna kryper upp i sängen under mitt täcke. 

Det kan vara när Ella snart 11 år söker min hand
 när vi tillsammans går på bio. 

Det kan vara i ett djupt samtal med någon 
av mina älskade döttrar 
som kanske vill ta del av lite klokråd från sin mamma. 

Det är när jag får tillbringa tiden med min Livskamrat på vattnet ute på Vättern. 

Det kan vara i små ögonblick av Nu, 
fångat genom en kameralins eller bara avfotat i hjärtats album. 

Önska mig inte ett Gott Nytt År. 
Alla som gjorde det förra året kan ta tillbaka det. 
Det blev ett År med mycket som inte var Gott. 

Önska mig istället Ett År 
med rätt utmätt portion av kraft 
för att möta varje ny dag som den är. 

Ett År där jag kan komma ytterligare ett steg längre 
i min strävan att leva efter sinnesrobönen. 

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” 

Önska aldrig någon något som inte kan bli verklighet 
- om du inte kan stå bredvid och stötta när det inte blev så -

Fråga aldrig det enkla om hur det är 
- om du inte är beredd att ta dig tid för att ta hand om ett ärligt svar -

Och Du som ändå vill önska och fråga mig, 
 jag har lärt mig att välja de tillfällen när jag svarar ärligt 

Inför det Nya Året önskar jag oss alla 
att den verklighet vi möter inte blir oss mer övermäktig 
än att vi klarar av den. 

Jag önskar att Vi alla kan se på varandra, 
och på vår jord, 
med kärlek och att handla därefter.  

Var rädda om Varandra, 
om vår Jord 
och
 allas Vår gemensamma framtid. 

Det är min lilla uppmaning inför det nya året
2019!


Kram från Lillan





onsdag, januari 10, 2018

Livets skörhet i rimfrostens tid

Tiden har stannat

Utanför fönstret 
gnistrar solstrålarna
som klara kristaller 
genom den kyliga rimfrosten 

Någonstans 
i horisonten 
skymtar jag 
en annan värld 

Du min vän,
du höll min hand så hårt 

Du min vän,
var en ängel 
som fanns för mig
när Livet 
inte ville mig väl

Du min vän,
har befriats 
från din svåra kamp 
och smärta 
när Livet 
inte ville dig väl

Du min vän,
så levnadsglad
och fylld av generös 
värme, omtänksamhet 
och ärlighet


Med ett hjärta 
större för andra 
än dig själv 

Din hand 
kommer aldrig mer 
att hålla min 

Dina glada ögon 
kommer aldrig mer 
att möta mina

Ditt smittande skratt 
kommer aldrig mer 
att nå mitt hjärta 

Idag 
har en ängel lämnat 
oss på jorden

Idag 
har himlen berikats 
av en skatt

Tack min vän 
för ditt förtroende
att dela din kamp 
och 
att jag fick vandra 

en stund tillsammans 
på jorden 

med Dig





torsdag, november 30, 2017

Det är förändrat

Tankar kommer - tankar går.

Dags att skriva.
Igen. 

Befinner mig just nu 
mitt i en Smärthanteringskurs på USÖ.


Känner mig priviligierade och tacksam 
men 
samtidigt 

så oändligt ensam. 

Plötsligt 
blir den suddiga och diffusa bilden 
av mig själv,
mitt i just detta sammanhang, 
lite klarare i konturen.

Och det känns skönt att verbalisera det jag redan vet.


Min smärta 
ligger 
på ett annat plan. 

Utanför mig själv tittar jag på den.
Sträcker varsamt fram min öppna famn mot den. 

Vi tar varandra i hand 
och 
går vidare.

Det är så Livet är.

Och stilla gnolar jag på ord från Tomas Andersson Wij 


”Det jag inte kan förändra, 

det kan jag acceptera, 

och det jag kan acceptera, 

det är redan förändrat.” 
Ur sången Tommy och hans mamma 



fredag, mars 17, 2017

Ord eller handling

Att få en kronisk sjukdom eller diagnos, 
med vetskapen om att detta är ett livsprojekt man ofrivilligt går in i, 
är mycket omtumlande. 
Det är omtumlande för alla runt omkring 
men 
allra mest för den som själv är drabbad.

Kärlek, omsorg och uppmuntran är det man är i mest behov av, i den livssituationen. 
Kärlek - omsorg  - uppmuntran

I välvilja kommer plötsligt tips från höger och vänster om både det ena och det andra. 
Gör si eller gör så, prova det eller undvik det eller varför inte prova det här. 
Tips man inte frågat efter eller ens tänkt frågat efter.
Tips man kanske aldrig ens kommer att behöva fråga efter. 
Tips man i mängden av information runt den egna diagnosen inte ens orkar ta till sig. 

Jag har själv upplevt det och nu utsätts en av dem jag älskar mest för detsamma. 

Den som vet mest och bäst om situationen är den som är drabbad och 
själv befinner sig mitt i turbulensens helvetesvarma glödande öga. 

Istället för en mängd olika tips, som faktiskt kan upplevas som svidande salt i livssåren, är en kärlekshandling så mycket mer värd och betydelsefull.

Och som jag hörde Elisabeth Höglund idag säga på TV4, en handling visar att någon ger av sin tid. 
- En äkta kärlekshandling -

En matlåda, en påse bullar, en middag, tvättning av fönster, en skjuts eller något annat rent praktiskt. 

Alla andra tips betackar man sig för! 

Det handlar inte om otacksamhet. 
Det handlar om sorg och bearbetning! 

Kärlek
Omsorg 
och 
Uppmuntran

Bara den som någon gång drabbats förstår och vet vad det betyder.





onsdag, januari 18, 2017

Vackra sprickor

Kintsugi 

Varsamt lagas sprickorna
och 
döljs av 
glimrande äkta guld
Sprickorna 
blir till 
nya vackra mönster

Omvårdnad 
av en öm hand
som vill rädda 
det värdefulla kärlet
förvandlar det som är trasigt
till en 
ny vacker dekor

Vissa av sprickorna 
har många år bakom sig

De är vackert repiga av årens svepningar 
Underhållet av dem 
är likt en visdomens viskning 
i kärlets öra

Andra sprickor 
är nylagade
Det är de som glimrar 
allra starkast 
av 
det blanka guldet

De blir ibland nästan
alltför iögonfallande 
i förhållande 
till de äldre sprickorna
Underhållsarbetet är 
ännu inte påbörjat

Sprickorna får gärna 
stillsamt bara vara 
just en glimrande njutning 
av att få vara hel igen

Vissa sprickor 
är under reparation

Det gör ont

Det gör fasansfullt ont 
när värmen 
från den glödheta guldmassan läggs rakt på 
det som är trasigt 
och 
skadat

Det trötta kärlet 
försöker 
värja sig 
och 
skjuta det ifrån sig

Ta bort verktygen
ta bort dem
ta bort

bara för en liten stund 

Låt mig bara få 
en liten nypa luft

Det gör 
så 
ont

Från en gammal spricka 
kommer då 
en ljum smekning
som andas 
tålamod och uthållighet

I den tröstande 
svalkande smekningen  
finns ett längtansfullt fokus på 
att det snart skapas ytterligare 
en vacker glimrande 
och 
nylagad spricka 

Lyckan av 
att åter igen få känna sig hel 
och 
att kunna vara i bruk 
kan anas 
som en svag hägring 
i horisonten

Tillsammans 
med alla de tidigare sprickorna 
kommer den nya sprickan 
ge ytterligare personlig patina 
och 
ny kraft 
till det nötta utslitna kärlet
som ständigt är i reparationsbehov

För varje ny reparation får kärlet 
en på djupet 
ännu 
vackrare 
och 
egen personlighet

Dess helt egen
och 
unika patina 
berättar om 
hur förut trasiga sprickor
blir 
till det vackraste av mönster

Lyckan kommer, lyckan går 
eller
   Lyckan går, lyckan kommer

-------

Det väl använda kärlet 
som ständigt 
måste repareras 
kan vara 
Någon i din närhet

Någon
Du känner

Någon 
som behöver 
en 
utsträckt öm hand 



Bilden har jag lånat här.