En vanlig dag i oktober

Aaah, nu är mormor på gång med kameran, då gäller det att vara med........

........det roliga är att hon tror hon kan ta kort på mig, jag tror jag skrattar på mig........

........snabbt upp och så ladda rakt fram i full fräs........

........ha, där hann hon inte med, för nära och suddigt, hihihihi........

........den du mormor, den var du inte med på........

........förresten så lovade du mig att du skulle läsa en saga för mig........

........hm, om jag sätter mig ner lite lugnt och låter mormor få en liten bild så läser och sjunger vi nog tillsammans snart igen........

Och det gjorde vi!

Livet är helt enkelt bara för underbart vissa dagar.

Praktisk levnadskonstspoesi i oktober

Ute är det mörkt och kallt,

och jag får inte äta allt.........

men spännande är det i alla fall(t).

Rotad i tillvaron på hedersuppdrag

Mitt i livet med en mängd livserfarenhet av både det som är livsbejakande och njutbart men även av det sköra, det som gör verkligt ont att både möta och hantera känner jag mig djupt rotad och trygg. Kanske är det något som tillhör livet i den gyllene medelåldern att ha kommit en bra bit på väg men ändå, förhoppningsvis, ha mycket av livet att se fram emot.

Idag har jag återigen fått utföra ett hedersuppdrag. I den kyrka där jag och M i mycket unga år gifte oss har jag sjungit på en begravning. Det är verkligen ett uppdrag jag alltid tar på fullaste allvar oavsett om jag känner de sörjande eller inte. Jag har själv så många gånger suttit som sörjande och vet hur otroligt viktig sorgestunden och avskedet är. Ibland/ofta tänker jag att jag i framtiden kommer att arbeta inom begravningsbranchen och då i syfte att arbeta mer på själva utformandet av en begravningsakt. Det finns så oändligt mycket mer att göra av avskedet än vad många tror sig våga och jag kan bara säga att ingenting är omöjligt.
Efter begravningsgudstjänsten gick jag till mamma och pappas grav och hälsade på en liten stund. På vägen därifrån var det en fantastiskt färgkaskad av höstfärger som alltid är lika svår att fånga på bild.


Till det härliga och livsbejakande i livet hör att det den första oktober fortfarande är så livfullt i trädgården. Vissa konsverk sitter, för den ryggsvage, i behaglig höjd. Rudbeckian!

På yttertrappan har jag höstplanterat lite nytt. Även det på en hyfsad nivå. Jag kunde inte annat än låta de vinröda lejongapen få vara kvar bredvid cyklamen även om frosten snart tar dem.

På betydligt lägre nivå mitt ett prydnadsgräs hittade jag dessa vackra motiv.

Det är märkligt hur löven har kunnat hittat och snirklat sig ner bland alla blågröna strån, men vackert är det!

Och inomhus stickas det fortfarande för fullt. Jag kände mig an aning sugen på lite variation och varvade med ett par randiga sockor........

.......som sitter alldeles perfekt!

Rotad i tillvaron och dessutom varm om fötterna. Vad mer kan man önska?

En dag av glädje

Idag har jag gått på en kort promenad utan kryckor. Passade på när solen sken och ett brev skulle levereras på nära håll. Tänk att ben som vanligtvis brukar vara skapligt raska och t o m kan få de flesta att komma på efterkälke, i synnerhet M, kan bli så vingliga och smådarriga. Muskler är verkligen färskvara och man inser hur tacksam man borde vara när det mesta fungerar. Det var helt underbart att andas in den sköna höstluften och ta en liten titt på sina vackra gladiolus.


Tre kvarter senare, kaxig värre, var jag hemma igen och orkade plocka av lite av alla de härliga aroniabären jag fått på min buske i år. En av de bästa planteringar jag har i min lilla trädgård. Visste ni att aronia, som oftast bara förknippas med hög häck, har bär som är ett av de mest nyttiga bär man kan tänka sig. Bären är otroligt rika på både C-vitaminer och antioxidanter. På bären brukar jag göra en underbart god sylt som är helt suverän till julens ost- eller saffranspannkaka. Smaken är så helt annorlunda alla andra bär och smakar lyxigt gott. Det rekommenderas att det bör till en frostnatt för att få fram den bästa smaken ur bären men det fixas ju lätt till i frysen. Funderar på att testa att göra marmelad blandad med riktigt mörk choklad. Eller varför inte ugnsgratinerad med vit choklad! Jag lovar att rapportera resultat och recept.

En stund senare får jag ett värmande sms från några av mina sångjuveler på skolan. Då blir man lycklig långt in i själen, känslan av att vara uppskattad, saknad och efterlängtad.

Ja, även en vuxen kvinna i sina bästa år erkänner sitt behov av bekräftelse.

Och så finbesök på middag (+ lån av tvättmaskin).

Efter en god tandorikyckling, tillsammans med familjen, ligger jag några timmar senare på sofflocket igen men i gott sällskap av lilla Ella. Vi läser och sjunger och sjunger och läser. Men när mormor sjunger med "burkig knasröst" och låter som Nalle Puh i målbrottet måste det till en undersökning på nära håll och helt plötsligt har jag någon som stirrar långt ner i svalget på mig. Hon stoppar också generöst sin napp i truten på mig och delar ogenerat med sig av sin förkylning och pussas och pussas och pussas.

Ella har verkligen förstått människans grundbehov nummer ett, beröring!

Kort och gott, en underbar dag!

Ett stort tack alla som hört av sig om mina sockor i förra inlägget. Jag ska ta mig en allvarlig funderare på hur jag ska göra med ev beställningar och lovar att återkomma med besked. Till dess stickar jag på mig ett lager……..

Som avslutning kan jag inte låt bli att bjuda på ett potpurri av bilder från årets sista båttur på Vättern. Hösten är fantastisk!

Glöm inte bort att njuta av det lilla i vardagen. Små, små ögonblick som aldrig kommer åter!

Tankfull stickning

Igår kände jag mig låg.
Värk, värk, värk och jag grymtade över saker som jag har svårt att utföra trots att viljan är så oändligt stark. Kände mig helt plötsligt så avundsjuk på alla som traskar ut i skogen i det vackra vädret och plockar svamp vilket inte är att tänka på för mig just nu. De sitter liksom i fel höjd.

M blev med all rätt lite trött på mig och påminde mig om hur glad och tacksam man kan vara över att faktiskt ha råd att köpa svamparna på torget. Och så rätt han har. Dessutom är han ingen gåiskogenochplockabärellersvamp-människa och jag har just inget lokalsinne så det faller sig ju ganska bra egentligen.
Med sin vanliga humor fick han mig att till slut bara skratta åt mig själv. Han tyckte bl a att jag inte skulle låta "låg" komma in i köket där vi annars har det så trevligt, kan "låg"kanske få stanna kvar ute på trappan.
Kanske skulle jag behöva besöka en "lågåped"!
Och som sångpedagog roade den ordvändningen mig ganska mycket.

Det gav mig också en tankeställare och påminnelse om att det faktiskt är jag själv som gör valet att tillåta "låg" ta över.

Allt man säger och gör föregås av ett val man själv har gjort. Ett val som man som människa själv avgör om man ska och kan tillåta eller inte. Vilka konsekvenser får t ex mitt val för mig själv och kanske ännu mer för andra. Vad är priset för mitt val av tankesätt och handling och är valet så viktigt för mig att jag kan tänka mig att ta dess konsekvenser?

Nej usch vad komplicerat det blev. Nu väljer jag i alla fall att stänga ute "låg" och känna tacksamhet över det ljuvliga och lilla enkla som livet har att erbjuda i vardagen.

Vad sägs om en vacker solig sommardag mitt i september med vackra höstfärger........



........eller att man inom loppet av några futtiga minuter kan gå ut i sin egen trädgård och plocka in en sådan här blombukett och ställa på köksbordet........

........för att inte tala om att tänka på sitt lilla barnbarn Ella som kommer på besök idag och ska få en ny liten jacka som jag stickat till henne.......

........av gosigt garn som jag fått av min svägerska? Se vilken mysig krage!

Ja, istället för att fokusera på det man inte klarar av välja att vända "låg" till att tänka på vad man faktiskt kan få till, om och när man tillåter lusten att ta över.

Förutom att baka surdegsbröd och goda pajer i "snedstegstempo" ,så att frysen bågnar, så går det faktiskt dessutom alldeles utmärkt att sticka i liggande läge. Det är bara att träna men det går hur bra som helst.

I galen shoppingiver köpte jag i somras mängder av garner från Drops garnstudio. Det var superrea och det är ju så bra att ha på lager fick jag övertyga M om när han såg alla påsarna. Det är bara det att jag skulle nog kunna öppna egen garnförsäljning........(och M har inte sett alla påsarna).

Om du tittar till höger på min blogg så hittar du flera roliga sticksidor att besöka och lite bilder på några små ting jag fått till det senaste året. Stickning är ett stort intresse sedan tonåren och är en avkoppling som förgyller TV:tittandet eller radiolyssnandet. Dessutom påstår M att jag blir tyst och lugn. Jag förstår inte alls vad han kan mena med det!

Just nu stickar jag sockor för fullt och måste säga att jag blir ganska nöjd med resultatet.


Yngsta dottern blev urförtjust i dessa sockor och uppmanade mig att sätta på ett Odd Molly-märke på dom och sedan sälja dom för 800:-! Det låter lite drastiskt tycker jag nog själv och dessutom tror jag inte att de har stickade sockor i sitt klädsortiment. Men eftersom jag och mina döttrar inte kan ta hand om alla sjalar och sockor som jag stickar får jag nog snart börja överväga att sälja till de intressserade kollegorna som vill beställa av mig. Och lilla Ella vill nog variera sin garderob med lite annat än det mormor stickar.

En sak är i alla fall säker. Jag är så oändligt tacksam för min familj, och alla mina goa vänner och att det finns ett jobb på världens bästa skola med härliga elever som väntar på mig när jag frisknar till.

Och nej, jag tänker inte gå till någon lågåped! Däremot tänker jag gå till torget på lördag och köpa svamp!

September i trädgården

Tänk att de övervintrade pelargonerna och alla sticklingar är som vackrast nu. Jag har massor i flera olika färger och favoriten är givetvis Mårbacka. Både vit och rosa.

Dahliarötterna, som jag var sen med att plantera i våras, blommar mäktigt nu i starka färger. Mörkröda och vita.

Det gäller bara att vara vaksam på ev. frostnätter. Då måste de undan med en rackarns fart. Rötterna övervintrar i källaren där de trängs bland alla mina pelargoner. M är inte lika nöjd som lilla hustrun över alla växter som vill bo inne över vintern. Han påstår att de skräpar och jag kontrar då snabbt med alla pengar jag spara på att slippa köpa nya nästa år.

I år måste jag, p g a min rygg, dessutom få hjälp att bära in alla växter. Det blir till att kärleksfullt muta med något gott att äta!

Apropå kärlek, vad är väl tacksammare än japansk kärleksört. De växer lite här och var i mina rabatter.

Den är fantastisk som snittblomma och står sig hur länge som helst samtidigt som den bildar nya rötter i vasen och kan sedan planteras. Fungerar även i torkat skick.

Här ses kärleksörten med näva i framkant som har blommat precis hela sommaren.

Och så mina älsklingshöstblommor, astrar. Här var jag också sen med plantorna på försommaren men de brukar bjuda på blomsterprakt långt in i oktober.

Jag är en riktig höstmänniska och både trivs och mår bra av alla de mustiga färgerna som hösten erbjuder! Att det för tillfället är underbart väder är bara extra bonus.

I morgon ämnar jag shoppa på Chokladsalongen i Askersund. Det gäller att ladda upp ett lager med kärleksmutor........

........och en och annan pralin ämnar jag smaska själv. Allt för att höja serotoninbalansen i kroppen och öka på det innevarande lagret av endorfiner.

En vanlig onsdag

Så här såg det ut på min blogg i maj månad! Vackra äppelblommor.

Och nu i september ser det ut så här på samma träd. Läckra och goda äpplen!

Efter ett liten instats i köket ser det ut så här i köket!

Lillans favoritäppelkaka

Blanda ( i matberedaren) :

2 hg vetemjöl

3 tsk bakpulver

1 tsk vaniljsocker

1 hg strösocker

Blanda ner 1 hg kallt smör och 1 ägg och knåda ihop till en deg.

Skala 4-6 äpplen och klyfta. Kavla ut halva degen och lägg på botten i en pajform eller i en form med löstagbar kant.

Lägg på äppelklyftorna, strö på lite råsocker och kanel (mycket!) Kavla ut resten av degen och lägg den som ett lock. över kakan.

Grädda i 225 grader i ca 25 min.
Låt kakan svalna lite och strö sedan över florsocker.

Servera med en riktigt god vaniljglass. Mums fillibabba!