Träning i acceptans

När du håller dig

lite i bakgrunden,

dovt malande 

men inte alltför påträngande

då kan jag faktiskt stå ut med dig

Jag har lärt mig det

Men när du fullständigt vill ta över

och inifrån äta upp 

och mala sönder 

varje uns av livsenergi

då är du 

näst intill 

outhärdlig 

att stå ut med

Det räcker nu 

för den här gången

Besök

En varm 

och 

stilla inre frid

har sökt upp mig

Jag fångar den

Låter den varsamt 

smeka mitt hjärta

Håller den försiktigt 

i min hand

och

viskar till den

Stanna gärna

en 

liten

stund 

till

Kärleksfull viktfördelning

Delad glädje 

är dubbel glädje 

det sägs så

Blir då delad smärta

dubbel smärta

Kan aldrig tro det

Vet att glädje

inte väger något

Den fyller viktlöst på livsdepåerna 

och 

likt en champagne 

av god kvalitet

bubblar den 

av positiv 

och 

livsbejakande energi

Vet att smärta 

kan väga tungt

Den kväver 

och 

med ett destruktiv handgrepp

stryper den tillflödet 

av livsnödvändig energi

Är säker på

att delad smärta 

är 

att tillsammans 

fördela tyngden 

av det 

som inifrån vill äta upp

Vet att delad smärta 

är beviset

på sann 

och 

äkta vänskap 

som vilar 

på kärlek till

och 

omsorg 

om sin nästa

Skakigt fotfäste

Var är skorna 

Dom där 

som gör 

att man står stadigt 

på jorden

Kanske 

är det bättre

att vara 

helt barfota

och 

vänja sig

vid alla vassa stenar 

och hala klippor

Kanske 

kan då tårna hitta tillbaka

till den gripreflex

som naturligt en gång fanns

innan 

medvetenheten öppnade

alla sinnen

på

vid gavel

Koll på varandra - kärlek

I det gula huset med vit taltan ska det ätas jordgubbar och glass. 

Det är Mormor, Morfar och det lilla Barnbarnet som ska festa till det på fredagskvällen.
Det lilla Barnbarnet tycker väldigt mycket om att sitta i soffan på Mormor och Morfars vita taltan. I synnerhet när det ska ätas och fikas.

- Morfar.....har du koll på glassen, undrar Mormor. 

- Jadå, svarar Morfar, den ligger till vänster nere i frysboxen. Jag går ner i källaren och hämtar. 

Precis när Morfar är på väg mot källardörren utbrister det lilla Barnbarnet;

-Haaj niii koll på vajandja? 

Mormor och morfar tittar förbluffat på varandra. 

Jodå.
Skaplig koll faktiskt. 

Efter drygt 40 år tillsammans har nog Mojmoj och Mojfaj det. 

Och det känns väldigt gott och värdefullt på Livets krokiga väg. 

Gott och värdefullt är det också att ha kloka små barnbarn.

 

Ordlös tröst

Kan du hålla om mig mormor?

Visst kan jag hålla om Dig 

min 

helt underbara

 och 

ljuvliga dotterdotter

Så länge Du vill

Mardröm

Försvinn

ur mitt liv

du otäcka hemska lömska 

Ondska 

som i mardrömmen 

jagade mig

med ditt fula  

avskyvärda tryne 

och 

tandlösa flin

Gör dig icke mer besvär

Jag tillhör Någon annan

Någon 

som är 

mycket mycket större 

än dig

Jag är omsluten

av en kraft 

och 

en kärlek 

som 

får dig att smälta ner

till en liten fluglort 

i 

avgrunden