... till strålande sol
...livets speglingar...
söndag, juni 30, 2013
fredag, juni 14, 2013
onsdag, juni 12, 2013
söndag, juni 09, 2013
måndag, april 29, 2013
Ett steg i taget
Jag fortsätter mitt stillsamma bloggande med nåt litet nytt inlägg då och då när inspiration, lust och ork sammanfaller.
Varje gång, efter ett nytt inlägg, tror jag att uppehållet inte ska bli lika långvarigt igen.......
men så blir det i alla fall.
Sedan jag installerade Instagram i mobilen har det blivit en form av ett minibloggande i sig som har passat mig bra då jag inte haft/har förmåga till att samla ihop mina tankar riktigt.
Allt jag gör måste jag göra i ett lugnt tempo och med eftertänksamhet och helst utan att hoppa över några steg.
Jag som har hållit så många bollar i luften samtidigt.
Livet känns fortfarande lite väl dimmigt och oklart.
Det är en märklig känsla.....
det känns verkligen som att jag håller på att återuppbygga mitt liv igen och då måste varje byggsten komma i rätt ordning.
Rent konkret kan det ta sig i uttryck som här på min blogg just nu i skrivandets stund.....
att jag måste berätta var jag befinner mig i livet just nu,
och att göra det innan jag börjar visa bilder och berätta om alla mina stickprojekt.
Utredningen på Rehab/smärtkliken på USÖ är klar och det var en s k bedömningskonferens för två veckor sedan. Det innebär en sammanfattning av vad utredningen lett fram till samt förslag på fortsatta behandlingar.
Jag har fått ett helt fantastiskt bemötande där och mött personer med stor kunskap och insikt i sin profession i form av läkare, sjukgymnast och psykolog.
Lite rolig är man väl när man känner sig tryggare av att läkaren själv sakta tar sig fram linkandes på en krycka.
Plötsligt kände jag mig själv inte så utsatt!
Att på det få träffa en urskicklig psykolog, tillsammans med densammes ledhund på sitt samtalsrum, gav också det en extra djupare dimension i det samtal som vi förde.
Att hon kunde läsa av mig så tydligt utan att ens kunna se mig.....?
Åter igen,
jag kände mig själv inte så utsatt!
Mina smärtmediciner har setts över och bytts ut och jag är så lycklig över att de fått till en bra mix, helt över mina förväntningar.
Med den smärta jag har levt med många år var jag öppen för alla förslag och idag kan jag faktiskt andas igen.
Jag kan röra på mig, promenera t o m utföra lite lite trädgårdsarbete, men framför allt kan jag vara barnvakt till mina älsklingar, Ella 5 år och Alma 8 månader, och kanske vara en något lite bättre hustru än jag varit på lång, lång tid.
Varje lördag byter jag det plåster som utgör min grundmedicin, och som puffar ut en kontinuerlig dos i kroppen under dygnets alla 24 timmar. Lite komplement i form av några piller ingår också för att få balans på smärta och liv.
Jag har även fått en TENS-apparat som jag kopplar på mig och kan på det sättet förhoppningsvis häva smärtgenomslag som blir. Har haft en sådan apparat för många år sedan men då, innan min steloperation, hade jag inte så stor nytta av den. Men nu känner jag att det lurar mina smärtsignaler och jag använder den flitigt.
Behandling med morfinplåster som smärtlindring ska ses som något tillfälligt och för att ge mig ro och möjlighet för att ett eller två år kunna återhämta mig till livet igen.
Det kan efter det ev bli aktuellt med ryggmärgsstimulering. Det innebär att man opererar in elektroder bredvid ryggraden.
Jag får väl erkänna att jag inte är speciellt pigg på flera ingrepp i ryggen än den steloperation som jag redan fått utstå -94.
Smärtlindringen har inneburit att jag har blivit rörligare och håller nu på att sakta bygga upp min kropp igen med promenader och träning. Det är helt fantastiskt skönt och det går inte att sätta ord på den befrielse jag känner i att ha mindre smärta.
Igår tog jag t o m fram min fina cykel.
Lycka!
Det känns som att jag nästan börjar få lite luft under mina vingar ibland.
Sångsvanen lyfter!
Smärtlindringen har även inneburit att jag nu verkligen själv förstår hur slutkörd jag har varit och är.
Eftersom smärtan och utmattningssyndromen har varit så tilltrasslade och involverade i varandra har jag inte själv haft förmågan att kunna hålla isär vad som har varit ryggrelaterat och vad som har varit utmattning.
Mitt stora tidsfördriv är ju att sticka och därför är det naturligt att mitt bildspråk runt garn ligger väldigt nära för mig.
Ryggsmärtan och utmattningssyndromen har varit som två stora garnnystan som varit intrasslade i varandra och all min energi har tagits till att försöka reda ut i trasslet. Många knutar har det varit och ibland har trådarna helt gått av.....
Ibland har jag lyckats fått isär dom och jag har då kunnat tittat ryggen för sig och utmattningen för sig.....
men sen har allt trasslat ihop sig igen.....och igen.....och igen......
Nu, med en markant nedtonad smärta mot tidigare, kan jag tydligare se skillnad på dessa två.
Jag kan nu se att jag var verkligen helt nerkörd i botten förra våren och förstår också att det tillsammans med smärtan har triggat varandra och gjort att jag har hamnat i en förödande nedåtgående spiral.
Min läkare på företagshälsovården säger att det är ett bevis på att jag nu börjar hitta vägen tillbaka till livet igen,
just det att jag nu kan se allt lite klarare och i ett perspektiv bakåt.
Hon, läkaren, bedömer det som en omöjlighet för mig att återgå till samma arbetsplats, vilket hon sa till mig för en och en halv månad sedan.
Inför det har jag mycket kluvna tankar.......men tycker samtidigt att det är skönt att någon annan uttalat det jag själv innerst inne förstår är bäst för mig.
Tyvärr kan vissa av symtomen bli kvarstående såsom yrsel, tinnitus och stresskänsligheten.
Smällen i väggen var för kraftfull och den hjälp jag tidigt hade behövt och blev erbjuden från företagshälsovården var långt ifrån självklar att bli godkänd av min arbetsgivare.
Det känns inte roligt att tänka på,
och jag undrar varför det just i mitt sjukintyg måste stå att mitt tillfrisknade har fördröjts av bl a den anledningen.
Det har varit, och är fortfarande, mycket rörigt att ha haft och ha olika läkarspecialister inkopplade och som ska göra sina olika bedömningar.
Ortopeden, vårdcentral, företagshälsovård och rehab/smärtkliknik.
Jag är ett ovanligt rörigt fall säger företagsläkaren......varför blir jag inte förvånad?....
Men om jag jämför med min vardag som den var som lärare i skolvärlden så är det egentligen väldigt självklart med olika professioner, även om den gemensamma personen där kallas lärare.
Det är ju faktiskt inte engelskläraren som skriver åtgärdsplanen i svenska eller svenskläraren som skriver åtgärdsplanen i matte till eleven som kanske i sin tur har en idrottslärare som sin mentor.
Och i mitt fall handlar det nu om att det är företagshälsovården som står för professionen att göra arbetsbedömning utifrån den tjänst man har samt att utifrån det även stå i kontakt med arbetsgivare och Försäkringskassan.
Och det gör de med den äran i mitt fall.
Jag känner mig så väl omhändertagen av människor som kan sin sak.
Och där, i den bedömningsfasen, befinner jag mig just nu och jag är djupt tacksam till den hjälp jag får!
Jag längtar efter att orka mer, att orka med att vara mer social igen utan att bli helt slut........
kanske är den min längtan ytterligare ett steg i friskhetens tecken......
Många tankar rullar, likt en gammal seg raspig LP-skiva, runt i huvudet på mig.
Kanske kan jag arbetsträna till hösten på en annan arbetsplats, var vet jag ännu inte med säkerhet.
Kanske kommer jag inte kunna arbeta alls som lärare mer efter den enorma känsla av att ha misslyckats som jag bär på.......
Kanske är jag lite rädd för att den återkommande yrseln inte ska gå över.....
Kanske känner jag oro för att tinnitusen ska utgöra ett hinder för mig att musicera.......
Kanske kan det vara aktuellt att ansöka om ytterligare sjukersättning än den jag sedan har på 25%.......
Kanske är jag rädd för att inte ha krafter nog att återigen behöva utstå kraftig smärta när min numera stillsamma vardag på sikt byts ut mot en mer aktiv.......
Kanske vill jag göra allt jag kan för att undvika att behöva ställas inför faktum att operera in ryggmärgsstimulator i ländryggen i en kommande framtid.....
Kanske känns det svårt att inte orka med det sociala livet......
Kanske kommer min återhämtningstid behöva sträcka sig över ännu längre tid.................
Och när väl läkaren/läkarna har gjort sin bedömning så ska det ifrågasättas av Försäkringskassan......
Det får bli som det blir.......
och att livet går vidare efter kaos det har jag fått erfara förr......
men
först och främst är jag hustru, mamma, mojmoj, syster, svägerska, moster och faster!
Och det är en gåva!
Nästa gång utlovas recept och en titt i Lillans tuvas lilla butik........
Allt Gott Till Dig som kikar in!
Kram
Lillan
Varje gång, efter ett nytt inlägg, tror jag att uppehållet inte ska bli lika långvarigt igen.......
men så blir det i alla fall.
Sedan jag installerade Instagram i mobilen har det blivit en form av ett minibloggande i sig som har passat mig bra då jag inte haft/har förmåga till att samla ihop mina tankar riktigt.
Allt jag gör måste jag göra i ett lugnt tempo och med eftertänksamhet och helst utan att hoppa över några steg.
Jag som har hållit så många bollar i luften samtidigt.
Livet känns fortfarande lite väl dimmigt och oklart.
Det är en märklig känsla.....
det känns verkligen som att jag håller på att återuppbygga mitt liv igen och då måste varje byggsten komma i rätt ordning.
Rent konkret kan det ta sig i uttryck som här på min blogg just nu i skrivandets stund.....
att jag måste berätta var jag befinner mig i livet just nu,
och att göra det innan jag börjar visa bilder och berätta om alla mina stickprojekt.
Utredningen på Rehab/smärtkliken på USÖ är klar och det var en s k bedömningskonferens för två veckor sedan. Det innebär en sammanfattning av vad utredningen lett fram till samt förslag på fortsatta behandlingar.
Jag har fått ett helt fantastiskt bemötande där och mött personer med stor kunskap och insikt i sin profession i form av läkare, sjukgymnast och psykolog.
Lite rolig är man väl när man känner sig tryggare av att läkaren själv sakta tar sig fram linkandes på en krycka.
Plötsligt kände jag mig själv inte så utsatt!
Att på det få träffa en urskicklig psykolog, tillsammans med densammes ledhund på sitt samtalsrum, gav också det en extra djupare dimension i det samtal som vi förde.
Att hon kunde läsa av mig så tydligt utan att ens kunna se mig.....?
Åter igen,
jag kände mig själv inte så utsatt!
Mina smärtmediciner har setts över och bytts ut och jag är så lycklig över att de fått till en bra mix, helt över mina förväntningar.
Med den smärta jag har levt med många år var jag öppen för alla förslag och idag kan jag faktiskt andas igen.
Jag kan röra på mig, promenera t o m utföra lite lite trädgårdsarbete, men framför allt kan jag vara barnvakt till mina älsklingar, Ella 5 år och Alma 8 månader, och kanske vara en något lite bättre hustru än jag varit på lång, lång tid.
Varje lördag byter jag det plåster som utgör min grundmedicin, och som puffar ut en kontinuerlig dos i kroppen under dygnets alla 24 timmar. Lite komplement i form av några piller ingår också för att få balans på smärta och liv.
Jag har även fått en TENS-apparat som jag kopplar på mig och kan på det sättet förhoppningsvis häva smärtgenomslag som blir. Har haft en sådan apparat för många år sedan men då, innan min steloperation, hade jag inte så stor nytta av den. Men nu känner jag att det lurar mina smärtsignaler och jag använder den flitigt.
Behandling med morfinplåster som smärtlindring ska ses som något tillfälligt och för att ge mig ro och möjlighet för att ett eller två år kunna återhämta mig till livet igen.
Det kan efter det ev bli aktuellt med ryggmärgsstimulering. Det innebär att man opererar in elektroder bredvid ryggraden.
Jag får väl erkänna att jag inte är speciellt pigg på flera ingrepp i ryggen än den steloperation som jag redan fått utstå -94.
Smärtlindringen har inneburit att jag har blivit rörligare och håller nu på att sakta bygga upp min kropp igen med promenader och träning. Det är helt fantastiskt skönt och det går inte att sätta ord på den befrielse jag känner i att ha mindre smärta.
Igår tog jag t o m fram min fina cykel.
Lycka!
Det känns som att jag nästan börjar få lite luft under mina vingar ibland.
Sångsvanen lyfter!
Smärtlindringen har även inneburit att jag nu verkligen själv förstår hur slutkörd jag har varit och är.
Eftersom smärtan och utmattningssyndromen har varit så tilltrasslade och involverade i varandra har jag inte själv haft förmågan att kunna hålla isär vad som har varit ryggrelaterat och vad som har varit utmattning.
Mitt stora tidsfördriv är ju att sticka och därför är det naturligt att mitt bildspråk runt garn ligger väldigt nära för mig.
Ryggsmärtan och utmattningssyndromen har varit som två stora garnnystan som varit intrasslade i varandra och all min energi har tagits till att försöka reda ut i trasslet. Många knutar har det varit och ibland har trådarna helt gått av.....
Ibland har jag lyckats fått isär dom och jag har då kunnat tittat ryggen för sig och utmattningen för sig.....
men sen har allt trasslat ihop sig igen.....och igen.....och igen......
Nu, med en markant nedtonad smärta mot tidigare, kan jag tydligare se skillnad på dessa två.
Jag kan nu se att jag var verkligen helt nerkörd i botten förra våren och förstår också att det tillsammans med smärtan har triggat varandra och gjort att jag har hamnat i en förödande nedåtgående spiral.
Min läkare på företagshälsovården säger att det är ett bevis på att jag nu börjar hitta vägen tillbaka till livet igen,
just det att jag nu kan se allt lite klarare och i ett perspektiv bakåt.
Hon, läkaren, bedömer det som en omöjlighet för mig att återgå till samma arbetsplats, vilket hon sa till mig för en och en halv månad sedan.
Inför det har jag mycket kluvna tankar.......men tycker samtidigt att det är skönt att någon annan uttalat det jag själv innerst inne förstår är bäst för mig.
Tyvärr kan vissa av symtomen bli kvarstående såsom yrsel, tinnitus och stresskänsligheten.
Smällen i väggen var för kraftfull och den hjälp jag tidigt hade behövt och blev erbjuden från företagshälsovården var långt ifrån självklar att bli godkänd av min arbetsgivare.
Det känns inte roligt att tänka på,
och jag undrar varför det just i mitt sjukintyg måste stå att mitt tillfrisknade har fördröjts av bl a den anledningen.
Det har varit, och är fortfarande, mycket rörigt att ha haft och ha olika läkarspecialister inkopplade och som ska göra sina olika bedömningar.
Ortopeden, vårdcentral, företagshälsovård och rehab/smärtkliknik.
Jag är ett ovanligt rörigt fall säger företagsläkaren......varför blir jag inte förvånad?....
Men om jag jämför med min vardag som den var som lärare i skolvärlden så är det egentligen väldigt självklart med olika professioner, även om den gemensamma personen där kallas lärare.
Det är ju faktiskt inte engelskläraren som skriver åtgärdsplanen i svenska eller svenskläraren som skriver åtgärdsplanen i matte till eleven som kanske i sin tur har en idrottslärare som sin mentor.
Och i mitt fall handlar det nu om att det är företagshälsovården som står för professionen att göra arbetsbedömning utifrån den tjänst man har samt att utifrån det även stå i kontakt med arbetsgivare och Försäkringskassan.
Och det gör de med den äran i mitt fall.
Jag känner mig så väl omhändertagen av människor som kan sin sak.
Jag längtar efter att orka mer, att orka med att vara mer social igen utan att bli helt slut........
kanske är den min längtan ytterligare ett steg i friskhetens tecken......
Många tankar rullar, likt en gammal seg raspig LP-skiva, runt i huvudet på mig.
Kanske kan jag arbetsträna till hösten på en annan arbetsplats, var vet jag ännu inte med säkerhet.
Kanske kommer jag inte kunna arbeta alls som lärare mer efter den enorma känsla av att ha misslyckats som jag bär på.......
Kanske är jag lite rädd för att den återkommande yrseln inte ska gå över.....
Kanske känner jag oro för att tinnitusen ska utgöra ett hinder för mig att musicera.......
Kanske kan det vara aktuellt att ansöka om ytterligare sjukersättning än den jag sedan har på 25%.......
Kanske är jag rädd för att inte ha krafter nog att återigen behöva utstå kraftig smärta när min numera stillsamma vardag på sikt byts ut mot en mer aktiv.......
Kanske vill jag göra allt jag kan för att undvika att behöva ställas inför faktum att operera in ryggmärgsstimulator i ländryggen i en kommande framtid.....
Kanske känns det svårt att inte orka med det sociala livet......
Kanske kommer min återhämtningstid behöva sträcka sig över ännu längre tid.................
Och när väl läkaren/läkarna har gjort sin bedömning så ska det ifrågasättas av Försäkringskassan......
Det får bli som det blir.......
och att livet går vidare efter kaos det har jag fått erfara förr......
men
först och främst är jag hustru, mamma, mojmoj, syster, svägerska, moster och faster!
Och det är en gåva!
Nästa gång utlovas recept och en titt i Lillans tuvas lilla butik........
Allt Gott Till Dig som kikar in!
Kram
Lillan
lördag, mars 02, 2013
I stilla fastetider
En vacker dikt att söka ro i;
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen,
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
Erik Blomberg
Fortsatt trevlig helg
Kram
Lillan
måndag, februari 25, 2013
Livstecken och löfte
Nu måste jag ta mig i kragen och infria några löften.
Nog om det och fokus på löften......
Tårtan bör bakas minst 1 dygn innan den ska serveras. Den blir godare efter några dagar och håller sig länge. Går utmärkt att frysa men tänk då på att tina upp långsamt i kylen.
Låt även tårtan stå i rumstemperatur minst 30 min innan servering.
Choklad-och kolatårta
Kaka;
200 g smör
3 dl socker
2 ägg
2 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 dl kakao
smör och ströbröd till formen
Kolakräm;
3 dl vispgrädde
3 dl socker
3 msk sirap
150 g mörk choklad
150 g smör
1. Sätt ugnen på 175°.
2. Smält smöret till kakan i en kastrull. Rör ner socker och ägg i kastrullen.
3. Blanda samman mjöl, bakpulver, vaniljsocker och kakao och vänd ner detta i smeten.
4. Häll i smord och bröad form, ca 24 cm.
5. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 20-25 min. Låt kakan svalna.
6. Blanda alla ingredienserna till kolakrämen utom smöret i en kastrull. Koka tills den tjocknat ordentligt, ca 30 - 40 min.
7. Rör ner smöret och låt kolakrämen svalna.
8. Lägg tårtan på ett fat och bred över krämen i ett tjockt lager och låt stelna.
Eftersom det är ganska mycket kolakräm som så småningom börjar rinna ner efter kanterna brukar jag parera det genom att lägga formen jag bakat kakan i över som ett lock med lite mellanrum mellan kaka och formkant. Om jag har använt form med löstagbar kant sätter jag den över men har den då inte stängd i innersta läget.
Hoppas den sista förklaringen går att förstå. Det gör i alla fall att det under formen rinner ner tjock kolakräm efter kanten på kakan och när man sedan ska få ur tårtan ur formen, när allt stelnat, kan man skära med en vass kniv efter formens och på det sättet få en jämn och fin kant på tårtan.
Till garnering använder man givetvis det man själv tycker om av frukter och bär.
En liten klick grädde vid servering är inte helt fel!
Mums!
På stickningsfronten arbetas det frenetiskt.
Både med att sticka, nysta upp garn och inte minst att inhandla garn. Det sista i en fart så att stackars M är övertygad om att jag inom kort ska öppna Lillans Tuvas garnbod. Och vem vet.....:)))
Nej då, men jag håller på att sticka upp ett lager av sjalar som jag kommer att sälja privat och/eller här på bloggen.
Om det nu tänds ett hopp om att kunna beställa av mig kan jag säga att det gör det tyvärr inte riktigt än.
Mönstret är en lite egen variation av en Pyttipannasjal som jag stickade i som julsjal i december.
Längst upp till höger på min blogg har jag sedan en tid tillbaka valt att bjuda på "Dagens citat".
Ni som följt mig länge vet att jag tycker mycket om citat
Med tanke på att jag jobbar på att hitta balans i tillvaron tycker jag mycket om citatet som står just i skrivandets stund;
"Det finns mer i livet än att öka farten." källa: Mahatma Gandhi
Kommande löften att infria är recept på varm kladdchokladkaka och mönster på en sjal jag brukar sticka.
Ha det gott
Kram från
Lillan
Det handlar om löften på några recept och stickmönster som jag visat genom bilder jag har lagt ut på Facebook och Instagram.
Sista månaden bakåt i tiden har jag inte haft tillräckligt med kraft och energi att har även haft otroligt ont.
Kraftlös, en aning ledsen och en stor oro inför framtiden.
Kraftlös, en aning ledsen och en stor oro inför framtiden.
För två veckor sedan började jag en ny utredning på Smärt-Rehabkliniken på USÖ med förhoppning att kunna få hjälp med min smärta.
Förra gången jag var på det var det år 2000 i Uppsala och sedan dess har det hänt mycket nytt inom smärtforskning och på medicinfronten.
Förra gången jag var på det var det år 2000 i Uppsala och sedan dess har det hänt mycket nytt inom smärtforskning och på medicinfronten.
Redan efter två veckor känner jag att, för mig, nya mediciner ger lindring.
Att jag blir lycklig över det kan ni nog säkert förstå.
Att jag blir lycklig över det kan ni nog säkert förstå.
Nog om det och fokus på löften......
Det första löftet jag ska infria idag gäller ett recept på en tårta.
För en dryg månad sedan sen fyllde en mycket kär vän, brukar säga att det är min lillasyster, 40 år och med hjälp av några goa tjejer ordnade jag ett överraskninskalas till henne hemma hos mig.
Dagen till ära bakade jag en av mina favorittårtor. Eftersom tårtan figurerat vid ett antal festligheter och många har frågat mig om receptet har jag nu lovat att delge det och här är det.
Receptet tog jag ur ICAs Buffé för många år sedan.
Tårtan bör bakas minst 1 dygn innan den ska serveras. Den blir godare efter några dagar och håller sig länge. Går utmärkt att frysa men tänk då på att tina upp långsamt i kylen.
Låt även tårtan stå i rumstemperatur minst 30 min innan servering.
Choklad-och kolatårta
Kaka;
200 g smör
3 dl socker
2 ägg
2 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 dl kakao
smör och ströbröd till formen
Kolakräm;
3 dl vispgrädde
3 dl socker
3 msk sirap
150 g mörk choklad
150 g smör
1. Sätt ugnen på 175°.
2. Smält smöret till kakan i en kastrull. Rör ner socker och ägg i kastrullen.
3. Blanda samman mjöl, bakpulver, vaniljsocker och kakao och vänd ner detta i smeten.
4. Häll i smord och bröad form, ca 24 cm.
5. Grädda i nedre delen av ugnen i ca 20-25 min. Låt kakan svalna.
6. Blanda alla ingredienserna till kolakrämen utom smöret i en kastrull. Koka tills den tjocknat ordentligt, ca 30 - 40 min.
7. Rör ner smöret och låt kolakrämen svalna.
8. Lägg tårtan på ett fat och bred över krämen i ett tjockt lager och låt stelna.
Eftersom det är ganska mycket kolakräm som så småningom börjar rinna ner efter kanterna brukar jag parera det genom att lägga formen jag bakat kakan i över som ett lock med lite mellanrum mellan kaka och formkant. Om jag har använt form med löstagbar kant sätter jag den över men har den då inte stängd i innersta läget.
Hoppas den sista förklaringen går att förstå. Det gör i alla fall att det under formen rinner ner tjock kolakräm efter kanten på kakan och när man sedan ska få ur tårtan ur formen, när allt stelnat, kan man skära med en vass kniv efter formens och på det sättet få en jämn och fin kant på tårtan.
Till garnering använder man givetvis det man själv tycker om av frukter och bär.
En liten klick grädde vid servering är inte helt fel!
Mums!
På stickningsfronten arbetas det frenetiskt.
Både med att sticka, nysta upp garn och inte minst att inhandla garn. Det sista i en fart så att stackars M är övertygad om att jag inom kort ska öppna Lillans Tuvas garnbod. Och vem vet.....:)))
Nej då, men jag håller på att sticka upp ett lager av sjalar som jag kommer att sälja privat och/eller här på bloggen.
Några har även beställt sockor av mig vilket är på gång i finfina garner.
Om det nu tänds ett hopp om att kunna beställa av mig kan jag säga att det gör det tyvärr inte riktigt än.
Eftersom jag har det problematiskt med min stresshantering efter besöket i väggen förra året klarar jag tyvärr inte av det. Där gör jag mina valfria små undantag.
Jag fick senast igår ett mycket otäckt stresspåslag som gav en påminnelse om vad som hände förra året. Tänk vilket minne kroppen har!
Men om du är intresserad av att ev köpa en sjal så håll utkik här, det kommer att dyka upp sjalar så småningom.
Sjalar utifrån temat - ingen är den andra lik.
Idag har jag krälat runt på golvet där jag just nu har två sjalar för blockning.
Något som är viktigt för att få bra form och struktur på det stickade och extra viktigt vid spetsstickning som i den här sjalen.
Jag fick senast igår ett mycket otäckt stresspåslag som gav en påminnelse om vad som hände förra året. Tänk vilket minne kroppen har!
Men om du är intresserad av att ev köpa en sjal så håll utkik här, det kommer att dyka upp sjalar så småningom.
Sjalar utifrån temat - ingen är den andra lik.
Idag har jag krälat runt på golvet där jag just nu har två sjalar för blockning.
Något som är viktigt för att få bra form och struktur på det stickade och extra viktigt vid spetsstickning som i den här sjalen.
Mönstret är en lite egen variation av en Pyttipannasjal som jag stickade i som julsjal i december.
Längst upp till höger på min blogg har jag sedan en tid tillbaka valt att bjuda på "Dagens citat".
Ni som följt mig länge vet att jag tycker mycket om citat
"Det finns mer i livet än att öka farten." källa: Mahatma Gandhi
Kommande löften att infria är recept på varm kladdchokladkaka och mönster på en sjal jag brukar sticka.
Ha det gott
Kram från
Lillan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)