Brännande vackert

Tänk att det på de så elakt brännande nässlorna kan vara så otroligt skira och vackra blommor.
Det är lätt att bli lite filosofisk av naturens starka budskap.

Ibland måste man våga gå nära för att upptäcka skönheten och se en annan sanning bakom den verklighet man själv byggt upp runt sig.

Det gäller bara att ta sats.

Det kan göra väldigt ont och kosta på men kanske måste det få vara värt det.

Upptäcksfärd på Österlen

Under några vackra brittsommar dagar sent i september för några sedan hade jag lyckan att få uppleva Österlen för första gången i mitt liv. Äppelträden dignade av frukt. Det speciella ljuset som på ostsidan av landet blir så speciellt i det platta landskapet gav mersmak och jag bara visste att dit ville jag åka tillbaka igen. Nu passade vi på under ledigheten i Kristi Himmelsfärdsdagarna och satte oss i bilen och rullade ner de många långa milen. Det är tur att vi numera kör en diesel! En liten söt stuga på landet med utsikt över blommande rapsfält och med doftande syrener utanför knuten var vårt resmål. Tack till M:s kollega för lånet av det mysiga boendet!

Vi har åkt runt och utforskat kusten från Åhus till Smygehuk. En mycket vacker biltur där vägen följer havet hela sydkustremsan. Naturligtvis stannade vi i Kåseberga och tog en promenad i den friska vinden för att titta på Ale stenar. En mäktig syn där man mer än gärna skulle vilja spola tillbaka tiden och få höra resonemangen om hur de en gång hamnade där.

Stranden vid Sandhammaren kan man helt klart tänka sig att ligga på en varm sommardag. Nu var det så att säga omväxlande väder med maffiga väderfronter runt oss.

Inte helt fel det heller faktiskt. Det är både vackert att se på och........

.

.......sämre väder betyder shopping = jag myser och M ryser.

I Kivik besökte vi musteriet och handlade på oss lite gott att äta och dricka. Jag kan varmt rekommendera deras äppelchutney, perfekt till den grillade fläskfilén i sommar. Vi passade även på att äta varsin mycket delikat laxtallrik på Buhres fisk innan jag hittade den perfektaste av Outlet´s där jag önskat att jag hade varit mer förberedd. Där kunde man fullständigt frossa i bl a Himlas sortiment till fantastiska priser. Jag var jätteduktig och handlade bara ett nytt sängöverkast. Tänk så mycket lilla gulliga Kivik hade att erbjuda.

Den minst sagt kulliga naturen runt Brösarps backar där filmen Äppelkriget spelades in är ett charmigt litet hörn av Skåne. Lövskogarna och alla de fina äppelodlingarna gör också landskapet så annorlunda mot våra gran- och tallskogar här uppe i Närke. En annan slags grönska att njuta av.

I Skåne-Tranås tittade jag på läckra designade kläder i butiken Längorna. Som den kloka köpmansdotter jag är har jag lärt mig att man ska gynna de lokala affärerna så ev inköp gör jag senare på Drängkammar´n i Glanshammar. Vad vi däremot inte kunde motstå var den goda chokladen på Österlenchoklad i samma lilla ort. Deras chokladbullar är värt resan några gånger till ner till Österlen. Chokladbullarna avnjöts tillsammans med medhavd kaffetermos på en bänk vid hamnen i Simrishamn. Bredvid oss låg en svan och ruvade på sina ägg.

Några kvarter upp från hamnen luktade jag mig till en liten butik, bonadea, med för mig nya märkeskläder som jag blev mycket förtjust i. En liten påse blev, men en väldigt liten!

Som av en händelse hittade vi även fram till Österlenkryddor där det blev både lite torkade kryddor på burk och i kruka för plantering till några av mina otaliga krukor på vår uteplats.

På hemvägen passade vi på att bjuda in oss på en fika till en kär systerdotter och hennes familj i Helsingborg. Det är tur att det bor släkt på lite olika ställen i vårt avlånga land så att man kan fylla på reservtanken när man är ute och reser och tänk vad kul det är att få ses. Man inser att det blir alltför sällan.
Ett sista bilstopp blev det vid Brahehus, strax norr om Huskvarna, där kaffetermosen åter åkte fram i den fantastiska solnedgången sett från Vätterns östra sida. En promenad bland ruinerna måste man också ta sig tid med.

Väl hemma i Örebro igen var huset fullt av unga damer som klippt och sytt i dagarna tre inför kommande begivenheter inom familjen. Vilken tur att mor och far ger sig ut på resor ibland och lämnar huset tomt! Och, väl värt att notera, denna gång var det faktiskt inte lika med att kylskåpet blev tomt.

Till Österlen vill jag fara........

........igen!

Livskvalité

Att få hämta sitt lilla barnbarn på dagis är en fröjd. Det där underbara leendet när mormor dyker och den goa kramen är helt oslagbart. Mormor är dock inte speciellt framgångsrik när hon ska fånga det lilla charmtrollet på bild........

nu sätter jag mig snabbt ner så mormor inte hinner med........

........just det och och så snabbt upp igen och framåt, det fixar aldrig mormor........

........haha suddigt, jag gör en snabb helomvänding och japp där fångar mormor bara rumpan........

........det är kul det här, nu när mormor tror hon fångar mig sätter jag mig snabbt ner igen.........

........och hamnar i ena hörnet, ooooh va roligt att busa med mormor........


........men okey då en liten bild kan jag väl ställa upp på.

Och mormor tänker: att livet kan vara så helt fantastiskt underbart att leva en helt vanlig måndag!

Nya kunskaper på gång

När är man mogen att lära sig nya saker? När nyfikenheten och motivationen möts tror i alla fall jag. Som vanligt inspirerad av min stora pedagogikguru John Dewey´s motto: Learning by doing håller jag nu på att för fullt upptäcka vilken fantastiskt rolig liten kamera jag fick i julklapp av min ännu mer fantastiska man. Det är en fröjd att gå runt i sin egen trädgård och fånga skönheten på bild. Det är dock med stor respekt jag visar mina alster då jag jag har fler skickliga fotografer i familjen. Min yngsta dotter E studerar foto och min måg L (snart på riktigt) jobbar som fotograf. Men på samma sätt som jag uppmanar mina sångelever att alltid vara stolt där man befinner sig mitt i sin process presenterar jag nu stolt lite egenhändigt ihopknåpade bilder.

Det finns nog inget vackrare än äppelträd som just håller på att slå ut i blom.

Jag har en liten rhododendron som jag är så rädd om och just nu är det ljuvliga blommor på den.

Under plommonträdet har jag planterat trädgårdsmultron och jag längtar efter att fram på sommaren kunna få plocka färska bär och lägga i morgonfilen.

På vår uteplats, bredvid en gammal sockerlåda från farfars speceriaffär i Kumla, står några av trädgårdens otaliga krukor och färgerna går i år i blått.

Vårt lilla körsbärsträd är helt magnifikt just nu med massor av vackra vita blommor och kommer under sensommaren att bjuda på goda bär som blir till saft, sylt och spottsoppa.

Förra söndagens kraftiga västanvind orsakade familjetragedi i trädgården. När jag letade efter en clematis i en rabatt upptäckte jag en liten familj som blåst ner från vår stora en på framsidan. Mitt ömma modershjärta bultade enormt för dessa små söta varelser. Små nykläckta snöskator. Deras mor som så omsorgssfullt hade byggt det fina boet vaktade och matade sina små ungar under flera dagar i rabatten men nu är de borta. .... ....och har möjligtvis blivit offer för denna lilla kotte som idag låg och sov i rabatten strax intill, en stund efter promenaden här. Kanske var han/hon extra mätt och belåten.

Å andra sidan hade jag nog själv jagat fågeltonåringarna fram på sommaren med M:s luftgevär när vi slagits om vem som ska ha de röda vinbären. För att inte tala om hur snål jag är på att dela med mig av körsbär till snöskator.

Som jag tidigare har skrivit, varför måste en gräsmatta bara vara grön?

En vanlig söndag

Idag var de på plats i Oset till ornitologernas stora glädje. Kikarna riktades och zoomobjektiven på alla kameror byttes snabbt ut mot vidvinkelobjektiv. Ett ögonblick att föreviga.
Den bredstjärtade snatteranden och den bukstinne sprätthöken på promenad.
Snatteranden var som vanligt morgontrött och därav tämligen tyst där hon, chockad av sprätthökens entusiasm över en morgonpromenad, tog sig fram i raskt tempo utan ens en smula av sin hemmagjorda müsli i magen. Dessutom var den västliga vinden alltför uppkäftig för att kunna glädjas åt tänkte hon inom sig. Kärleken till sprätthöken är rörande.

Efter en efterlängtad och näringsrik frukost bar det sedan iväg till Tant Grön, en underbart trevlig liten handelsträdgård väster om staden, där den bredstjärtade ofanligt pigg svepte runt bland blomster och blader och snabbt fyllde sin varukorg med råge. Sprätthöken tog sin tillflykt till det närliggande kaféet Tant Gräddelin för att trösta sig med godsaker innan hushållskassan helt blivit nergrävd i någon av snatterandens otaliga krukor eller rabatter.

Snatteranden hade trevligt sällskap av den betydligt mindre bredstjärtade och mer sparsamt snattrande goda vänninan L som även hon lyckades fylla sin korg med både det ena och det andra.

Under tiden blev sprätthöken road av L:s betydligt mindre bukstinne bättre hälft O och deras rara klubbfotade och halta dotter L. O passade på att bjuda sprätthöken på en kaskad av flygande kaffe när hans kopp gjorde en dubbel axel i den kraftiga västanvinden.

Den bredstjärtade har nu fått ner sina blommor i krukor utom de späda asterplantorna som får stå inne ett tag till för att inte frysa om tassarna.




Kort och gott en mysig söndag!

Det enda

Leva i kärleken
och sprida den.
Det är det enda
vi har att göra
på denna jord.
Allting annat
är ingenting.

Margareta Melin
ur
Kärleken en bro

Vår i trädgården

I vår trädgård har jag en hel del växter från mitt barndomshem som jag flyttat hit. Jag älskar gullvivor, vår landskapsblomma som växte vilt hemma hos min pappa. När de blommat färdigt på försommaren låter jag fröstänglarna sitta kvar och låter dem sprida sig som de själva vill. De kan dyka upp var som helst. Sitter de för osynligt gräver jag och flyttar runt dem.

Pappa hade riktigt mörkröda gullvivor. Hos mig har de med åren beblandat sig med de gula och är inte lika djupröda men ändå vackra.

Här har en gullvivstuva bestämt sig för att växa under röda vinbärsbusken. Se hur fin den kraftiga maskrosen är som växer framför. Den rensade jag bort idag. Maskrosor har en beundransvärd styrka som man kan avundas ibland. Det gör nästan ont i själen att ta bort dem.

För ett par år sedan flyttade vi vår gamla rabarberplanta p g a att vi gjorde en ny uteplats i ett hörn av vår trädgården. Rabarbern, som är från M:s barndomsträdgård, är en sådan där härligt gammaldags rabarber med blad stora som paraplyer. Den blev liten dock lite irriterad på oss att vi störde den och var förra året inte lika frodig som vanligt. Nu ses i alla fall de små späda stjälkarna som snart blir till en god paj.


Den här helt underbara gamla tvättgrytan stod hemma i trädgården hos pappa fylld med tunga stenar i botten och stora perenner. Den var djupt nersjunken i jorden. M var inte lika sugen som jag på att jobba för att gräva upp den men jag var envis och kämpade som en galning för den skulle bara helt enkelt hem till mig. Vi har även lite olika åsikt om den ska målas eller inte, ja tycker M, absolut inte tycker jag. I grytan har jag kryddor och gräslök. I går åt jag lite för mycket av den goda gräslöken som sticker upp.

När julen är över hamnar alla hyacinter i källaren för att senare planteras ut. Alla tar sig inte men de som överlever blommar nästakommande år. Det är lite småtrevligt att det doftar jul när man vårrensar i rabatten.

Här syns också små självsådda plantor av stockrosor. Jag lyckades hitta en laxfärgad stockros som, när den blommar t o m matchar markiserna. Annars är jag inte så mycket för att ha för välmatchade rabatter. Jag älskar blommor och vill ha mycket och då helst lite huller om buller och halvstökigt.
Precis som en spegling av livet. Det är när det ibland blir kaos som nya möjligheter får chans att blomma ut.

Taklöken är en mysig liten växt som på något sätt ser vänlig ut tycker jag och den är dessutom väldigt pålitlig. Därför passar den bra bland de stickiga rosorna som kan vara lite kinkiga för vinterkyla och aningslöst mottagliga för blomlöss. Taklökarna kommer från trädgården där M som barn sprang runt och spelade boll och det säger ju rätt mycket om tålmodighet också.
























Just nu blommar vårt plommonträd för fullt och är så vackert. Det har aldrig förr blommat så tidigt. Plommonträdet bär frukt varje år men helt galet mycket vartannat år. I år är det ett sånt år.



I pappas gräsmatta växte det massor med små vita Bellis som han gick omvägar runt när han klippte gräset. De finns hos mig nu också. De är så söta och gör verkligen att gräsmattan ser mer levande ut. Varför måste en gräsmatta bara vara grön?


Framför vårt, för tillfället smutsiga, staket, har jag en stor rabatt med en salig blandning av perenner som när de växt upp döljer alla blad från de lökväxter som just nu börjat blomma. Här kommer det om ca en månad att slå ut flera riktigt stora och maffiga irisblommor. Jag återkommer och delger både blomprakten och dess rätta namn som jag inte riktigt kommer ihåg.


Idag hälsade jag på årets första igelkott som blev väckt ur sin sömn mitt på dagen när jag rensade bort kvickrot. Stackars lilla igelkotten, den såg lite skrämd ut. Igelkottar brukar trivas under vår altan. För några år sedan hörde jag att det prasslade alldeles väldigt under altangolvet en kväll när jag låg och läste. Det visade sig vara en mamma med sex små igelkottebarn. De bodde hos oss i några veckor.

Oj då, men vad är det här? Familjens egna lilla kotte på besök hos mormor och morfar!

Allt för den här gången från Lillan!