söndag, januari 31, 2010

Vintervitt och prinsessrosa

Vilken vinter vi fått. Den är precis som den ska vara och så där som den alltid var när i alla fall jag var barn.


Paradisbusken dignar av vacker snö och när solen skiner, på den vita snön, är det lika vackert som när busken sommartid är överfylld av sina rosa blommor.


Schersminbusken är lika vit nu som när den om ett halvår blommar för fullt igen och fyller hela södersidan av vår trädgård med sin ljuva doft.


I helgen har vi firat familjens 20-åring. Att tiden går så fort är ofattbart. Nu är jag ingen tonårsmamma längre!
Men jag är likväl samma mamma, om än lite rynkigare och mindre rask än när jag förr jagade mina söta, numera otroligt vackra, döttrar runt i trädgården.


Nu jagas det inte längre men de vet var jag finns.
Och om jag tar upp jakten på någon numera är det på världens sötaste prinsessa, här på sin 2-årsdag, som får sessorna i Stockholm att blekna!


Jag önskar er alla en givande vecka! 

fredag, januari 29, 2010

Fritt ur hjärtat kan kosta

En av mina döttrar berättade om hur hon för några veckor sedan blev uppringd av en vän som undrade;
"Vad har du gjort nu? Min mamma hade hört din mamma säga blablabla och och ringde till mig och frågade blablabla."
Läxa till mig: Väg varsamt varje ord och när oron inombords blir för stor låt det då pysa på rätt ställe. Jag gjorde ett mindre klokt val och som Martin Luther skrev:

"Utfluget ord kan aldrig tas i vingen."


Måhända blir jag lite mindre frispråkig i fortsättningen!

måndag, januari 25, 2010

På gång i sakta mak

Nu var det ett tag sedan jag gjorde ett riktigt inlägg på min blogg och saken är den att jag helt enkelt inte mäktat med det.
All min energi har gått åt att likt Bambi, med hjälp av sin omgivning, försöka att hålla balansen på isen.
















Bilden har jag hittat här.
Den isen som jag befinner mig på är  "försökattåteranpassamigpåjobbet" -isen och jag kan lova att det är vingligt. På vissa håll är det dessutom väldigt halt och jag har flera gånger känt att jag inte kommer att klara av det.












Bilden har jag hittar här.
Tårar har flödat, kollegor har stöttat, M stöttar alltjämt, och blänger lite strängt på mig, som ni ser på bilden, när jag tar i för mycket, elevernas glädje över att jag är tillbaka ger energi.
Och, det är en härlig känsla när benen bär och jag känner att jag kan uppleva stunder av både stabilitet och en aning fart.

En förutsättning för att kunna arbeta igen har inneburit en hel del val, det som jag skrev om här för två veckor sedan. Mina val har i sin tur genererat en stor flytt för mig med byte av arbetsrum till en annan byggnad av vår skola. Packning och uppackning av 10 års samlat material och ny anpassning. En ergonom har besökt mig på arbetet och gett sina direktiv och nu väntar jag på ännu mer anpassning och förståelse från de som håller i plånboken. Hej o hå.

Att lillstumpan mitt i alltihopa dessutom flyttat till Helsingborg för att studera har även det inneburit en omställning som heter duga och en hel del praktiskt arbete på hemmaplan. Det praktiska har väl i och för sig inte jag kunnat bidra med i så stor utsträckning. Resan till och från Helsingborg med släpkärra á 6,5 timmar tur och retur är jag så glad att jag klarade av i alla fall. Monterade även ihop både bord och lampor från Ikea i det nya boendet.














Vid sidan av arbetet, på deltid, behöver jag dessutom stort utrymme och tid för egen rehabilitering av både kropp och själ.
Just i det avseendet har jag nu några egna hemläxor att fundera på. De är så bra att jag gärna delger dem;
  1. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till att "konsekvent" säga nej. Att tänka på är, får jag verkligen in det här inom ramen för min arbetstid? Jag jobbar deltid inte heltid.
  2. Att själv se det jag faktiskt gör! Det här är min uppgift nu! - vilket kan vara till hjälp i "att säga-nej-lärandet".
  3. Förtydliga för mig själv, och för andra, att ett nej inte behöver stå  för att jag inte vill utan för att jag inte kan.
  4. Vad har jag för behov och hur förmedlar jag dem?  Det är mitt eget ansvar att förmedla det till min omgivning.
  5. Det här har jag gjort idag! Att summera det faktiska som är gjort.
Här syns det tydligt hur jag är som person.
Svårt att säga nej, driver på i ett högt tempo, glömmer, kanske t o m undangömmer, mina egna begränsningar och behov och är inte alltid tillräckligt nöjd med ett resultat utan tänker gärna vidare på vad som mer borde och kan göras. Har väldigt svårt att vara tydlig med mitt funktionshinder.

Jag håller på och läser en bra bok som jag verkligen kan rekommendera till alla som inte redan läst den.
De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem. Av titeln att döma borde jag ju vara klyftig eftersom jag valt att läsa boken. När jag väl är inne i vissa kapitel undrar jag verkligen hur klyftig jag egentligen är.
















Boken börjar med ett test man gör för att sedan kunna läsa just de kapitel som passar just för den typ av misstag som man ofta som människa själv gör.
Vilka mina misstag och fallgropar är tänker jag dock inte avslöja här.......

Just nu bearbetar jag även resten av mitt liv. Ja, visst låter det övermäktigt, morgondagen finns ju inte ens. Jag har förut skrivit om acceptans och det är där jag befinner mig. Acceptans och en form av ett sorgearbete återstår efter att antal träffar, smärtblockader, utredningar och samtal med min läkare.

Spöket i min kropp, ja jag brukar kalla det så, har börjat framträda allt tydligare och jag börjar se konturerna av dess ansikte. Och jag vet att detta ansikte måste jag vänja mig vid att titta på, att se i ögonen, ta till mig och försöka förhålla mig till. Det jobbet började jag för flera år sedan men eftersom mina problem med åren förändrats till det sämre har det blivit aktuellt med en ny konfrontation och då gäller det att ta till "arga-leken-knep". Skillnaden är att det inte handlar om att hålla sig för skratt, som den leken vanligtvis går ut på, det kan jag!  Det handlar om att leva mitt liv.

Jag ska inte belasta mina läsare med hela den långa historien runt min ryggproblematik på över 25 år.
Kortfattat kan jag bara konstatera att den steloperation som genomfördes hösten -94 i ländryggen har satt spår i min kropp som för alltid kommer att finnas kvar och vara en del av mitt liv. Oskuret är bäst brukar det heta, men en stor tröst för mig är att det i mitt fall inte fanns något annat val än att operera mig. Ryggen hade kort och gott av.
Nog om min skruttiga rygg nu.
Jag har andra kreativa talanger som är trevligare att upprätthålla och skriva om.

I helgen har jag sytt de gardiner till köket som jag köpte tyg till för knappt ett år sedan. Det var en mysig vårdag när en av mina värdefullaste vänninor och jag åkte på "huppegupptäcksfärd" bland affärer på landet och denna gång utanför Hallsberg. Affären heter Ljuva rum och har tyvärr ingen hemsida vilket är synd eftersom de har så otroligt mycket fina tyger. Om du klickar här får du adress och karta.

För första gången, och sista av just kommande anledning, fungerade inte mitt bankkort när jag skulle betala mitt tyg och min väninna höll på att få betala hela kalaset. Jag ringde givetvis förtvivlat min M, som jobbar på en välkänd bank, och förklarade mitt dilemma. Mitt kort var totalt ovilligt att samarbeta och förklarade att det förmodligen berodde på att vi befann oss i en tygaffär mitt i skogen söder om Hallsbergs gamla sockenkyrka. Efter en kort stund fick jag i mitt öra upplyst för mig att jag inte hade pengar så det räckte på kontot. Jag hade "förhandlat" mig.........(en stund innan hade vi varit inne i en garnaffär och kanske slank det med några nystan......)
Genom telefonen hörde jag hur M blängde lika strängt på mig som på bilden ovan här!
Usch så pinsamt! Snabbt gjordes en överföring, trots den sena fredagseftermiddagen, och jag kunde betala mitt tyg. Ett roligt minne att så här i efterhand skratta gott åt.
Om M retat mig?  Hm, kanske några gånger........
Och vad det beträffar min goa väninna så har jag en strålande hållhake på henne om hon vill påminna mig om denna högst pinsamma fadäs. Om inte jag hade suttit bredvid henne när vi åkte till Tant Grön för att inhandla våra adventsblommor hade hon glatt kört mot rött ljus i ett........ ganska skapligt tempo.

Mitt gardintyg hade jag länge letat efter och när jag såg det sa det bara "klick". Det var precis det som jag hade tänkt mig till mitt kök och nu i helgen blev de så äntligen sydda och upphängda. Tyget räckte till en matchande duk på bordet också och det ska bli några fler små. Jag har blivit så inspirerad och uppmuntrad att sy av min bloggvän Annika på Ditten och Datten och jag måste säga att symaskinen och jag umgås på tok för sällan.

















I köksfönstret är de röda julstjärnorna nu utbytta mot vita krycantemum.















Och i vardagsrummets norrfönster står det vita primula och förmedlar att det snart är vår på gång......














Flera av mina orchidéer blommar för fullt........














........här i krukor som jag inhandlade på Smultrongården i dess begynnelse........


















och så givetvis tulpaner i mängd........


och livet ler en smula!

söndag, januari 17, 2010

Lillan på språng


I ett kylslaget Helsingborg lämnar jag nu en del av hjärtat. Lycka Till min pluttis med studier och ditt nya boende.

söndag, januari 10, 2010

Frosseri i citat

Jag tycker om att samla på citat och, vad jag brukar kalla, klokord. Det kan vara allt ifrån citat från stora kända tänkare eller s k kändisar till den lilla tanken, född i stunden, där den spontana ingivelsen verbaliseras till en konklusion av och i det sammanhang där den föds.

Ibland hör jag hur mina egna tankar och uttryck citeras, då unnar jag mig att bli lite stolt över att ha fått lämna avtryck hos någon.

Ni som följer mig här vet att min höst inte varit helt lätt. När jag i april för ca 9 månader sedan beslutade mig för att börja blogga, efter noga övervägande, visste jag inte att det skulle bli en av mina viktigaste kontakter med omvärlden några månader senare. Jag är fascinerad av att mina tankar, som ibland varit tunga, inte skrämt bort alla besökare på min sida. Er uppmuntran har betytt och betyder mycket för mig!

Nu i den iskalla januarivintern, när isarna börjar stelna till och många snör på sig sina långfärdsskridskor, ger jag mig själv ut på riktigt hal is genom beslutet att försöka börja jobba igen. Jag känner mig som Bambi, inte lika söt, men definitivt lika vinglig.



Vad har nu detta med citat att göra?

Eftersom det är omöjligt för mig att börja arbeta i den utsträckning som jag vanligtvis brukar göra har jag ställts inför några val. Val är alltid svårt att göra. För mig handlar det inte främst om svårighet att välja, utan svårigheten att välja bort. Jag har tidigare i tidigare blogginlägg citerat Anna Kåver och gör det igen;
” Bakom varje dröm ligger hårt arbete, och kanske är det mest krävande arbetet att välja bort. För att kunna vinna ett liv måste man vara beredd att förlora andra tänkbara liv.”
Det finns även andra vinklar att se valmöjligheter ifrån. På en smärthanteringskurs på Loka Brunn för några år sedan sa en klok man några väl valda ord till mig. Det var i ett samtal om hur jag själv väljer vilka sammanhang jag går in i, och samtidigt vilka situationer jag tilllåter mig att utsättas för. Detta utifrån att redan ligga på en redan relativt hög stressnivå som en svår kronisk smärtproblematik innebär.
Den kloke mannen sa;
”Kan du påverka flödet runt dig genom dina egna val?”
Omskrivet........ som en spjutspets rakt in i mig;
”Kan jag påverka flödet runt mig genom mina egna val?

Och det är där jag befinner mig nu.

Jag har gjort ett/några val, till någras glädje och kanske till andras besvikelse. Men jag har valt.



För någon/några låter det här nog väldigt dramatiskt. Men jag tror stenhårt på att allt man gör och säger, ja, all typ av aktiv handling, både gentemot sig själv och andra, föregås av ett inre val man har gjort. Med den övertygelsen behöver i alla fall jag känna mig riktigt säker på att jag även är beredd att ta konsekvenserna av det val jag gör. Och detta sagt av en i botten väldigt spontan och impulsiv människa. Kanske är det så att livet har lärt mig något?

Ett citat från ett sommarprogram där jag tyvärr har glömt vilket;

”Det måste till tomrum för att uppstå resonans.
Hösten blev en form av ett stort tomrum för mig och som dessutom ofrivilligt gav mig mycket tid till reflektion. En tid av tomrum där det verkligen har uppstått en inre resonans som har gett mig en ny dimension av livslust.



En favorit bland sommarpratarna 2009 var P O Enquist och han slutade sitt program med följande ord;
"Vi ska alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva."


Med de orden i tanke och sinne vill jag i alla fall försöka mig på att leva, medan tid ännu finns och tillfällen ges.



Jag väljer att inte sopa bort snön på de gamla trädgårdsmöblerna som vi valt att inte låta hamna på soptippen..........


Var rädd om dig i vinterkylan, klä dig varmt om hela kroppen men glöm inte bort att även din själ behöver värme.

 

lördag, januari 09, 2010

tisdag, januari 05, 2010

Utmaning

Som bloggare kan man råka på en och annan utmaning. Nu har jag själv blivit utmanad av Annika på Ditten och Datten.
Utmaningen är väldigt trevlig och ligger mig varmt om hjärtat, framför allt innehållet i själva utmaningen.
Den består av att presentera vad man förvarar sitt kaffe och te i. Varje dag dricker jag ett antal koppar kaffe med varm mjölk i och en eller två muggar te, så det är ett hett ämne (vitsigt va?) hemma hos mig.
Jag börjar med att visa kaffeburken som jag faktiskt har tröttnat på och länge har letat efter en ny.



Som lite kuriosa när det gäller just kaffe så står, på en hylla i vårt  i kök en gammal kaffekvarn från M:s farfar........



........och bredvid en gammal kaffepåse från min farfars gamla speceriaffär i Kumla, där de malde en egen specialblandning.  För den som någon gång är i Nora Diversehandel & loftet så finns det påsar från farfars affär att köpa. Ångrar en hel del som jag och mina systrar sålde dit, bl a en gammal ovanlig köpmansdisk.



Jag är även en stor tedrickare och dricker helst grönt eller rött te och jag får väl nästan skämmans när jag visar hur många olika sorter jag har hemma just nu. Några sorter förvarar jag i, för många, den här bekanta varianten på teburk.



Innehållet i två av dem ser ut så här just nu.........





........och lite avslöjad av dess innehåll har jag även en teburk inköpt på just NK, i Stockholm.



I skafferiet hittar man följande påsar........



........som jag beställt från en favoritaffär på nätet, Mikau. Förut kunde man besöka butiken i Kumla men numera finns den bara på nätet. Om man inte har långt till Kumla går det utmärkt att åka dit också. Läs hemsidan noga. Ett av den godaste och mest ovanliga sorten av te jag brukar handla där är ett japanskt te. Det dricker jag till både varm och kall mat. Hos Mikau går det dessutom bra att beställa kaffe och lite annat smått och gott.



Jag utmanar nu följande bloggvänner att visar hur deras förvaring av kaffe och te ser ut.




Efter denna redovisning av förvaring av dessa kära drycker är det nog dags för en kopp te!

lördag, januari 02, 2010

20100102

Vilket historiskt datum idag - palindromdatum. Läs det fram- eller baklänges och det blir detsamma. Jag har precis uppdaterat min iPod med ett otal nya radioprogram jag missat och som jag vill höra. Passade då även på att inhandla två nya album från iTunes Store.
I öronen klingar nu den nya plattan Golden Slumbers med jazzpianisten Steve Dobrogosz där han tolkar Beatleslåtar på ett högst personligt och fantastiskt sätt. Du kan läsa recensioner här. Perfekt stillsam softmusik att må gott till inne i värmen efter en kall vinterpromenad.



Apropå att må gott, nyårsafton blev en riktigt god avslutning på förra året. I goda vänners sällskap och även med båda döttrarna hemma, blev det en  höjdarkväll.
Förrätten, som den goaste av vänner gjorde, valdes ut från Arla, chilikryddad ärtpurésoppa med räkor på spett. Och till det givetvis champagne. Mums!
Själv bidrog jag vidare med inbakad oxfilé med kantarellstuvning, en nyårstradition hos oss. Gottgott! Klyftpotatis, rödvinssås, sallad och rött i de röda reijmyreglasen som jag tycker så mycket om.
Dessert nr 1 ostbricka med en sanslöst god blandning av ostar ihopkomponerat av våra mysiga gäster.
Från vår övervåning kunde vi vid 24.00-slaget se på fyrverkerier från alla väderstreck, och givetvis var fyrverkeriet från Örebros Slott lika magnifikt som vanligt.  Glasen klirrade och kramarna värmde när det nya decenniet ringdes in.


                                                                 Bilden har jag lånat här.

För er som har missat det spektakulära ljusspelet vid Eiffeltornet i Paris kan jag tipsa om att titta på det på nätet. Helt otroligt.

Nyårskvällens dessert nr 2 intogs en stund in på det nya året och där blev det en glasstårta som jag tidigare gjort en variant på. Denna gång improviserade jag lite extra för att få till det som jag saknade förra gången och den här gången blev tårtan ännu mer lyckad och god.



I botten en vitchokladglass och sedan jordgubbsglass. Det jag saknade förra gången var den mörka chokladsmaken, och med hjälp av min bröd- och chokladguru Jan Hedh hämtade jag inspiration till en chokladglass till det översta lagret. Sedan pudrade jag generöst med kakao och täckte sist med riven vit choklad. Chokladstjärnorna fick jag också inspiration till från Jan Hedhs bok Chokladpassion. En bibel för en chokladgalen person som jag.



De två första dagarna på året har jag för första gången på länge kunnat promenera tillsammans med M i skapligt tempo. Det är ju så vackert ute, det gäller bara att klä sig ordentligt.




Och det är inte en slump att årets första stickproduktion från Lillans tuva är ett par riktigt varma ullsockor till lilla Ellas små fötter!




Nu ska här stickas ännu mer och jag ska njuta av nästa platta i iPoden.
Rivertime, med samma fantastiska pianist som ovan i samarbete med sångerskan Anna Christoffersson. Också en platta med mycket bra recensioner och jag kan säga att den har börjat mycket bra.............

Precis som det här året, 5-stjärnigt!