onsdag, augusti 18, 2010

Lera och sörja kan ha sin baksida

I söndags hade jag förmånen att, av en ren slump, få besöka Majas Lerhus i Vekhyttan.
Vi var på en mysig huppegupptäcksfärd genom västernärke med goda vänner och råkade passera i precis rätt ögonblick då det gavs möjlighet att få besöka denna fantastiska kvinna i sitt, minst sagt speciella hem.


Jag blev så oerhört imponerad av Majas personliga starka utstrålning, så full av vilja och beslutsamhet. Till det en företagsamhet stark så att det räcker som drivkraft till att bygga sitt hus av lera och lite till.

Bygget tog åtta år! Fyra år längre än Maja själva räknade med;

”jag fick besvär med höft och rygg” berättade hon i en artikel i Nerikes Allehanda för ett halvår sedan. Och tacka sjutton för det, envishet har sin baksida. Det kan jag verkligen själv skriva under på.


Om du klickar här kan du läsa hela artikeln om Maja.
Du kan även titta och läsa mer här och här.

Färgsättningen i rummen, som jag upplevde så oerhört varm och personlig, får många av de nuvarande inredningstrenderna att blekna med besked.


Hela huset präglades av en så innerlig kärlek till natur och enkelhet att jag nästan började gråta.
  

Maja har även ett eget företag där hon säljer sina egna värktabletter, ullprodukter och erbjuder kurser i ett antal kurser. Vilken driftig kvinnan och dessutom så underfundig. Eller vad sägs om ullomull som namn på sin hemsida? Helt underbart.


Själv har jag nu börjat inta mina cirkuskonster i det berömda ekorrhjulet.

Om det inte hade varit för en av de goaste av vänner hade jag nog inte stått pall för terminsstarten. Första dagen på jobbet var på kryckor ….hej o hå….

men tack vare total avspänning, med hjälp av taktil stimulering, har de allra värsta smärtsignalerna i kroppen lagt sig till ro.

Tack L, du är en pärla!

Kryckorna är undanplockade och livslusten och kreativiteten är på plats igen.

Vilken lycka att bli erbjuden att få vara ”träningspatient” och jag törs knappt berätta att denna lyx har pågått fem dagar i rad, hemma i mitt egna hem! Ja, jag vet, jag är bortskämd och rik på vänskap.


Något av det svåraste för mig är just att hitta den totala avspänningen. Min spikmatta är ett av redskapen som jag använder både för avslappning och för att avleda smärtsignaler.
Precis som blommorna i mina rabatter får hjälp av humlorna behöver oxytocinet i min kropp få hjälp på traven.


Maja i Vekhyttan och jag har nog en hel del gemensamt. Envishet, företagsamhet, kreativitet och framåtanda som driver på trots att kroppen säger något annat. Då kan det hända att man får se baksidan av myntet mellan varven. (Tur att man är ivrig stickare.....dåligt skämt, jag vet.)

Men däremellan uträttas det en hel del!

Apropå baksida.......
min alldeles egna är i alla fall fin. Det har jag hört från en mycket säker källa.


”Vicken sine jumpa du haj mojmoj”.

Det ni,

slå det om ni kan!

torsdag, augusti 12, 2010

Glasklart siktdjup

Det har varit lite glest mellan inläggen här på tuvan, men definitivt inte i huvudet, där inne skrivs det för fullt.

Befinner mig bara på en inre tankeresa för tillfället och behöver viss distans för att få lite utsikt över livet......


innan jag ankrar.......



Har i alla fall har bra koll på siktdjupet.......



och det känns stabilt.

måndag, augusti 02, 2010

Längtan efter värme och nya underverk

Nu tycker i alla fall jag att det vore skönt med lite mer sol igen.....

för att kunna ta en båttur till klipporna längst ner i den norra skärgården i Vättern, Moholmarna.

Vilka vackra klippor och vilken underbar kaxighet med varvid blommorna bara

självklart pressar jag fram i sin prakt trots dålig jordmån.


Där finns det lite att lära sig av......

Ge inte upp!

kram från Lillan