fredag, mars 17, 2017

Ord eller handling

Att få en kronisk sjukdom eller diagnos, 
med vetskapen om att detta är ett livsprojekt man ofrivilligt går in i, 
är mycket omtumlande. 
Det är omtumlande för alla runt omkring 
men 
allra mest för den som själv är drabbad.

Kärlek, omsorg och uppmuntran är det man är i mest behov av, i den livssituationen. 
Kärlek - omsorg  - uppmuntran

I välvilja kommer plötsligt tips från höger och vänster om både det ena och det andra. 
Gör si eller gör så, prova det eller undvik det eller varför inte prova det här. 
Tips man inte frågat efter eller ens tänkt frågat efter.
Tips man kanske aldrig ens kommer att behöva fråga efter. 
Tips man i mängden av information runt den egna diagnosen inte ens orkar ta till sig. 

Jag har själv upplevt det och nu utsätts en av dem jag älskar mest för detsamma. 

Den som vet mest och bäst om situationen är den som är drabbad och 
själv befinner sig mitt i turbulensens helvetesvarma glödande öga. 

Istället för en mängd olika tips, som faktiskt kan upplevas som svidande salt i livssåren, är en kärlekshandling så mycket mer värd och betydelsefull.

Och som jag hörde Elisabeth Höglund idag säga på TV4, en handling visar att någon ger av sin tid. 
- En äkta kärlekshandling -

En matlåda, en påse bullar, en middag, tvättning av fönster, en skjuts eller något annat rent praktiskt. 

Alla andra tips betackar man sig för! 

Det handlar inte om otacksamhet. 
Det handlar om sorg och bearbetning! 

Kärlek
Omsorg 
och 
Uppmuntran

Bara den som någon gång drabbats förstår och vet vad det betyder.





onsdag, januari 18, 2017

Vackra sprickor

Kintsugi 

Varsamt lagas sprickorna
och 
döljs av 
glimrande äkta guld
Sprickorna 
blir till 
nya vackra mönster

Omvårdnad 
av en öm hand
som vill rädda 
det värdefulla kärlet
förvandlar det som är trasigt
till en 
ny vacker dekor

Vissa av sprickorna 
har många år bakom sig

De är vackert repiga av årens svepningar 
Underhållet av dem 
är likt en visdomens viskning 
i kärlets öra

Andra sprickor 
är nylagade
Det är de som glimrar 
allra starkast 
av 
det blanka guldet

De blir ibland nästan
alltför iögonfallande 
i förhållande 
till de äldre sprickorna
Underhållsarbetet är 
ännu inte påbörjat

Sprickorna får gärna 
stillsamt bara vara 
just en glimrande njutning 
av att få vara hel igen

Vissa sprickor 
är under reparation

Det gör ont

Det gör fasansfullt ont 
när värmen 
från den glödheta guldmassan läggs rakt på 
det som är trasigt 
och 
skadat

Det trötta kärlet 
försöker 
värja sig 
och 
skjuta det ifrån sig

Ta bort verktygen
ta bort dem
ta bort

bara för en liten stund 

Låt mig bara få 
en liten nypa luft

Det gör 
så 
ont

Från en gammal spricka 
kommer då 
en ljum smekning
som andas 
tålamod och uthållighet

I den tröstande 
svalkande smekningen  
finns ett längtansfullt fokus på 
att det snart skapas ytterligare 
en vacker glimrande 
och 
nylagad spricka 

Lyckan av 
att åter igen få känna sig hel 
och 
att kunna vara i bruk 
kan anas 
som en svag hägring 
i horisonten

Tillsammans 
med alla de tidigare sprickorna 
kommer den nya sprickan 
ge ytterligare personlig patina 
och 
ny kraft 
till det nötta utslitna kärlet
som ständigt är i reparationsbehov

För varje ny reparation får kärlet 
en på djupet 
ännu 
vackrare 
och 
egen personlighet

Dess helt egen
och 
unika patina 
berättar om 
hur förut trasiga sprickor
blir 
till det vackraste av mönster

Lyckan kommer, lyckan går 
eller
   Lyckan går, lyckan kommer

-------

Det väl använda kärlet 
som ständigt 
måste repareras 
kan vara 
Någon i din närhet

Någon
Du känner

Någon 
som behöver 
en 
utsträckt öm hand 



Bilden har jag lånat här.

fredag, september 30, 2016

Avsked

De människor jag beundrar 
allra mest 
är dom där som står stadigt 
med båda fötterna på jorden

De som utstrålar ödmjukhet 
visdom och värme 
utan att förhäva sig själva

De som ser behovet i den de för stunden möter 
och utifrån det varsamt lotsar vidare

De som hellre lyfter och bär 
utan 
någon egen strävan efter att själv ställa sig i rampljusets sken 

De som är fullständigt ärliga 
rakt igenom 
och rakryggat står för sina kloka värderingar 
utan att fördöma sin nästa 

De som utstrålar en varm inre trygghet 
som likt en varm vind 
sprider sig 
och ger värme 
till dom som finns runt om. 

---

Idag har jag tagit avsked av just en sådan människa. 
En f d kollega
en vän och tillika fiollärare till min yngsta dotter. 

Mitt hjärta är fyllt av tacksamhet 
att jag har fått vara en av alla dom 
som fått känna den varma kärleksvinden 
som denna fantastiska kvinna 
spridit runt sig.

Vi ses igen Maj-Britt




måndag, september 19, 2016

Havet och jag

En varm, hög våg
sköljer över mig 
Jag skrattar 
som ett litet barn

Min kropp och jag 
njuter i det salta vattnet

Ingen ropar på mig 
att jag måste gå upp

Inget pockar på min uppmärksamhet

Ingen begär något av mig
eller mitt inre

Det är bara vågorna och jag

Jag lägger mig på nästa våg
och låter den lyfta mig högt
samtidigt som den 
omfamnar mig

Den bär mig varsamt 

Jag kastar mig handlöst
in i nästa våg
Låter den ta emot mig 
och ge mig lift i nästa ögonblick
av mitt liv

Kraften av att känna sig
helt tyngdlös
är befriande 

Jag låter livet stanna 
och 
bara vara lekfullt
i de kraftfulla vågorna

den stund vi tillsammans delar 
och 
leker med varandra

Havet och jag








torsdag, september 01, 2016

Bränsle

Tankar formas till poesi
Poesi tonsätts
Sånger sjungs

Och det bär

Tacksamhet vibrerar 
och 
varm inre lycka 
ger välljudande resonans 

åt ett självförtroende 
som länge
varit borttappat.



onsdag, augusti 31, 2016

Befriande sommarminnen

Varm sol 
smeker min trötta kropp

Svalkande simturer 
väcker känslor
av befrielse 

Det klara vattnet  
sköljer bort 
oro

och 

lockar fram lekfullheten
som bor 
i mig


onsdag, juli 13, 2016

Tillräckligt frisk för att vara sjuk

Jag är helt överväldigad av alla fina kommentarer, all värme, kärlek och uppmuntran via Facebook, Messenger och sms efter mitt förra inlägg. 

När man skriver ur sig ett elände av det slaget räknar man inte med att någon ens ska orka läsa det. 

Ett stort innerligt TACK! 
Ni anar inte vad det värmt mitt hjärta! 

Nu, en vecka senare har jag kommit ur akutläget och jag kan andas igen. 
Tack och lov för sjuksköterskan, på min vårdcentral, som förstod läget och någon dag senare kunde hjälpa mig. Receptet jag behövde skrevs ut och tre piller senare vände det. De resterande tjugotvå pillerna är gömda för att användas vid högtidliga tillfällen. 
Och dessutom återgick jag till mina vanliga mediciner. 

Det är en fantastisk vårdcentral som jag alltid annars är innerligt lycklig och tacksam över. 
Det brukar jag ofta framföra till dom. Tror nog att jag är en av deras mest tacksamma patient. 
Men, när min ordinarie läkare var på semester så blev det heltokigt. 

Tyvärr är det tristare för mig när det gäller de smärtblockader jag genom åren fått på USÖ. Nu är de ett minne blott. 
Igår fick jag höra samma trista röst igen. Rösten, som i förra veckan sa att hon "skulle lägga en lapp på ett skrivbord", ringde till mig och berättade att några smärtblockader blir det inte mer. Det ges endast till patienter som har diskbråck. 
Min smärtproblematik kommer ur en helt annan diagnos inkl en steloperation. 
Att jag i nitton år varit hjälpt av smärtblockader är nu helt borta. Givetvis är det inte hennes fel. Hon förmedlade bara ett beslut från en läkare jag aldrig träffat. 
På min fråga om vart jag då ska vända mig hänvisade hon mig att söka fritt ut i landet.........

Nu njuter jag av att jag kan andas normalt igen. Att smärttoppen är hävd för den här gången. 

Jag tar små promenader i trädgården igen och njuter av blommor, färska smultron, krusbär och röda och vita vinbär.  
Igår plockade jag t o m de första mogna tomaterna på min lilla tomatplanta. 

Eftersom jag inte kan sitta mer än korta stunder ligger jag i min badenbadenstol. 
Jag läser böcker, stickar och  lyssnar på podcast. 

Och så googlar jag på nätet. 
Jag letar efter var det kan finnas någon själ som kan bistå med sakral epiduralinjektioner. 

Kram till Er alla och envar / Lillan