Idag har jag återigen fått utföra ett hedersuppdrag. I den kyrka där jag och M i mycket unga år gifte oss har jag sjungit på en begravning. Det är verkligen ett uppdrag jag alltid tar på fullaste allvar oavsett om jag känner de sörjande eller inte. Jag har själv så många gånger suttit som sörjande och vet hur otroligt viktig sorgestunden och avskedet är. Ibland/ofta tänker jag att jag i framtiden kommer att arbeta inom begravningsbranchen och då i syfte att arbeta mer på själva utformandet av en begravningsakt. Det finns så oändligt mycket mer att göra av avskedet än vad många tror sig våga och jag kan bara säga att ingenting är omöjligt.
Efter begravningsgudstjänsten gick jag till mamma och pappas grav och hälsade på en liten stund. På vägen därifrån var det en fantastiskt färgkaskad av höstfärger som alltid är lika svår att fånga på bild.
Till det härliga och livsbejakande i livet hör att det den första oktober fortfarande är så livfullt i trädgården. Vissa konsverk sitter, för den ryggsvage, i behaglig höjd. Rudbeckian!
På yttertrappan har jag höstplanterat lite nytt. Även det på en hyfsad nivå. Jag kunde inte annat än låta de vinröda lejongapen få vara kvar bredvid cyklamen även om frosten snart tar dem.
På betydligt lägre nivå mitt ett prydnadsgräs hittade jag dessa vackra motiv.
Och inomhus stickas det fortfarande för fullt. Jag kände mig an aning sugen på lite variation och varvade med ett par randiga sockor........
.......som sitter alldeles perfekt!
2 kommentarer:
Hej!
Vilket fint inlägg du skrivit! Jag blev alldeles varm och rörd när jag läste det!
Ja, det är så vackert ute i naturen nu! Alla färger och denna friska, härliga höstluft!
Ha det bra! /Sari
Håller med Sari om ditt berörande inlägg.Så vackert skrivet och tänkt om det svåra som vi möter. Hösten är både vemodig och energigivande tycker jag.
Glädjande att du orkar sjunga fast du har ont.
Du har ändrat om här på bloggen och det är snyggt. Ha det så gott det går med din onda rygg!
Skicka en kommentar