måndag, oktober 19, 2009

Färgsprakande promenad

Nu börjar jag återigen lite sakteliga ta mig tillbaka igen efter sista bakslaget. Jag håller alla två tummarna jag har att det nu ska bära. Förra veckans små korta promenader i slowmotion-tempo blev lite längre för varje dag som gick. Vädret var ju helt makalöst vackert och jag njöt i fulla drag.
Här kommer ett litet axplock av det man kanske bara upptäcker när man inte kan ha bråttom.


Aroniabusken vid staketet är numera helt orange och de goda bären väntar i frysen på att bli till något gott och nyttigt.


I lekparken har rosbuskarna fått röda fina bär som bildar en vacker fondvägg till den stora sandlådan och fina rutschkanan där områdets små barn gärna leker.
Längst ner i lekparken står denna fina lönn och brinner.

Ett vackert gathörn........



........med ljuvligt vackra björkar som bär lite annorlunda björklöv. Tunna, smala och sirliga och jag kan inte namnet på sorten.



Jag har alltid varit fascinerad av träd. Grenarna som sträcker sig mot solen för att få kraft och energi för att senare bära frukt.



Utan att be någon om lov sprider grenarna kraftfullt ut sig........



........och deras lövverk ger, under sommarmånaderna, skugga när solen bränner som hetast........



........och de är fast förankrade och rotade i jordens mylla.


Precis bredvid nästa närliggande lekpark har någon placerat ett fågelbord till vinterhungriga småfåglar.



Ännu en liten bit bort pockade detta vackra träd ogenerat på att få min uppmärksamhet........


........och väl framme vid trädet blickade jag uppåt och blev tårögd av naturens under. Jag kunde knappt gå därifrån och förbipasserande undrar säkert fortfarande vem den rörda saktfärdiga kvinnan var.



I ett buskage finns något jag aldrig lagt märke till förut, en stege.......


........vart leder den?


Jag lovar........
även om frestelsen var stor och leklusten alltid finns........
jag klättrade inte upp!
Det vore att äventyra omständigheterna för mycket.
Stillsamhetens liv blir till stillsamhetens lov och en gåva........
när det inte gör för ont.

4 kommentarer:

annika sa...

Vilken tur att du gick så långsamt så du hann se allt det vackra! Söker efter en dikt för barn om hur det är då man går rakt fram och snabbt kontra om man stannar vid vägens kant och allt man kan upptäcka där. Ska se om jag hittar den vid något tillfälle.
jag häller mina båda tummar också!
annika

Trottinglady - Cajsas Rum sa...

Hoppas att du får känna dig ok nu! Vet själv hur detta med värk kan vara. Härlig promenad bland höstlöven. Här i norr har snön börjat visa sig.
Carin

Sari sa...

Vilka härliga höstbilder!
Jag gillar också träd! De är så mäktiga på något sätt. I vårt område finns en hel del STORA, gamla ekar!
Såå vackra!
Skönt att det går åt rätt håll nu!
Ha det bra! /Sari

Sari sa...

Hejsan!
Jag tror att du förväxlar mig med en annan Sari. Jag har nämligen ingen webbutik.... Jag är nästan helt säker på att du tänker på Sari med bloggen Lilla Provence.
Kul ändå att du kikat in hos mig!
Kram Sari med bloggen Björnar & praliner