Aprilfunderingar

"Vilken uppgivenhet du förmedlar, vad tyst du är, vad tänker du?", sa den kloka yngre kvinnan till mig.
Hon, en duktig beteendevetare, som varit mitt bollplank i och av själens sorteringsarbetet på min arbetsplats sedan jag, efter jul, återinträtt på del av min tjänst. Ett ovärdeligt och handfast bollplank. Det har alltså inte handlat om sorteringen  på mitt skrivbord, vilket också skulle behövas. Samtalen har handlat om att sortera in tankar, förväntningar och en hel del sorg till följd av att känna sin otillräcklighet efter sensommarens krasch förra året. Nödvändiga samtal som jag själv efterfrågade för att kunna klara av att börja arbeta. Efter visst knorrande på min arbetsplats fick jag genom mitt önskemål och utan det hade jag inte varit på plats idag.

Jag väntar fortfarande på att mitt arbetsrum till fullo ska ordningsställas. En bra pianostol till min sångundervisning lyser med sin frånvaro därav en rygg, som just i skrivandets stund, inte vill det jag vill. Allt tar sådan tid och jag har inte kraft att tjata. Att tjata och kämpa för mina elever så det står hett till är inte lika svårt, även om jag inte är som vanligt på den fronten heller. Men när det handlar om mig själv skulle jag vilja kunna välja ett annat fokus på mig än att behöva vara en kostsam medarbetare med speciella behov. Nytt rehabmöte är inplanerat på torsdag. Det förra blev en aning för dramatiskt för min egen del och jag hoppas kunna må bättre denna gång.
Det känns om jag har en spricka i själen där jag balanserar mellan livslust och uppgivenhet.

Idag är det en aning lågtryck i själen, mycket p g a smärtor, men jag ser tillbaka på en underbart mysig helg med goda vänner och familj som stöttar och uppmuntrar. Njuter för fullt av vårsolen och naturens under i smått och stort.

Min väg i vardagen känns stundom smal och utsatt........

jag söker mig till ensamheten........

i stillheten är det lättare att sortera och jag kan se speglingarna av en ljusare framtid........

                 
                                    vill inte alltid berätta........
                 

Klicka på bilden och ta del av Karin Boyes välkända ord

Ett kraftfullt vårskrik i form av en improviserad kulning vid kanten av Svartån ger lättnad åt det inre trycket.......SKÖNT!

........och jag kan känna att min inre lekfullhet, min kreativitet och min livslust trots allt bär.