fredag, juli 24, 2009

Släkten följa släktens gång

Idag var det dags igen........
........att med böjt huvud och tungt hjärta gå in i en kyrksal för att ta avsked från en mycket närstående släkting.

Ett långt liv har tillryggalagts, en mängd av erfarenheter och livsvisdom rycks bort när livet går sin gilla gång och döden gör sitt besök i familjen.


















När jag satt bredvid min livskamrat, som nu precis som jag är helt föräldralös, kände jag en sådan ofantlig kärlek och tacksamhet värma hela mitt hjärta och min själ.

kärlek till den hand som i sorgen sökte min,

kärlek till den man vars hand som sökte min........

........en oändligt stor tacksamhet till den man och kvinna som en gång formade och gav kärlek till den lille gossen som fick bli min!















Döden är självklar för livet,
det mest självklara
och den kan göra ont,

fasansfullt ont.

Den ska göra ont
om livet får vara självklart........

Lika självklart är att livet går vidare,
dock i en annan okänd gestalt

och

det kan ta tid att vänja sig vid de nya rutinerna

men det går........

Jag vet

3 kommentarer:

Maria Ringhald sa...

Jag vet också. Kram

Signes Vind sa...

Så fint du uttrycker det man känner. Krama M fr mig.
/ Lotta

Oa Berg sa...

Det var en fin text. Värme och kramar till er alla.