fredag, mars 17, 2017

Ord eller handling

Att få en kronisk sjukdom eller diagnos, 
med vetskapen om att detta är ett livsprojekt man ofrivilligt går in i, 
är mycket omtumlande. 
Det är omtumlande för alla runt omkring 
men 
allra mest för den som själv är drabbad.

Kärlek, omsorg och uppmuntran är det man är i mest behov av, i den livssituationen. 
Kärlek - omsorg  - uppmuntran

I välvilja kommer plötsligt tips från höger och vänster om både det ena och det andra. 
Gör si eller gör så, prova det eller undvik det eller varför inte prova det här. 
Tips man inte frågat efter eller ens tänkt frågat efter.
Tips man kanske aldrig ens kommer att behöva fråga efter. 
Tips man i mängden av information runt den egna diagnosen inte ens orkar ta till sig. 

Jag har själv upplevt det och nu utsätts en av dem jag älskar mest för detsamma. 

Den som vet mest och bäst om situationen är den som är drabbad och 
själv befinner sig mitt i turbulensens helvetesvarma glödande öga. 

Istället för en mängd olika tips, som faktiskt kan upplevas som svidande salt i livssåren, är en kärlekshandling så mycket mer värd och betydelsefull.

Och som jag hörde Elisabeth Höglund idag säga på TV4, en handling visar att någon ger av sin tid. 
- En äkta kärlekshandling -

En matlåda, en påse bullar, en middag, tvättning av fönster, en skjuts eller något annat rent praktiskt. 

Alla andra tips betackar man sig för! 

Det handlar inte om otacksamhet. 
Det handlar om sorg och bearbetning! 

Kärlek
Omsorg 
och 
Uppmuntran

Bara den som någon gång drabbats förstår och vet vad det betyder.





Inga kommentarer: