Tappa inte modet

Det var fredagkväll, jag var sexton år eller snarare tio i sjutton år.

Alla mina kompisar skulle träffas 

och väntade på mig.

Jag satt på mitt rum och grät och ville inte gå dit. Ville verkligen inte alls gå dit. 

Tonåringen i mig ville bara sitta instängd på mitt rum och vara arg och ledsen. 

I ett annat rum hörde jag pappa sitta och jobba vid sitt skrivbord.
Pappa som hade blivit tyst och helt utan glädje i sina annars så busigt plirande ögon. 

Själv ville jag bara få lägga ner mitt huvud på kudden i min säng och somna, 

för att aldrig mer vakna upp. 

Det som hänt några månader tidigare blev en större verklighet för varje dag som gick.

Mamma var död.

Fredagkväll med kompisarna....

Jag fick ett infall att göra nåt för mig mycket konstigt. Näst intill obehagligt och farligt. Att ta ett steg ut i tomma intet och riskera att få uppleva en flopp. 

Min väl använda konfirmationsbibel som låg bredvid sängen la jag i vänster hand. I den finns det många verser och avsnitt understrukna med röd eller blå kulspetspenna. Verser jag som ung tyckte mycket om. Vissa av dom tycker jag fortfarande väldigt mycket om men inte alla. 

Jag blundade och med höger hand öppnade jag min svarta lilla bibel, den med mitt namn skrivet i guldfärg på framsidan. 

Sakta lät jag pekfingret glida upp och ner över sidorna för att slutligen hamna mitt på. 

Jag vågade knappt öppna mina ögon för att läsa. Tänk om det bara blev en enda stor besvikelse och bekräftelse på att det jag trodde att jag trodde på bara var en chimär. 

Jag läste;

"Låter du modet falla,

när nöd kommer på, 

så saknar du nödig kraft"

Ordspråksboken 24:10

Jag läste det om och om igen och sakta började jag förstå vad jag läste samtidigt som en värme spreds i kroppen. 

"Låter du modet falla,

när nöd kommer på, 

så saknar du nödig kraft" 

Många gånger i livet har jag haft anledning att söka mig tillbaka till Ordspråksboken och just den versen. 

Igår kväll var jag där igen. I en nyare översättning blir den inte bara mer tidsenlig utan otroligt mycket starkare, i alla fall för mig. 

Och nu jag vill ge den till Dig som befinner dig i livets virrvarr och kanske bär på oro och ev hopplöshet inför det som Livet just nu serverar.

Tappar du modet

i nödens stund,

då blir din kraft liten. 

Att tappa modet är lätt.
Offerkoftan har olika utseenden för oss alla. 

Men att tappa modet helt gör oss bara små och svaga. 

Att hålla fast vid modet ger en inre styrka som likt en isbrytare i havsvatten bryter upp en farled inte bara för sig själv utan även för de som kommer bakom.

Tappar du modet

i nödens stund,

då blir din kraft liten. 

Jag tror jag gjorde ett fynd på mitt rum i Kumla hösten -75.