Borttappat tuggummi

Från baksätet i Morfars (min trogne livskamrat) mycket välstädade bil hörs det lilla Barnbarnet (Alma snart 4 år) utbrista

-Ja haaj tappat mitt tuggummi.

Mormor (jag) vet att tuggummi är bland det bästa botmedlet mot ev vomering under bilfärd. Något som vissa små barn ibland kan ha lite problem med. Mormor har nämligen lång erfarenhet av många små juveler som just kallas barn. Dom är som vanliga människor fast mindre, som Morfar brukar säga. 

Det är inte vomeringen i sig som Mormor har så svårt med men hon ogillar skarpt den odör som uppstår vid just vomering i bil. 

När Mormor hör det lilla Barnbarnet uttrycka sin förlust av sitt tuggummi vänder hon sig snabbt om för att se om det borttappade tuggummit hamnat på bilsätet i Morfars mycket välstädade bil. 

Mormor och Morfar är nämligen uppväxta under en tidsålder när det var väldigt självklart att vara ytterst rädd om sina ägodelar. Det har dessutom många gånger visat sig vara en mycket lönsam dygd. 

Mormor är ordningsam nog att tänka även på det lilla Barnbarnets nya fina klänning inköpt för kalas samt till det större Barnbarnets (Ella 8 år) skolavslutning. 

Det lilla Barnbarnet pekar mot golvet i Morfars fortfarande mycket välstädade bil och säger

- Det liggej däj! Undej stolen! 

Det lilla Barnbarnet pekar tydligt under stolen som Mormor sitter på. 

Eftersom Mormor är en medelålders halvrund liten tant tycker hon sig inte vara i skick nog att böja sig vare runt eller under den bilstol hon sitter på. Träning utförs regelbundet och noggrant anser Mormor men under mycket kontrollerade former på ett s k Gym.

- Jaha, säger Mormor och fortsätter, då får vi leta efter det när vi kommer hem så att du inte trampar på det. Tuggummi under skor är inget roligt.

Mormor har nämligen, alldeles nyligen, själv trampat på ett tuggummi och höll efter det på att halka och slå ihjäl sig inne på ett halt ICA-golv. Allt p g a av ett äckligt tuggummi som fastnat under ena skon. 

Ihjälslagna mormödrar är inte så trevligt att behöva ta hand om. Den gången gick det bra men vem vet hur det går nästa gång?

Nu blev det helt tyst ifrån baksätet i Morfars extremt välstädade bil. Inget mer prat om det borttappade tuggummit. 

Väl hemma öppnar Mormor bakdörren till Morfars fantastiskt välstädade bil för att leta efter tuggummit och sedermera släppa ut det lilla Barnbarnet. Då följande dialog utspelar sig;

- Var tappade du tuggummit, frågar Mormor.

Det lilla Barnbarnet pekar med höger pekfinger väldigt bestämt och tydligt under framstolen i Morfars helt makalöst välstädade bil och svarar

- Däääj! 

Mormor böjer sig ner och tittar men ser inget tuggummi.

- Menar du långt under stolen? 

Det lilla Barnbarnet hummar ett jakande svar och nickar på huvudet. 

Eftersom Mormor inte ser något tuggummi låter hon det lilla Barnbarnet utan risk hoppa ur bilen. 

Då gör det lilla Barnbarnet plötsligt en helomvändning och utbrister 

- Vi behövej inte leta däj! 

Mormor tittar förbryllat på det lilla luriga lilla Barnbarnet och undrar

- Va?!  Joo, men varför inte då? 

Det lilla Barnbarnet utbrister då mycket bestämt

- Jag VILL inte att vi letaj dääj!
 

Mormor undrar mycket förvånat

- Vill du inte leta där? Ska vi inte leta där alls nu.
 

Detta samtidigt som hon med sitt vänstra pekfinger pekar under stolen den omtalade stolen.

- NEJ!!! svarar det lilla barnbarnet lika rappt som sin mamma (min dotter) gjorde när hon som barn fick frågan om hon ville gå och lägga sig. 

Eftersom Mormor är en mycket klok kvinna, med mycket lång och bred erfarenhet av barn, börjar hon ana nåt och frågar

- Är inte tuggummit där under stolen?

Det lilla Barnbarnet svarar om möjligt med ett ännu rappare svar - NEEJJ!!

-Nähä, svarar Mormor och fortsätter, men var är det då? 

Det lilla Barnbarnet slår ut med armarna likt en tonåring och svarar - Ja veeet inte!

Mormor, med sin långa erfarenhet av barns påhitt, kan nu knappt hålla sig för skratt. Hon samlar dock ihop sig, och alla sina rynkor, och undrar 

- Har du svalt tuggummit?

- NEJ!!!  

Svaret levereras lika snabbt som en hård smasch på badmintonplan när Morfar en gång i tiden var i toppform.
 

- Nähä, svarar Mormor och fortsätter, men var kan  det då vara?

-Jag veeeet inte, säger det lilla Barnbarnet nu med sockersöt röst och lägger samtidigt sitt lockiga huvud lite gulligt på sned.  

Det borde väl ändock charma Mormor tillräckligt nog för att få slut på det eviga tjatet om det där tuggummit. 

Listig som hon är den där Mormor - och samtidigt så full i skratt att det är svårt att hålla både alla rynkorna på plats samtidigt som den medellålders blåsan börjar signalera den typen av kissnödighet som tillhör ett kommande skrattanfall - så frågar hon det lilla Barnbarnet 

- Är tuggummit i magen?

- JAA!! svarar det lilla Barnbarnet högt, rappt och självklart som en utarbetad kvinna i mogen ålder skulle svara om hon blev erbjuden ett presentkort på ett Spa. 

Nu står Mormor med benen i kors, för att förhindra ett ev läckage, och säger lugnt 

-Jaha, ja men så kan det gå. Det är ju inget konstigt med det. Sånt händer.

Då tittar det lilla Barnbarnet snusförnuftigt på Mormor och utbrister 

- Dä baaja åkte neej! Fälf! 

Med stor möda och stort besvär lyckas Mormor ta sig till trappan mot ytterdörren där hon fullständigt bryter samman i ett tokskrattanfall. Eftersom den medelålders blåsan nu riktigt rejält
trycker på - som den gör i ett riktigt skrattanfall - får Mormor gå med benen i kors samtidigt som hon är dubbelvikt och febrilt letar efter nyckeln i sin handväska som givetvis inte hinns få fram......

.....innan Morfar kommer till undsättning tillsammans med det lite större Barnbarnet som också hon skrattar så att hon kiknar. 

Hon skrattar åt sin Mormors extremt märkliga beteende och kvider - Men mormor va ä det?