måndag, februari 03, 2014

Vägen är målet

Häromdagen kom det ett brev på posten.
Jag visste att just det brevet någon gång skulle komma.
Beredd eller ej,
det känns i alla fall inombords att läsa..

.......din tjänst inom XX Kommun upphör......

Men tårarna har redan rullat färdigt nerför kinderna,

 i alla fall över just detta.

När tiden är mogen väntar något annat för mig i livet.
Vad, vet jag inte.

Ännu mycket mer tid - väldigt lång tid säger de kloka - behövs för återhämtning innan nya utmaningar kan antas.

Och mitt i allt det som skulle kunna ses som en tragedi har det infunnit sig ett lugn och en stillsam ro.

En svindlande frihet i tanken på att jag inte har någon som helst aning om åt vilket håll jag senare ska ta mig vidare. 

Och det är inte utan att jag känner igen mig i - och småler lite åt - svaret som Alice i Underlandet fick när hon frågade katten om vilken väg hon skulle ta.....

och katten svarade Alice;

"Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar".


Jag är mitt i livet och livet är mitt - mer än någonsin!

Kram till Dig som tittar in och läser. 




4 kommentarer:

Moa sa...

Du är så klok min fina sångtant. Tack för att du, mitt i din sorg, ändå kan ge mig styrkan att vandra vidare. Tveka aldrig på din styrka, älskade Caroline. <3

annika sa...

Smärtsamt att stå där men som du också skriver....spännande. Vilken väg kommer du att gå....j? Ja det får framtiden utvisa.

Kram du fina

annika

Min Skattkammare sa...

Ett brev, ett besked...svart på vitt. Jag förstår så väl att det är en märklig känsla att se det så där....slutgiltigt.
Nu måste du börja om....med det lilla fröet i handen.
Men i det lilla lilla fröet gömmer sig en väldig kraft om det får växa i den rätta myllan. Men skynda inte på växten då trotsar du naturlagarna. Låt vägen dit vara den mylla där fröet får växa till sig för att en dag slå ut i full blom igen.
Stor kram till Dig finaste Caroline!
Kicki

Min Skattkammare sa...

Ho ho...kuckelikuuu! Är det någon hemma här på bloggen?
Hoppas du har det jätteskönt dessa ljuvliga påskdagar! Tänk så mycket lättare allt känns när ljuset dröjer sig kvar långt in på kvällen.
Vi ses väl nån dag...:)
Ha det så jättegott vännen!
Kram Kicki