lördag, februari 01, 2014

Favorit i repris - talangfull trio

Det var en helt fantastiskt vacker och gnistrande vinterdag.

Kallt, soligt och massor med snö.

Jag befann mig några veckor vid Loka Brunn på en smärthanteringskurs vintern 2006.

Efter en föreläsning om sorg och krishantering behövde jag vara helt för mig själv
 och jag sökte mig ut i skogen. 


Jag pulsade ut i skogen på den stig jag visste fanns under den, långt över, metertjocka snön 
och tog mig avsiktligt långt bort ifrån området,

så långt som jag kände att mitt dåliga lokalsinne fortfarande kunde ge mig tydliga signaler om att kunna hitta tillbaks igen.


Där ställde jag mig och tittade ut över sjön.


Tårarna rann av både sorg och vrede och jag kände att jag ville skrika. 



Istället för att skrika började jag att kula

Jag kulade från från djupet av min själ.


Högt, starkt och oförsiktigt. 

Alla mina känslor, all frustration, all vrede ur mitt inre for iväg med rösten 


och bar iväg långt över sjön och ekade långt bort i skogen på andra sidan. 



Jag stod där länge,

tid och rum bara försvann,

och jag uppfattade inte heller att det var någon som hade börjat svara mig. 


Först trodde jag att jag inbillade mig men nej.....

Vid varje djup och längre inandning jag gjorde kunde jag höra hur en fågel, på andra sidan sjön,

svarade mig.  


Jag började mer medvetet att skicka iväg mina toner och därefter invänta svar. 

Det var inget vanligt fågelkvitter, 

det lät t o m ytterst märkligt, 

men jag började sakta känna och förstå att någon hörde mig,


och någon ville kommunicera mer med mig. 


Någon hade något att förmedla till mig.


 Successivt började jag medvetet skicka iväg min röst och jag så lyssnade intensivt efter svaret. 

Jag började även att härma själva ljudet som fågeln skickade tillbaka till mig. 

Det var uppskattat och svaren blev både tydligare och längre. 

Vi pratade en god stund med varandra,
 och vad det samtalet innehöll vet bara jag och fågeln på andra sidan sjön....... 

Jag var i den stunden så fullkomligt ett med naturen.

All sorg och frustration rann sakta ur mig och jag kände hur lekfullhet började ta över. 

Det var så roligt och samtidigt så komiskt. 

Där stod lilla jag ensam i skogen och kommunicerade med en fågel på andra sidan sjön.

Och som om inte det räckte...
svaren närmade sig...

Plötsligt kom en hackspett flygande och landade i tallen alldeles precis bredvid mig. 

Den satt bara några meter ovanför mig. 

Om det var samma fågel som jag redan pratat med en god stund var jag inte säker på, 

men svaren från andra sidan sjön hade just slutat och hackspetten ovanför mig pratade ivrigt på 
och jag svarade. 

Jag tittade på hackspetten, som var så nära mig.

Den var så vacker och jag förundrades över de fina färgerna den hade 
och hur roliga ljud den frambringade. 

Plötsligt poppade knäppisen inom mig upp.......


jag tittade mig omkring, 

bara för att säkerställa mig om att det inte stod någon och tittade på mig,
för nu skulle det busas.

Om någon hade sett mig i under den kommande stunden så hade jag säkert blivit inspärrad.

Jag började härma de roliga lätena som hackspetten förmedlade. 

Fågeln hackade på lite grann, på hackspettars vis,
men mest ägnade sig den åt att både svara mig och ge mig nya ljudkombinationer att försöka härma. 

Och mitt i vår duett,  från ingenstans, kom ytterligare en hackspett flygande. 

Den satte sig i tallen till vänster om den förra och, även den, bara några meter ovanför mig. 

Allt var som i en dröm. 

Den nya hackspetten som kom flygande tyckte nog att något fattades i vår duettsång och den började febrilt att knacka på trädstammen i en svängig rytm. 

Vi fick ett rytmiskt percussionkomp och vår duettsång hade utökats till en talangfull trio.

Det är näst intill helt ofattbart och svårt att beskriva, denna fantastiska upplevelse.

 Jag ensam i skogen musicerande tillsammans med två hackspettar. 

Känslan och värmen som sköljde över mig går aldrig att återge med ord. 

Tårarna började åter rinna utför kinderna igen,

men saltet i dem smakade inte lika sorgligt som de gjort tidigare.

Tårarna smakade tacksamhet över livet och alla outgrundliga möjligheter att uppleva lycka och glädje precis i stunden. 

Oftast i det lilla enkla - det som annars bara tas helt för givet.

- - - - - - - - - -

Om du klickar HÄR kan lyssna på äkta kulning.

Balsam för kropp och själ.

Många varma vinterkramar från Lillan

Inga kommentarer: