torsdag, mars 18, 2010

Upptankad

Några tunga dagar har passserat och mycket tankar passerar kors och tvärs i huvudet.
På jobbet har jag en liten ask med tankekort som jag var oerhört duktig på att använda för några år sedan.



Kan beställas på Pedagogförlaget om du klickar här.

När elever tittade in på mitt arbetsrum och hälsade på, vilket är mer regel än undantag, fick de dra ett kort. Ibland använde jag det under lektioner och många gånger inför elevredovisningar. Det har var mycket uppskattat och har lockat fram många skratt och blivit inledning till en hel del djupa samtal, både med elever och kollegor.
Asken har inte öppnats på väldigt länge, förrän idag!


Redan i morse förstod jag att det var på reservtanken jag åkte till jobbet, och då menar jag givetvis inte bränslet i min lilla "Mr Bean-bil".
Jag ville inte svika mina elever, varken de nya goa ettorna eller min härliga klass, musikteatertreorna.

Efter de första lektionerna och ett besök från Kinnarps möbler, för mätning och beställning av det arbetsbord jag så innerligt behöver, såg jag plötsligt asken med tankekorten så tydligt stå där i fönstret.
Asken som jag inte öppnat sedan före förra sommarlovet, och jag tänkte........

undrar vad som döljer sig under locket i den lilla asken, precis just nu?

När jag öppnade locket läste jag följande på kortet som låg överst;

Ibland måste man låta ambitionen vila.
Jag bara stirrade på kortet och visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Någon talade tydligt till mig.........

Någon gav mig trygghet och vila i beslutet jag inte ville ta........


Efter lunch träffade jag mina ljuvliga treor och förklarade som det var och gav dem instruktioner att själva ta ansvar och repetera på sitt material till kommande produktion. En av tjejerna gick snabbt in och tog omsorgsfullt huvudansvar och jag kunde lugn åka därifrån, om än med sorg i hjärtat, med en varmt förmedlad känsla i orden .......

"Vi fixar det här, åk hem och ta hand om Dig".


För en stund sedan kom ett sms från en förut omnämnd liten muslimsk ängel.

Jag hoppas att du mår bättre....att du blir frisk....får vila ut. kram
Kram till hela världen från mig, till alla änglar av olika slag.......
och inte minst till snickaren som nu i dagarna anpassar delar av mitt kök.

4 kommentarer:

annika sa...

Men visst är det konstigt! Bra att du lyssnade till det som stod. Gulligt av eleverna att ta ansvar.
Så då ska du äntligen få ett arbetsbord i rätt höjd! Hoppas att det kommer att förbättra din arbetsmiljö.
Ha det så bra du kan!
Kram annika

Cajsas Rum - Trottinglady sa...

Helt otroligt! Visst är det förunderligt med saker och ting ibland. Dessa tankekort har jag också använt i min undervisning!
Ja, hoppas det ordnar sig med din arbetsmiljö!
Ha det så gott!
Carin

smultrongården sa...

Halloj där!
Förstår verkligen att du inte orkat dig ut. Kära nån, jag hoppas verkligen att det blir lindring och förbättring för dig inom en rimlig framtid.
Tänk hur f-kassan behandlar folk, inte kul! Usch, man undrar vart empatin och vanligt sunt förnuft har tagit vägen?? Behöver ingen tänka själv nu förtiden?? Ingen behöver ta ansvar - då kan man behandla folk hur som helst. När man slipper stå för det själv. Så illa!!
Men jag tror vi är på väg till en vädning. Många av oss ställer inte upp. Back to basic!
Vi ser framemot att kanske ha några av dina alster här hos oss till nästa jul...
Lycka nu till och må hälsan göra framsteg!
En styrkekram från mig

annika sa...

Jo med kvinnlig list så... fast nu är det annat som görs. Vi är hos D och hans fru hela denna helg också. I dag började de ställa in köksskåpen. Spännande! Jag tar bort målarfärg med värmepistol...det är på den gamla fina dörren. I veckan ska jag försöka att hinna måla vaggan och skötbord.
Ha det gott!
Kram annika