onsdag, februari 10, 2010

Till arbetsmarknadens förfogande

Nu var det ett tag sedan jag skrev.

Livet är inte helt enkelt just nu och orken räcker inte till. Dessutom känner jag ibland att mina tankar och funderingar blir för tunga att förmedla .

Det som händer på TV och i tidningarna har nu även hänt mig. Mitt i en rejäl svacka, när de riktigt tunga medicinerna måste få tjänstgöra och jag, som tycker så oerhört illa om att behöva vara till besvär, känner mig som en enda stor belastning för hela min omgivning.
Då kommer ………
det omtalade brevet.

Jag som precis känner att jag nått gränsen för vad jag orkar med när det gäller att ta reda på och få hjälp med olika former av anpassningar i hemmet, på arbetsplasten, parkeringstillstånd för funktionshindrade, blanketter till Försäkringskassan hit och dit, till kommunen, till arbetsgivaren, läkarintyg, recept, oj jag glömde kryssa i en ruta där, ska jag skriva något här? Afa, finns det försäkringspengar jag missat?

Jag har så ont, så ont, så ont, så ont, behöver snart få en smärtblockad igen, måste stanna hemma ett par dagar från jobbet igen p g a av svår smärta och för starkt medicintag.
Då kommer ……..
det omtalade brevet.

Från och med 100219 har du bara rätt till sjukpenning om du inte klarar något arbete alls på den reguljära arbetsmarknaden, det vill säga i förhållande till alla arbeten som finns på arbetsmarknaden.
Jag arbetar ju, jag försöker verkligen och jag vill inget hellre, jag tycker det är roligt men jag kan inte jobba hela min tjänst, ryggen har ännu inte läkt färdigt efter olyckan i augusti. Men nu har någon bestämt att jag är frisk f o m den 19 februari, om en dryg vecka.

Jag får hoppas att den fantastiska lilla muslimska ängeln som idag skickade mig ett sms från skolan får bönesvar.

"Jag ber till Gud att du ska bli frisk."


Mot min vilja blir jag återigen en belastning för min arbetsgivare, som nu måste ta på sig ansvaret att snabbt som ögat göra en ”åtgärdsplan” för att om möjligt få igång mig fullt i arbete, 75%, f o m v 8. Tur att man har lite humor kvar och inser att det är sportlov precis då, så första veckan kan jag nog t o m jobba över.

På skolan finns det lathundar för alla möjliga typer av åtgärdsplaner gällande elever. Som lärare måste man noggrant dokumentera allt annars……….

men vem kom ihåg att det även finns vuxna på samma arbetsplats, vuxna människor med behov av särskilt stöd? Inte farligt många. Och vem blir en av de första, om inte den första, som drabbas av den nya lagstiftningen på min arbetplats?


Som en liten bonus ska jag berätta hur det idag gick till när jag idag ringde Försäkringskassan för att få mer information om hur jag kan gå tillväga.

Bredvid det telefonnumret som det, i brevet står att jag ska ringa, finns det ett namn och det finns ingen tvekan om att person och telefonnummer hör ihop och dessutom kan tolkas som att vara handläggare av mitt ärende. Underskriften på brevet är dock lite förvirrande nog ett helt annat namn. Och när jag så kommer fram på det uppgivna telefonnumret svarar en telefonsvarare att ett tredje, för mig ännu okänt namn, är på tjänsteärende. ?!?
Jag harklade mig och talade på telefonsvararen tydligt in ett meddelande för att, som rösten förmedlade, senare bli uppringd av denna person. Kvinnan med det okända namnet.

Telefonen förblev sen tystare än i kyrkan på domsöndagen, i många timmar. På eftermiddagen gjorde jag ett nytt försök. Tänkte att tjänsteärendet var färdigt.
Jag slog återigen numret som stod bredvid det första namnet för att få prata med den andra personen, kvinnan som undertecknat och skickat brevet till mig.

Döm om min förvåning, någon svarade. Det tredje, för mig det okända namnet hade en röst som hördes i andra änden av telefonen.
Förvirrat antydde jag lite försiktigt att jag kanske kommit fel och förklarade för denna person, med det för mig numera inte längre okända namnet, hela situationen.

"Jag har ringt på ett nummer till en kvinna som…..…men en annan kvinna har undertecknat brevet och nu svarar du….. ett tredje namn."

Oj så skojigt det blev ett kort ögonblick. Jag som gråtit i nästan ett dygn skrattade en kort stund tillsammans med den nya bekantskapen på Försäkringskassan, hon vars namn inte fanns med på brevet.

"Ja, hahaha, det kan ju verka lite förvirrande, hahaha……"

Och det visade sig då att den kvinnan som jag egentligen skulle prata, den kvinna som undertecknat brevet, alltså inte den kvinna vars namn som stod bredvid telefonnumret i brevet, hade ett annat telefonnummer.
Puh! Vilken tur att jag låg i sängen, det blev lite för spännande.

Den trevliga kvinnan med det tredje namnet gav mig generöst telefonnumret till den kvinna som undertecknat brevet till mig och kunde även snabbt leverera ett klart och tydligt svar på min fråga om den kvinnan med namnet som skickat och undertecknat brevet till mig var på plats vid sin telefon.

"Nej, hon har precis gått för dagen."....................................................................

Förhoppningsvis ringer den kvinnan, hon med det andra namnet som undertecknat brevet till mig och som jag egentligen behöver prata med, tidigt i morgon bitti.




I natt ska jag spåna på mitt CV. Nu blir det till att söka ett 25% jobb, så att jag kommer upp i den tänkta 75%-tjänsten som jag vanligtvis jobbar när inte benen viker sig på mig p g a försvagning i vänsterbenet efter en steloperation i ryggen och som i sin tur kan orsaka att jag råkar trilla i ev trappor och dessutom har svårigheter att sitta på normala stolar. Att jag har ständig smärta och periodvis är halvt drogad av medicin behöver inte ses som något större hinder heller.

Finns det någon som är intresserad av en medelålders kvinnlig sångpedagog, halvdimmig av alla konstiga piller och som dessutom kommer att behöva jobba i liggande läge för att kroppen ska hålla hela veckor och alla de åren som är kvar till pension? Det är faktiskt ”oroväckande” många år kvar.

Nej förlåt mig, jag ska ju stå till hela arbetsmarknadens förfogande.



Kanske har de något på NASA som passar? Att ligga och titta på stjärnor vore helt klart något för mig.

Att titta på stjärnor är jag dessutom väldigt vid van att göra. Det finns gott om dem på skolan.

Och en av dem ber just nu till Gud att jag ska bli frisk!

9 kommentarer:

Moa sa...

Lilla Caroline! Här sitter jag och gråter. Tänk att livet ska vara så tufft för vissa. Jag önskar att du kunde få ha det lite lättare ett tag -att du skulle slippa din oro och otroliga smärta.

Och jag tvekar inte utan säger med klar och stark stämma att jag vill ha dig! Ditt cv låter inte alls så illa om man tänker på vad man får.Och jag skulle ta dig utan tvekan! Du är alldeles för gó och underbar för att jag inte skulle vilja ha dig! Du ger så otroligt mycket. Jag har aldrig älskat sången så mycket som när du var min lärare. Jag har aldrig älskat mig själv så mycket som när jag hade dig som lärare. Det är något med dig som får än att må bra. Du är någon alldeles speciell.

Älskade Caroline, oroa dig inte.
I slutändan kommer allt bli bra.
Håll modet uppe. Du är så modig och duktig! Du är min sanna förebild! Jag önskar jag hade din styrka och din visdom.

"Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod, att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Stora, starka och varma styrkekramar till världens bästa sångtant! I mitt hjärta kommer du för alltid att vara MIN sångtant! <3

Unknown sa...

Önskar det fanns någonting jag kunde göra i stället för att bara ha ord till hands och säga att jag älskar dig kära faster och jag önskar av hela mitt hjärta att du kan få må lite bättre och att livet kan vara lite enklare och att du aldrig glömmer bort vilken fantastisk människa du är.
många kramar,
i

Signes Vind sa...

Det enda som är positivt i allt detta måste vara alla underbara kommentarer och fina ord du får. Jag blir tårögd när jag läser alla kommentarer du får på blogg o FB där man ser hur mycket du betyder och vilken unik person du är. Vet att det inte hjälper dig när du slåss mot väderkvarnar men kanske ändå gör att du står ut o orkar.
Du får verkligen veta "att du är värdefull", stark, ett föredöme. Försök att verkligen ta in det och ut med försäkringskassan. Kram Lotta

annika sa...

Men detta är bara inte klokt! Om det skulle göras ett reportage om det så skulle F-kassan nog svara att det är inte meningen att konsekvenserna ska bli på detta sättet. Det kan inte bara få gå till så i Sverige, demokratins och sociala trygghetens förlovade land. Jag blir så himla arg! Vet du att bland det värsta jag vet är när man sparkar på en som redan ligger! Vad kan vi göra?
Kramkram annika

Sari sa...

Jag blir alldeles kall när jag läser om dig och din situation... Hur i allsin dar kan det vara så här? Jag fattar inte.... Hur illa ska man kunna behandla människor i vårt land?
Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig!
Sköt om dig!!
Kram Sari

Min egna lilla vrå sa...

Vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg. Tänk att det ska behöva vara så grymt räcker det inte med den ständiga smärtan som du får leva med? Jag kan inte ana hur det liv är. Ta hand om dig och lycka till med allt.

Cajsas Rum - Trottinglady sa...

Ja, livet är inte lätt. Förstår verkligen hur du känner det!
Hoppas det ordnar sig. Oj, detta med alla olika människor överallt och alla som inte svar osv, osv....
Hälsningar och en tanke till dig från mig som just nu lider av ett litet, litet ryggskott.
Carin

annika sa...

Hej igen! Titta in till mig så finns det något där på min blogg till dig.
Kram

Lotta-livets väv sa...

Oj! Caroline! Vad säger man? Det finns inga ord......men jag sänder också en bön om ditt tillfrisknande och ikväll ska jag ansluta mig till den veckovisa "ljusstrålen" då vi samlas i koncentration och omsorg och bön om de som har det svårt.
Hur försäkringskassan tänker är något som jag aldrig upphör att bli frågande inför.....
Gulliga Caroline! Jag har insett att du är en oerhört varm och go människa, trots att vi bara träffats så här och jag blir stärkt i min uppfattning genom att läsa alla varma, goa inlägg här på din blogg!
Inga ord finns...men i mitt hjärta finns massor av varma krya-på-dog-så-gott-du-kan.
Din lilla muslimska ängel som ber till Gud!...så underbart! Vi är många som ber Caroline.
Hjärtevarma kramar
/Lotta