torsdag, juni 04, 2009

På promenad i trädgården

Just nu blommar rosentryn för fullt. Det är bara att gå ut plocka in stora fång och göra härliga buketter. Perfekt i skolavslutningstider.



För någon månad sedan såg det ganska tomt och ödsligt ut i min stora blomrabatt på södersidan. Där trängs både den ena och det andra nu och jag inser att det blir knöligt att få plats med både asterplantor och dahliarötter. Nu börjar det bli stora knoppar på mina vackra "vad-de-nu-heter" -irisblommor som inhandlades på någon trädgårdsmässa för några år sedan. Trädgårdsmässor och handelsträdgårdar är som balsam för min själ och jag kan gå i timmar och bara njuta. Tyvärr råkar det vara på just de platserna som, av någon märklig anledning, M brukar börja hyperventilera. Därför är det viktigt att säkerställa sig om att det finns möjlighet till näringsintag i snar närhet om jag inte ska få bära alla påsarna själv när det är dags för hemresa.

Här har knopparna börjat titta fram lite mer och den blåa färgen har ett skimmer som en blandning mellan mjuk sammet och siden.


Framför sitter det kantnepeta som blommar vackert blått precis hela sommaren. Fram på sensommaren brukar jag, med lite insats av krigföring om plats mot alla humlor som stormtrivs bland dess blommor, snygga till den genom att ansa den lite och då piggnar den till lite extra och bjuder sedan på blomsterprakt långt in i september. I Poppys trädgårdsblogg finns den med på listan över idiotsäkra perenner.


Min egen favorit bland idiotsäkra perenner är alunrot. Någon gång för många år sedan köpte jag ett par plantor som jag sedan delat och delat och åter delat på i det oändliga och den finns nu lite varstans i rabattfronter.


Det är bl a den här lilla skönheten som ligger till grund för M:s påstående att det i våra trädgårdsrabatter trängs nomader, inte perenner. Vid vissa förflyttningar av växter genom åren har jag nödgats hyra in M:s hjälp då min egen kroppstyrka inte räckt till fullt ut. Det är tur att vi har en liten trädgård! M:s motto är nämligen att man inte ska ha större trädgård än hustrun kan klara av. Trots detta är M en baddare på att både klippa gräs, köpa jordsäckar och torv och mot rimlig ersättning flytta en och annan buske. Från annat håll påstås det t o m att jag är grundare till Svenska Trädgårdsföreningars Nomadförening men det är bara illvilligt förtal.
På alunrotens långa stänglar trängs mängder av små söta rödrosa blomklockor.

Mitt bland alunroten syns lila allium. Som jag förut skrivit så strävar jag inte mot att ha perfekta rabatter med planerade och uttänkta färgkombinationer. Livet är huller och buller och man vet aldrig vad som döljer sig bakom nästa livskrök och varför ska då inte mina rabatter få vara lika oförutsägbara?


Se så ståtlig den lila blomman är och alldeles på tok för farligt frestande nära staketet för alla skolbarn som dagligen går förbi!


Och när det ändå blandas lite huller om buller så passar det bra med lite vallmo också som just så här års bjuder på charmigt knöliga knoppar. För en vecka sedan var de som runda köksskåpsknoppar.......

......idag lite mer avlånga för att förebereda plats för den röda blomman som snart vill spricka fram.


En lite speciell akleja har även börjat titta fram och i bakgrunden skymtar den sibiriska vallmon som kommer från min barndomsträdgård i Kumla. Den låter jag få komma upp precis var den vill . I den bedrövliga lerjord som vi har där vi bor så är jag så lycklig över och samtidigt rädd om de blommor som tycks trivas trots den tunga leran.

En sådan blomma är t ex bergsklinten som jag, när den blommat färdigt, alltid rensar bort då den ofta blir så full av mjöldagg. Trots det kommer den lika kraftfullt tillbaka varje år. Mina clematis, 3 st, är det tyvärr lite sämre med, de vill inte riktigt bli så där stora och blomrika som jag önskar. På Tant Grön fick jag tips om att till lerjord ska man använda hästgödsel istället för kogödsel. Logiskt med tanke på att hästaputtarna äter torrt hö istället för saftigt gräs. Gissa vem som precis innan detta genialiska tips skickat sin käresta att köpa kogödsel?!?

Sist men inte minst vill jag visa den ljuvliga brudspirean som just nu flödar över av vita blomklasar.


Det påminner mig om något annat. Min äldsta dotter ska stå brud i september! Vart tog tiden vägen? Min lilla krullebutt har blivit vuxen.........

........ och jag som aldrig tycks bli det. Hur går det här ihop?

1 kommentar:

Malin sa...

Så härligt att få ta del av din fina trädgård när "min" mest gror igen. Allt har sin tid, och gräset blir ju i alla fall klippt... Jag är glad åt det lilla! Och gamla vita ljuvligt doftande rosenbusken blommar alldeles underbart utan att jag ens behöver se åt den. Det måste väl ändå vara nåd?
Gott att se er igår! Kram Malin