Buren

För 25 år sedan skrev jag en liten oansenlig sång. Orden i sången var, är och kommer alltid att vara en spegling av mitt liv.

Det är en stor ynnest att veta att sången sjungs och uppskattas av många.
Du hittar den bl a i Ung Psalm eller Hela familjens psalmbok. 

Kanske är det för sångens enkelhet, och den stilla och varma tryggheten av och i att få känna sig riktigt riktigt liten, som gjort att den blivit så uppskattad. 

I Din hand Gud 

är jag buren

i Din famn har jag min ro.

Innesluten i Din kärlek

får jag tryggt och stilla bo

Du omsluter mig

på alla sidor

och Du leder mig

varsamt fram.

I Din hand Gud 

är jag buren.

I Din famn har jag min ro

---

Mors dag har precis nått sitt slut och när jag nu sammanfattar dagen, innan nattens vila infinner sig, växer sakta dessa ord fram inom mig. 

Gud, 

Du är en öm modersfamn

dit jag söker mig

och borrar in mitt ansikte

djupt in i värmen 

i och av 

Dina trygga armar

Din varma andedräkt 

smeker min panna 

när Du sakta nynnar
den vackraste av sånger

i just den tonart

som allra mest lindrar 

oron

i min själ.