fredag, maj 02, 2014

Tankar i sköna maj

För några dagar sedan fick jag ett litet hoho från en kär bloggvän. 
Med all rätt undrade hon om det fanns någon hemma på tuvan.

Jamen visst gör det det.

Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska fortsätta eller inte att blogga.
När jag började den 13 april för sex år sedan var jag väldigt aktiv i flera år. Det var roligt. inspirerande, utmanande att skriva. Jag tog mycket foton och lärde mig tre olika kameror. Tyckte om att fånga vinklar och hitta tankar utifrån motiv som speglade mitt liv. Mycket kunskaper i Photoshop fick jag på köpet vilket jag tycker är väldigt roligt.
Med tiden har det ibland blivit allvarsamt då livet drastiskt har förändrats på flera plan. Att alltid vara skojig och påhittig då är verkligen inte lätt och jag har periodvis lidit av prestationsångest då jag ser så många andra fina bloggar och tänker, vad har jag att tillföra i mängden.


Vad är intressant att läsa om och vad är inte intressant att läsa om....vad har jag att förmedla...

Mitt skrivande har många gånger bestått av att kanalisera tankar och känslor och att  kommunicera från ett liv bortom....
...bortom där alla andra befinner sig och där jag får leva livet lite i min egna lilla bubbla.
helt för min egen del.
Så ego är jag!

Sen är det alltid roligt att få feedback i form av små hälsningar, absolut inte som en bekräftelse på att min blogg läses,
utan utifrån att få känna att mina tankar kan vara någon annan till glädje, tröst eller stöd.

-------

Rosen här är från en bukett jag satte på min mammas grav igår. 
Hon skulle ha fyllt 95 år den första maj.

När vi stod vid graven igår sa jag till M;

Här stod jag för första gången när jag var 16 år.

Då...
 ...var det ett stort hål i marken. 
 Jag stod bredvid den uppgrävda gropen och fick se hur mina båda bröder
  tillsammans med några kusiner sänkte ner kistan med mamma i det mörka hålet i jorden.



Saknaden efter mamma har aldrig gått över.
Det jag sörjer är att jag aldrig fick lära känna henne.

Igår kväll tittade jag på mängder av gamla foton på henne.
Hon var så vacker.

Jag kommer aldrig att glömma den kyssen hon gav pappa,
 på sjukhuset,
 det sista dygnet,
 när vi satt och vakade hos henne. 
En stor tacksamhet vilar i mitt hjärta över att ha den vackra kärleksbilden kvar på min näthinna.

-------

Det kändes skönt att få gå till graven igår.
Många tankar.
Saknad efter min fina pappa, som skulle ha fyllt 100 år den 13 april. 
och min äldsta bror. 

De lever alla kvar inom alla oss som älskade och var älskade tillbaka.

-------

Rosen på det här fotot tog jag förra veckan när jag fikade tillsammans med en f d barnkörs- och sångelev, numera sångkollega.
Rosen påminner mig om ett rikt arbetsliv som nu ligger bakom mig.....
...eller i alla fall för ytterligare en tid framåt....




...för om jag känner mig rätt kommer det nog bli nåt mer i livet....

Ja och så var det där med om jag ska fortsätta blogga eller inte.....?

...om jag känner mig rätt kommer det nog bli några blogginlägg till i livet.

Allt gott från mig till Dig som läser

Var rädd om nuet, om varandra och om livet!

Kram från Lillan



4 kommentarer:

Anna sa...

Vad fint du skriver om din mamma. Stor kram till dig!

annika sa...

Du skriver så vackert. Jag ryser då jag läser dina ord om din mamma. Kan tänka mig saknaden. Jag har en kompis vars mamma gick bort då vi bar 17 år och jag vet hur mycket hon är saknad.
Jag läser så gärna dina blogginlägg och jag ses gärna över en kopp nånstans.

Kram
annika

Min Skattkammare sa...

Du skriver så fint. Svårt att mista mamma i så unga år....
Läser gärna dina blogginlägg, men ingen press, det är din blogg.
Håller med Annika...en kopp kaffe vore trevligt! :)
Kram till dig!
Kicki

Anonym sa...

Kramar i massor från mig till dig!