Förväntansfull...

...ser jag fram emot det nya året och lämnar det gamla bakom mig.

Innan jag helt lämnar det bakom mig vill jag bara lyfta fram några solglimtar,
sådana som förgyllde livet lite extra för mig under året som gick.

Det blev ett år med flera härliga möten med människor som jag inte träffat IRL (in real life) på flera år.

Några av mina systerdöttrar, boende på annat håll, valde att förlägga delar av sin semestertid hos mig. Vilken ynnest att som moster och faster få ha så mysiga syskonbarn som vill komma och fördriva tiden "med de gamla".

Eftersom jag är sladdbarn - en Lillan -  i min egen familj är mina syskonbarn i ålder nästan mer som syskon för mig och det är så roligt att "hänga med dom".

Ett annat roligt och uppplyftande besök
 var en kär klasskamrat från min studietid på Musikhögskolan,
någon gång i forntiden.
Carina,
som för tillfället bor i London,
kom och hälsade på tillsammans med sin trevliga livskamrat.
Och tänk med vissa vänner forsätter man bara där man var sist,
även om det var det var tag sedan sist.
Om inte allt för lång tid hoppas jag att vi är på plats i London och får träffas igen.
Då ska vi gå på pub och sjunga allsång. :)
(och köpa garn)

 

I höstas var det tänkt att jag skulle följa med min M till New York en vecka då han åkte dit i jobbet.

Nu blev det inte så p g a kända anledningar.

Men istället för att bli ensam i  huset kom en av  mina systrar, boende i Småland, på överraskningsbesök.

En helmysig vecka med mycket sticka, prat, fnitter och gott att äta.

Det finns flera nära vänner som fått betyda extra mycket då de ställt upp i vardagen och hjälpt mig,
eller framför allt bara funnits till när jag behövt dem.

Ingen nämnd och ingen glömd, Ni är fantastiska vänner!

"Riktiga vänner är just de som står ut att vara tillsammans med en fast de känner en väl."

Så sant!

Det allra bästa har jag sparat till sist.

Att vara mojmoj är helt fantastiskt.

Jag har ju skrivit en hel del om vår goa lilla Ella som fyller 5 år om en dryg vecka.

Och den 25 juli var det dags för hennes lillasyster,
lilla Alma,
att komma till världen.

På årets varmaste dag,

ja en av de få varma och soliga dagarna under förra året,

fick jag vara med om det helt otroliga;

 att få vara med när ett nytt liv kommer till världen.

Att få vara med och hjälpa sin dotter när hon ska föda barn,

(jag är en rackare på att sköta syrgasen),

är få förunnat i vår kultur

och jag är en av dem som fått äran att få vara det.

Jag är så rik och tacksam!

Inför det nya året känner jag en nyfiken förväntan.

Även om jag har en bra bit till att ta mig framåt så känner jag mig i alla fall lugn och trygg nu

och jag har en tro...

för att det kommer att lösa sig på sikt.

Inte när och hur

men att.....

Till Dig som läser min blogg;

Gott Nytt År

och 

planera lagom för tillvaron.

Kram från Lillan