tisdag, maj 25, 2010

Blandade känslor

Det är en dag med blandade känslor idag. För 13 år sedan idag avled min bror och den stora saknaden efter honom kommer aldrig att försvinna.


Under hans sista halvår kom vi varandra oerhört nära i djupa samtal om livet och dess, många gånger, märkliga vägar. Vi konstaterade att vi hade hittat tillbaka till den varma känsla och samhörighet vi hade för varandra som syskon i vårt föräldrahem. Han, 14 år äldre än mig, var min stora idol när jag var liten och jag var hans gullegris som fick följa med honom ut på äventyr, inte minst när han fick körkort.   


Det absolut sista min bror och jag sa till varandra, en grå och ljummen måndagkväll i maj, var att den känslan vi återfunnit den skulle vi vara mycket rädda om.
Vi kom överrens om att inte låta något få förstöra den.

Dagen efter sövdes han ner på intensiven och jag kommer aldrig att glömma hans sista blick när han tittade på mig. Två veckor senare var hans liv slut. Den elakartade bakterien vann över hans liv men den vann inte över den känslan och samhörighet som vi hade återfunnit igen.

Den starka känlsan finns, och kommer alltid att finnas kvar, djupt inborrat i mitt hjärta och min själ.



Livet går vidare och trots att sorg lämnar djupa avtryck i själen finner man nya vägar och strategier för att gå vidare. Man ser det inte då, i de svåra stunderna, men i ett bakåtperspektiv förstår man att man klarat av det, men kanske inte hur man klarat av det. Man är bara framme på andra sidan efter ibland ganska lång tid.

I morgon åker jag och min goa M  ut på en bekant resa. Ett tillfälle gavs till oss och vi nappade. Livet är som sagt oförutsägbart och det gäller att fånga tillfället i flykten.

Jag är så glad, lycklig och tacksam över att känna att jag och min kropp orkar det. Jag ska njuta och ha roligt och jag tänker inte skämmas ett dugg för att jag kommer bete mig som ett barn.
Barnet i mig har spring i benen.

Och vem är den lilla människan som traskar runt i min trädgård?

Någon som går i mormors fotspår!


Det finns mycket att vara lycklig över!

kram till Er alla och envar

söndag, maj 16, 2010

En helg i maj

Tänk att man är så knasig att man tror att bara för att man mår lite bättre kan man flytta grejer hur som helst i sitt musikrum på skolan. I tisdags var jag övermodig och har nu bittert fått böta med ett rejält bakslag.
Sängläge och medicin.
Då är det tur att man kan hitta saker i tillvaron som kan få en att bli på bättre humör igen.
Sockertoppsgranen som vi fick av pappa för många år  sedan, så liten och söt och idag stor och mäktig, skjuter ljusgröna vackra skott precis nedanför vår altan.

 

Det vimlar av gullvivor i trädgården, de röda är riktigt maffiga tycker jag.


En god paj bakades till ett mysigt knytkalas i fredags då en av mina goa vänninor fyllde år. Vad trevlig att ha knytis en fredagslunch, klämdagen som annars hade gått åt till tråkig städning! Pajen jag bakade var, som tur var, tillräckligt stor för att den skulle räcka och förgylla hela vår helg.
I pajen har jag gömt jordgubbar, aroniabär,lime och vit choklad i den knapriga pajdegen. Ja, jag vet. Jag ska återkomma med recept! Urgott, bland det godaste jag fått till!



Receptet är en egen komposition med inspiration från den här underbara boken:



Apropå egna kompostioner har en f d elev till mig nyligen kommit ut med en CD som går varm i min iPod just nu.


Klicka här och läs en intressant artikel bakom kompositören till CD:n. Och titta gärna på besöket han gjorde på nyhetsmorgon i TV4 där han sjöng Window shopping.


Nya sjalar har skapats och jag måste börja sälja, hinner inte använda alla själv.


Och idag har hela familjen varit samlad runt en god middag och jag har fått känna Ellas goa tvåårsarmar runt halsen. Mojmojs pluttis!

OCH!

Om en och en helv vecka åker jag och M till New York!
Hur det gick förra gången kan du läsa om du klickar här.......

kram till Er alla från Lillan


onsdag, maj 12, 2010

I huvudet på sångtanten

Nu är det jul igen!


Nej naturligtvis inte, hemsk tanke i dessa ljuva vårtider, men i en av mina rabatter på södersidan blommar f d julhyacinter. Jag satsar på återvinning!

Två mycket intensiva men helt underbara veckor ligger nu bakom mig. Först min egen körvecka som du tidigare läst om och så föreställningsvecka med mina Musikteaterelever i både årskurs 1 och 3.
Jag är så lycklig över att kunna vara tillbaks på jobbet igen och är oerhört tacksam över att jag orkat allt jag föresatt mig. Visst har det kostat på men får det vara värt. Mellan jobben har jag utökat promenerandet och de övriga bilderna mellan dagens tankar idag är från en långpromenad i oset tillsammans med min käresta.

Det är en gåva att få arbeta med ungdomar och få vara en del av deras kreativa vardag under deras tid på gymnasiet.
Jag kan aldrig bli mätt på upplevelsen att få vara med och locka fram det som de har inom sig. Som sånglärare kommer man dessutom många gånger så nära ungdomarna också, långt in på livet.


Att arbeta med sång och röst innebär att arbeta med det absolut mest personliga en människa har. Det bygger på att arbeta upp ett förtroende där eleven/eleverna mer och mer vågar släppa taget om sin prestige, för att sedan våga slänga sig ut i tomma intet och låta det som finns inombords blomma ut.
Jag brukar på bus säga att jag har betalt för att luras hela dagarna, att lura fram det de inte trodde, visste eller vågade visa att de faktiskt kan om de just bara släpper taget.

Inte dumt alls!

Visserligen har väl aldrig en lärarlön varit direkt ”fet” och det gjorde inget om den kom lite oftare. Min rektor brukar dessutom "hota" med löneavdrag för att vi, jag och mina kollegor, har för roligt på jobbet. Då gäller det att hålla masken och se svår ut och inte visa hur kul man egentligen har.


I undervisningssituationen, oavsett ämne eller kurs, älskar jag att trigga och skapa nyfikenhet som underlag för att väcka både vilja och mod att våga gå vidare i kunskapssökandet.

Det är riktiga ”Hallelujamoment” när man känner att man lyckas. Allt ifrån att få till det i en sång till att få en elev att förstå hur man formulerar ett syfte och en problemformulering till sitt stora projektarbete.

Som pedagog måste man själv vara nyfiken! Inte bara utgå från sin egen kunskap.
Nyfiken på det som eleven/eleverna redan kan, vill kunna, utveckla och lära sig. Möta eleven där den befinner sig. Men viktigt är också att själv vara nyfiken och orädd för att testa det okända och tänja på sina egna gränser, att våga gå utanför sina egna ramar och visa sin egen okunnighet, sin sårbarhet och skörhet. Att ge av sig själv och att ständigt vara beredd på att kasta sig utför, ibland branta, kunskapsstup.
Det är först då man trovärdigt och med, någorlunda, fast hand kan ledsaga, bli tuff, visa sin auktoritet, coacha och puffa framåt. Ibland behövs tuffa puffar, ibland räcker det med varsamma,  långsamma och försiktiga puffar


Vilket fantastiskt jobb jag har! Trots att lönen kommer för sällan.......


Ett av mina absoluta favoritcitat och som i många år varit  som en ledstjärna för mig är dessa ord, skrivna av den danske filosofen Sören Kirkegaard;

Om jag vill lyckas att
föra en människa
mot ett bestämt mål,
måsta jag först finna henne
där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste
jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör,
men först och främst förstå
vad hon förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte, att jag kan och vet mer.

Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan,
beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa
och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa någon.



Ser du hur skönt jag sitter och njuter på bänken?
Om inte så har jag dragit vidare mot nya möten........

söndag, maj 02, 2010

Helt gratis

Mönster på dörrmattan efter en häftig hagelskur.......


mäktiga träd ........


som sträcker sig högt ........


mot en klarblå himmel........


och som nu börjar knoppas



massor med scilla i gräsmattan


Det finns mycket att njuta av, så nära och helt gratis!